Hur kan tankar bildas ur astronomisk stoff?

Vet inte ifall detta är rätt forumkategori men jag tar mina chanser.

Jag hade en intressant diskussion med en vän igår om människor, främst om tankar, utseende. De olika karaktärerna som råder hos olika människor och kanske t.o.m IQ.
Ifall allt startades från Big Bang som vi vet så var det i det ögonblicket då alla grundämnen bildades. Grundämnen som senare bildade molekyler och gav upphov till DNA som resulterade i att vi sitter här idag på ett forum.

Det som jag tycker att är fascinerande är nämligen att vi, som trots allt består av samma ämnen som planeter och allt annat i denna universum kan varjera så mycket. Trots att vi är från samma ämnen som allt annat i universum så varjerar alla människor mycket när det gäller egenskaper så som tankar, ideér och utseende.

För att ta det hela till ett mer filosofisk perspektiv, undrar jag hur är det möjlig att ur dessa grundämnen som vi egentligen är, hur är det möjlig att födda en tanke? Vid den här nivån talar vi redan om vanliga tankar som de vore väldig surrealistiska.

Vad är era tankar om detta och finns det kanske filosofiska skrifter som tar upp detta?

Tack för mig

Det är ju elektroniska signaler som går genom celler.

Menar han inte den subjektiva upplevelsen?

Förmågan att analysera perceptioner finns hos många entiteter.
Det handlar bara om att kategorisera data.

Som att titta på ett träd.
Trädet skapas som en tanke på träd,
hela konceptet träd skapas som en tanke.

Det krävs två saker,
förmåga att analysera fram kategorier av data
och data att analysera.

Det vore inte konstigt om en nebulosa klarade av det,
det är ju trots allt en ganska liten sak att klara av.

Alla grundämnen skapades inte vid Big Bang; bara väte, helium och diverse isotoper av dessa. De tyngre grundämnena har bildats vid fusion i stjärnor eller vid supernovaexplosioner. Det är alltså stjärnorna och inte enbart Big Bang vi har att tacka för vår existens.

Att tankar kan bildas ur astronomiskt stoff tycker jag inte är så konstigt, det är bara det att vi då har hoppat över en del av utvecklingen. Livet började antagligen som några obetydliga små kolvätemolekyler som utvecklades till bakterier. Sen går man hela vägen via trilobiter och urgamla fiskar till dinosaurier, fåglar, däggdjur och till sist människan. Någonstans på vägen uppstod tankarna som en evolutionär fördel.

Vad en tanke egentligen består av vet jag inte. Det är väl någon sorts elektriska impulser som går mellan olika delar av hjärnan och cellerna formar sig så att man minns dem. Resultatet är fascinerande, men mekanismen behöver inte nödvändigtvis vara så komplicerad (även om den säkert är det).

Det är väl inte så konstigt att vi varierar? Har du 2 legobitar kan du slänga ihop dom på x antal sätt. har du 3 legobitar kan du slänga ihop dom på x + en jävla massa mer sätt. Nu har du ett ganska stort antal atomer som du kan bygga ihop på ännu fler sätt.
Vi och våra abstrakta tankar är ju defenitivt lika varandra ändå, vi tänker på ett mycket speciellt sätt som bara en ytterst liten del av allt liv gör (tror jag då jag inte vet hur alla djur tänker).

Ett vanligt problem inom filosofin är att den försöker ta sig an naturvetenskapliga fenomen (vilket ju innefattar allt) utan att bry sig om naturvetenskapen. Människotankar blir som fenomen faktiskt inte speciellt krångligt om vi bara tittar på dem med nyktra ögon och lägger de halvreligiösa flummandet åt sidan.

I kampen för att överleva och fortplanta sig har det visa sig vara en fördel att kunna handla utifrån intryck från omvärlden. Ögonen ser något med många vassa tänder -> hjärnan analyserar och klassifierar det som ett hot -> spring iväg. Ögonen ser en massa gröna smala streck som vajar -> hjärnan analyserar och klassifierar det som föda -> ät gräset. Att kunna tänka gör det lättare att överleva, och att överleva gör det lättare att föra sina gener vidare. Det är därför du kan tänka tankar; för att det var en fördel för dina förfäder.


Misstaget du gör är att du verkar se på tankar som om de vore något magiskt och översinnligt. Men definitionen av tanke är att diverse signalsubstanser bestående av kemiska föreningar och nervsignaler bestående av elektroner stimulerar hjärnceller som också de består av kemiska signaler. Fermioner och leptoner som växelverkar med hjälp av bosoner, det är allt.

Hur är det möjlig att ur dessa grundämnen föda en tanke, frågar du. Jag svarar med motfrågor: Hur är det möjligt att dessa grundämnen kan bilda en tånagel? Hur är det möjligt att dessa grundämnen kan bilda en sten? Hur är det möjligt att dessa grundämnen kan bilda en stjärna? Svaret är detsamma både för din och för mina frågor.

Nu skall vi se.
Det är intressant det här. Du har ställt en filosofisk fråga, som har sitt svar i naturvetenskaperna. Vad du bör göra, för att finna svaret, är att ta del av en slags "sidovetenskap" som heter "Big History". "Big History" tar sin början i Big Bang och förtsätter fram till våra dagar. Samtliga vetenskaper bidrar till "Big History" (utom filosofi )
Jag kan inte ge dig några boktips ang. "Big History" tyvärr, har bara tagit del av föreläsningar.
Men, du kan kombinera "Big History" med Dawkins "Den själviska genen"

*tar en eldgaffel och brännmärker cssar med ett fett 'I' för Idiot i pannan*

Det är exakt frågan jag ställde innan jag kom till tanken. Jag ångrar bara att jag inte kommer o leva tillräcklig länge för o finna svaret.

Jag tror du missförstod mig. Besvara frågan "hur är det möjligt att dessa grundämnen kan bilda en sten". Det svaret är också svaret på din fråga.

AJ! det gjorde skitont, men blev rätt snyggt!