Okej, nu går jag snart ut skolan helt och jag känner nästan dagligen en ångestliknande känsla av att "här sitter jag bort livet och där på andra sidan dammen finns det riktiga livet".. Jag kan inte bo i Sverige, jag är uppväxt här men jag hatar ALLT med landet, tyvärr. Jag känner mig som att jag hör hemma i USA och känner en stark dragkraft dit, jag måste få leva i Californien helt enkelt. Jag har släkt där som jag besöker ibland men banden är inte nära nog för att ta sig in den vägen.
Jag kan alltså inte bo kvar här länge till, allt jag gör här känns litet och meningslöst och det får mig att bli en slacker som inte kommer ta tag i mitt liv ordentligt då jag inte känner att jag kan uppnå något här! Jag har upplevt USA och jag kan inte komma över det, att allt är bättre där, enligt mig.
Så, på allvar nu, för jag vet att folk har lyckats få stanna kvar där utan att vara nobelpristagare eller genom giftermål, hur ska jag göra?!
Jag är en extremt driven människa när jag är motiverad så den amerikanska drömmen hade fungerat för mig, även om den är mindre nu än förr. Så att ta ett postrumsjobb där för att jobba mig uppåt hade inte varit en biggie. Jag pratar engelska lika bra som svenska efter en vecka eller två i ett engelsktalande land så det är inte heller några problem.
Sverige är väl ett prioriterat land? Kristna västländer ska väl ligga bäst till?
Det jag avskyr mest här är att alla är så jävla stela och upptight, minsta lilla självtänkande och flummighet så blir man utpekat som en galning.. I USA är det mycket mer av en "whatever floats your boat" kultur.
Planen just nu är att jobba ihop pengar ett tag och sedan flyga över och sätta mig ned med en seriös jurist som specialiserat sig på att hjälpa folk i min situation. Jag borde ju ha större chans än alla miljoner mexare som redan bott där i år illegalt?
Hjälp mig!
Obs. Släkt bor på Östkusten.
Usa är ett skepp som sjunker snabbare än Sverige. 
