"hålla på att" vs "hålla på och"

Efter att ha sökt på dessa två fraser i Google blev jag ganska konfunderad.

Det visade sig att "hålla på och" fick avsevärt fler träffar (347,000 mot ca 85,000 för "hålla på att")

Om jag däremot söker på "höll på att" och "höll på och" så fick jag 1,160,000 träffar för förstnämnda, men endast 40,200 för "höll på och".

Stark fördel för "att" även här:
"håller på att" -> 2,350,000
"håller på och" -> 288,000

Men för att göra allting ännu mer förvirrande:

"när jag höll på att" -> 17,500 träffar
"när jag höll på och" -> 16,500 träffar

Kan någon reda ut detta fenomen?

Eftersom fraserna betyder olika saker är det väl inte konstigt att de används olika mycket i olika tempus och så vidare? Med tanke på attkonstruktionens innebörd är det ju fullt naturligt att den ofta används om dåtid, och att ochkonstruktionen är dubbelt så vanlig i infinitiv är inte konstigare än att det finns dubbelt så många träffar för "springa runt" som för "sprang runt" (liknande resultat för "gå upp"/"gick upp" & "hoppa upp"/"hoppade upp").

Frasen »håller på att« har säkert en bredare användning än »håller på och«.
Den svarar bland annat mot engelskans presens particip. I ledig stil kan man
använda »håller på och« men då egentligen med presens efter, inte infinitiv
(se exempel). Alternativen flyter ihop i talspråk, eftersom både »att« och
»och« uttalas {å}.

— Jag håller på att lära mig spanska.
— Jag håller på och lär mig spanska.
— {ja håller på å lära mej spanska} = {ja håller på å lär mej spanska}

Frasen »håller på att« kan ha en rätt komplicerad underförstådd semantik.
Om båten håller på att gå i kvav, så antyder det att det finns utrymme för
rådighet och/eller mirakel. Då betyder det mer än en rak presens particip.

— Republikanska partiet håller på att falla ihop.

— The GOP is on the verge of imploding. ("on the verge of" får tillföras)

Jämför tråden "så undviker du och bränna dig"
www.flashback.org/showthread.php?t=695036

Att använda och istället för "att" är någonting som är en följd av att man i dagligt tal säger "å". Denna "förkortning" eller hur vi skall kalla det används även (om inte oftare) för konjunktionen "och" och därför tror jag att folk har börjat använda "och" istället för "att" för att de helt enkelt genom talspråket tror att det är det som är det ursprungliga ordet.

Nu kan jag inte till 100% säga att bruket av "och" skulle vara fel men i mina öron låter det underligt. Precis som om man tror att "å" i det fallet skulle vara talspråk "och" och inte "att" och genom att uttala det tydligt, eller skriva det för den delen, försöker låta bildad.

Det är även underligt att man kan "hålla på" och "lära sig spanska" på samma gång. Att använda "hålla på" (som används som ett hjälpverb) utan något huvudverb (som står i infinitiv med att) låter som man "tramsar". T ex "Vad du håller på!"

Fast det var ju inte alls frågan. Frågan var ju varför man får så radikalt olika träffkvoter på Google bara genom att byta form/tempus.

Utan att kunna svara får jag nog hålla med TS om att det känns väldigt märkligt (oväntat).

Efter att ha funderat lite mer har jag kommit fram till två saker:

1. Mina resultat är delvis fel. Detta för att Googles resultaträknare verkar använda någon mycket underlig algoritm som ibland verkar ge värden som är helt åt skogen. Resultaten för de sista två fraserna "när jag höll på och/att" får hela andra värden i Yahoo och Live search. Samma förhållande verkar gälla där som för "höll på att"/"höll på och". Övriga resultat verkar stämma överens på ett ungefär i alla dessa sökmotorer.

2. Jag tror att anledningen till att "hålla på och" är ungefär dubbelt så vanligt som "hålla på att" är att det låter illa med upprepat "att" i "att hålla på att", och att folk därför föredrar "och".

Till sist kan man märka en viss skillnad beroende på vilket verb fraserna används tillsammans med. Jag har dock inte hittat något system för detta ännu.

Hoppsan det missade jag totalt.

Sorry

Men vad har då detta med språk att göra? Borde det inte ligga i något forum relaterat till internet, matematik eller gud vet vad?

Det är inte så konstigt vad gäller "hålla på och". Det indikerar en pågående handling. "Stör mig inte! Jag håller på och syr!" I preteritum indikerar det specialfallet pågående handling varunder något annat inträffar. "Jag höll på och sydde, då Kuno plötsligt stack in huvudet och undrade om jag hade sett någon edelweiss." Det säger sig självt att något som kan uttrycka pågående handling i största allmänhet i presens, men bara en pågående handling som punkteras av en annan handling i preteritum blir vanligare i presens.

"Hålla på att" indikerar följt av infinitiv någonting som nästan, men inte riktigt inträffar. Vanligen har man klart för sig att så är fallet först efteråt, så preteritum är det naturliga tempuset. Den enda situation jag kan tänka mig det användas i presens är i uppmäningar som "Sluta! Jag håller på att kvävas!" Man förväntar sig också att det ska uppträda förhållandevis sällan i infinitiv, eftersom infinitiv ofta kommer i uppmaningssatser. "Sluta hålla på och kasta bollen" är en rimlig, och förmodligen ganska vanlig uppmaning. Att uppmana någon att sluta att nästan göra någonting är väsentligt mer svårt att tänka sig.

Dina mycket höga siffror för "håller på att" är förvånande. En del av det är kanske hyperbolisk (överdriven) användning - typ "Jag håller på att förgås av längtan efter min nya kamera/min nya pojkvän/festen på lördag (stryk det som ej önskas). Men man får också ett intryck av att en del av det kan bero på att alla författare av websidestext inte använder uttrycket riktigt på samma sätt som frasordboken. Det skulle var kul om du plockade fram säg tvåhundra träffar av varje sort och kollade vad det var för konstruktioner, och om de överensstämde med boken eller ej.

1. Olyckskorpar använder presens "håller på att gå åt h-e" om både det ena
och andra. Om det sen inte gick åt h-e så berodde det som sagt på rådigt
ingripande eller på ett rent mirakel. Jfr #3.


2. Intressant ordföljd. Jodå, språkliberaler accepterar »alla har inte bil«.
Men i en såpass komplicerad mening som din (2) blir ordföljden paradoxal.

Du menar alltså att det skulle finnas en semantisk skillnad mellan "hålla på och" och "hålla på att"? Själv har jag aldrig gjort någon distinktion mellan dessa, åtminstone inte medvetet. För att ta ditt exempel "Jag håller på och syr", så visade det sig vara ungefär 4-5 gånger mindre vanligt än "jag håller på att sy".


Jag håller med om att och-konstruktionen inte lämpar sig för händelser som nästan inträffat, men i slutändan ändå inte gjort det. Dock tror jag att "att" i väldigt hög utsträckning används även i andra situationer, t.ex. "När jag höll på att städa i köket hittade jag en bok." Sökningar i Google, Live search och Yahoo bekräftar detta. "jag höll på att städa" ger minst tre gånger fler träffar än "jag höll på och städade".


Jag får intrycket av att folk använder fraserna lite hur de vill, mer eller mindre slumpmässigt, beroende på vad som låter bäst. Förutom då i situationen som du nämnde, då någonting nästan inträffat, men ändå inte gjort det.

Du har rätt i att hålla på att kan beteckna en något pågående, på liknande sätt som "hålla på och", och att jag var för enkel när jag bara förlade betydelsen "being on the verge of -ing", "faillir de" till "hålla på att". Men åtminstone jag hör en distinkt skillnad på de där båda uttrycken. Jag håller på och lär mig spanska betecknar en aktivt pågående handling just nu - jag sittter med boken framför mig. Jag håller på att lära mig spanska innebär att det för närvarande ingår i min tidsplanering att lära mig spanska, och att jag är inte fullärd, men jag kan mycket väl vara sysselsatt med någonting annat alldeles just nu.

Eller, uttryckt lite mer språktermigt: håller på och betecknar en pågående handling. håller på att betecknar en ofullbordad process, vare sig man säger Jag håller på att lära mig spanska eller Jag håller på att kvävas. I preteritum anger höll på att att processen nu har avslutats - antingen med ett fullbordat eller ofullbordat resultat. I det ofullbordade resultatet ligger betydelsen "was on the verge of".

Där har du rätt, jag hör den definitionsskillnaden också, att det ena skulle vara någonting som jag gör då frågan ställs och det andra skulle vara något som jag ligger på schemat sen en tid tillbaka och en tid framöver. Vad är de svenska grammatiska begreppen på dessa två företeelser om de ens officiellt existerar i svensk grammatik?