Det var battre forr...eller?

Har tankte jag att vi kunde diskutera om det verkligen var battre forut, nar det galler mat. En del diskussioner har uppkommit i andra tradar, potatis som inte finns langre, fardigmaten som forstor var matkultur, produkter vi saknar, etc etc, men har inte hittat nagon trad som faktisk siktar in sig pa bara det.

Borjar med nagra pastaenden, som ni kan saga mig for

Vi har fler mojligheter nu for att laga mer varierad kost, men jag tycker inte vi gor det.

Maten nu ar alldeles over-"foradlad" och det ar svart att fa tag pa ordentliga ravaror.

Man vet inte vad det ar man stoppar i sig, om man inte ar speciellt intreserad och lagger sig vinn om att lasa pa.

Som ni kanske gissar ar jag av asikten att nar det galler mat, sa var det battre forut, utom pa en punkt: Forr i tiden s var " bra mat" ett privilegium, som bara de ovre klasserna hade rad till, och sa borde det intevara nu.

Men vad har vi offrat pa mangfaldens altare? Visst, till och med fyllisarna pa buss stationen dricker bordeauxviner, och aven de "fattigaste" kan ata mat fran andra sidan jordklotet, men till vilket pris?

Hoppas pa en het debatt...

Jag har läst att kebabtallrikarna smakar godare idag än på slutet av 1800-talet.

Det är framför allt råvarorna som inte är lika "ärliga" som de var förr i tiden. Det kan sedan gälla rökinsprutad kassler (blandning röksot och vatten), kemiskt sockrade produkter, snabbdrivna grönsaker (läs holländska), omogen frukt som får mogna på vägen hit, kolsyreuppblåst bröd (Barkis), rena kemifabriken när det gäller godis, kemiska såser på torrpåse, fabriksuppfödda kycklingar som aldrig får någon motion eller varierande föda, dåligt hängt kött (!!!) och fisk på burk.

~Paul~

Folk visste knappt vad chilipeppar var för något för 25 år sedan.

Det är bättre nu, mer smak, mer att välja på men också mer skit att kryssa förbi. Samtidigt är det också mindre skit då hygienen och folks krav ökat.

Det känns lite sorgligt att man inte längre äter lever, blodpudding, koldolmar å grisfötter lika ofta nuförtiden.

Vi är på rätt väg efter ett par mörka årtionden. Jag har stort hopp, inom ett par år så har vi bättre produkter än idag.

Det närodlade och det ekologiska tänket är förhoppningsvis här för att stanna. Tacka miljödebatten för det.

Bönder börjar inse att det går att göra pengar på riktigt odlade grödor och väl behandlade grisar och nötkreatur.

I vissa trådar har jag läst om bristen på Hemkunskap. Jäkligt tråkigt. Men jag kan säga direkt att jag är matintresserad TROTS hemkunskapen. Mycket möjligt att den var tung och inspirerande för hundra år sen. Men när jag tog del av skiten, för tjugo år sen, så gav den ingenting.

Istället vattnades min mun av kunniga släktingar och glupska vänner. Jag känner lådvis med kockar. Ingen fick sin inspiration från högstadiets mat- och möbleringslektioner.

Bra trådstart hur som helst - den behövs.

~Paul~

Samma här, hemkunskapen var ett hemskt scenario, det enda vi gjorde vara att kasta morötter på varandra, krydda sönder mat för skoj skull och kasta deg på läraren, vi var hemska.

där tror jag du slog huvudet på spiken. Problemet idag är kanske att våra barn inte får laga mat hemma. Har själv lagat mat hemma sen jag var 7-8 år ungefär och jag är fortfarande lika intresserad av matlagning. Hemkunskapen kommer jag som föregående talar, bara ihåg av matkastande.

...och sa laste vi in varan larare i skafferiet, och skivade gurka i flakten...

men som det ar nu, nar mer och mer av uppfostran faktiskt laggs pa skolan, ar det da inte rimligt att vi lagger mer tonvikt pa just hemkunskapen ocksa?

...med till viss del. Men jag ar nte sa saker att det ar battre hygien nu, eller? Jag menar, nu gommer sig producenter bakom stora namn, etc, och du kan faktiskt inte hitta nagon ansvarig nar det gar fel.

F.Ex slaktaren i byn kunde du ga och skalla pa nar kottet var daligt, och i slutandan var det de som var duktiga som klarade sig. Nu har vi en massa piercade 17 aringar i "charken", so inte ens far lov att anvanda skarmaskinen efter 17.00 da de "vuxna" gatt hem. Ar det en bra utveckling?

Vissa saker var bättre förr; man (eller egentligen "kvinna") hade i regel grundläggande kunskaper i matlagning, visst hur man gräddade pannkakor, hur länge ett ägg skulle koka, att kalops tar lång tid osv. Inte ens ungarna i de mindre bemedlade familjerna var uppfödda på snabbmat och godis - pizza och hamburgare var snarare helglyx än snabb bukfylla. Restaurangmat, även sunkig, var för dyr för att man skulle ha råd med det varje dag.

Mycket av råvarorna hade jämnare standard, alla rädisor i affären briserade som en mildstark pepparbomb i munnen när man tog en tugga - inte bara de dyra från bondens marknad. Jag tror att mat har blivit för billigt idag. Visst, det är jättebra att de billiga alternativen finns - men de verkar för det mesta bara finnas på bekostnad av de bra grejerna. Inte ens de som har råd verkar i någon större utsträckning köpa de dyrare svenska äpplena eller den riktiga parmesanosten - folk är väl inte tillräckligt intresserade helt enkelt.

Vilket får mig att tänka på det paradoxala i att folk renoverar sina kök som aldrig förr och det finns hur många tv-kockar som helst - våra vanligaste kabel-tv operatörer har väl minst två dedikerade matkanaler i sina tilläggsutbud, detta då förutom Tina, Nigella, Jamie, Niklas et al. Men vad lagar de då i sina flådiga kök med självstängande luckor och induktionshällar? För det mesta inget som man inte gör minst lika bra i ett sub-standardkök i en sunkig förortsetta. (Det verkar som om det blivit ett självändamål att slita ut köket och pula in ett nytt då man byter bostad - egentligen oavsett skick. Vad är det för fel på färg och slippapper? [fast det är en tråd för ett annat forum]).

Det är som om matlagning har blivit ett slags livsstilsporr- man kollar på det istället för att göra (att sitta och äta medan man tittar på Floyd... eh, nu behöver vi inte ta den jämförelsen längre).

Samtidigt har det väl aldrig varit så många tabun kring maten som nu, man måste äta smart, äta rätt, äta GI, dra ner på socker osv. i all evighet. Det är som om det hos många alltid finns ett svart moln över det lustfyllda i maten och då är det klart att intresset försvinner. Förr åt man mindre portioner (jämför standardstorlekar på tallrikar från 50-talet och i dag) och rörde på sig mer, varför kan det inte vara lika enkelt nu?

Fast, vi som är intresserade och orkar anstränga oss lite har det mycket bättre idag än förr. Även om utbudet på skitprodukter har exploderat så har utbudet av kvalitet också vuxit, allt har blivit mer. Precis som quearty skriver så har miljömedvetenheten även lett till att grödorna och djuren i vissa fall får ta den tid på sig de behöver innan de är klara för konsumtion. Slow food har kommit som något slags motreaktion mot stressätandet och i ärlighetens namn har livstilsporren bidragit till att ingredienser som man förr bara åt på familjesemestern nu finns på ditt lokala sunk-ICA. Vi som bor i större städer har bondens marknad, eko-butiker, turklivs på hörnet som faktiskt inte bara är intresserade av att kränga på oss smuggelcola, små bagerier som långjäser och sätter surdegar, slaktare som gör egen korv (igen) osv.

Så sammanfattningsvis - för mig har det blivit bättre, för de som inte bryr sig har det nog blivit sämre. Jag tror inte att jag köper TS tes om att klassklyftorna var större förr vad gäller maten, jag tror att det är ännu värre, och framförallt hälsovådligare nu, underklassen äter ihjäl sig.

[Ber om ursäkt för ett långt och rörigt inlägg, men jag har många ofullgångna tankar kring det där med mat...]