Allt är atomer

En dag när jag stog och stekte kött i min stekpanna hemma så kom jag att tänka på vad det var som låg där - kött från gris och ko och jag tappade matlusten en aning. Jag hade veckan innan besökt en grisbonde och sett hur jävligt grisarna hade det. Tätt instängda i dammiga illaluktande lador utan något hö. Alla låg stilla på betonggolvet eftersom det var så ont utrymme och antagligen eftersom det inte fanns så mycket annat att göra.

Hur som helst så försökte jag att tänka att köttet bara är atomer. Det är små små beståndsdelar av protoner, neutroner och elektroner som bildar grundämnen och som bildar det vi kallar kött. Istället för en blodig köttbit som låg i stekpannan så såg jag atomer och då kändes det mycket bättre att äta det. Hela grisen, dess känslor och ångest, dess kött och dess blod och ladan den står i - allt är samma sak - små små atomer.

Vad tror ni om det här sättet att tänka? Finns det någon filosof/filosofi som kan knytas till det?

Med den logiken kan man ju grilla människor och äta också. "De är bara atomer, och de såg så goda ut".

Allt är inte atomer.
Det finns partiklar, mörk materia, sociala konstruktioner och metafysiska objekt
som inte är uppbygga av atomer.

Det beror visserligen vilken definition av "atom" man använder.
Den ursprungliga grekiska definitionen säger att atomer är dom minsta byggstenarna.
Så egentligen, så fort man hittar en "minsta byggsten",
vare sig det är en partikel eller en social konstruktion,
så är det en atom.
Men det är inte så dagens definition av atom fungerar,
den sociala konstruktionen av atom innebär att det är en liten grej uppbyggd av kvarkar.
Så det beror på lite grann.
Kanske man borde använda den gamla grekiska definitionen,
eftersom det är filosofi och inte naturvetenskap vi snackar här.

Jag förstår inte riktigt resonemanget med grisen.
Du gör om grisen till icke-gris, och tar således bort alla
samvetskval du kan tänkas ha till det materiella objektet.
Men eftersom det inte är en gris längre, så smakar den ju inte gott?

Samvete är något bra, det visar på värderingar, moral och etik.
Sen finns det förutom samvete, också empati kopplat till grisen.
Tar man bort samvete och empati försvinner det som gör dig till person/människa.
Med andra ord, relationen går åt båda hållen.
När grisen försvinner, så försvinner också ätaren-av-gris.
Du är inte längre en empatisk samvetsgrann person, du är atomer i flux.

I och med att du inte längre är människa, har du heller inga känslor
eller mål, tankar, motivationer, intentioner.
Det finns ingen motivation till att äta grisen.
Det finns ingen motivation till något alls.
Det är bara att sluta göra något alls,
stå stilla, sluta äta, sluta finnas...

det här är tung skit..wow

Sociala konstruktioner är inte atomer, men de är skapade av atomer.

Kvarkar? Är inte så insatt. Har du lust att utveckla?

Jo, den smakar gott. Atomerna smakar gott.

Ja det är ju det som är problemet. Det är nog lätt att det blir en destruktiv spiral av alla tankar till slut.

Men när det gäller empatin för grisen så har ju den försvunnit för länge sedan. Det är liksom accepterat att vi stänger in grisarna i stall, låter dem leva skitliv och sedan slaktar dem. Visst, vi plågar dem inte i onödan, men ändå.

Jo, men ens känslor står ju ivägen. Visserligen är ens känslor skapade av atomer, men de utgör en spärr. Kommer man förbi den spärren så är man på farlig mark.

jag tror att man är lärd och uppväxt med att tänka och tycka vissa saker. ibland kan man få för sig att ifrågasätta dessa grejer och då uppstår dessa konstiga tankar. liksom vad fan är en gris egentligen. och vad fan är vi. och vad i helvete är empati om man tänker efter

Som nämndes så är väl kvarkar den hittils minsta upptäckta materian. Men vem vet om inte även dom består av ännu mindre beståndsdelar etc etc? Och vad beträffar födan så tillreder vi åtminstone födan till skillnad från dom andra djuren i evolutionsstegen.

Ok, kvarkar som atomer, det är samma princip. Allt vi ser är bildat och uppbyggt av mindre beståndsdelar. Varför kan man inte lika gärna titta på en hög kvarkar när man ser en gris istället för att se en varelse med känslor och så vidare?

Men många saker är så mycket mer än bara summan av dess beståndsdelar. Med ditt resonemang är hjärnan bara en samling celler som avfyrar signaler på ett slumpartat sätt. Men nu är ju inte detta riktigt sant - en hjärna kan ju ge upphov till tankar, som verkligen inte är slumpartade. Du kan aldrig förklara hur en tanke uppkommer enbart genom att beakta olika hjärnceller, du måste betrakta högre konstruktioner än så. Ett annat exempel är denna mening. Det är ju bara en samling bokstäver som satts ihop på ett visst sätt, de kan ju inte betyda någonting!

Helt vanlig materialism, (eventuellt) med nihilism som konsekvens, är vad man skulle kunna kalla din filosofi.

Hur kunde du få hans resonemang till att hjärna sänder signaler på ett slumpartat sätt?