Dödshjälp

Hej!

Min gubbe fick en stroke för ett par veckor sedan.
Han gick själv till sjukan med morsan, men försvann snabbt in i mörkret.
Var tydligen en riktigt ordentlig sak, för det stod ganska snabbt klart att detta skulle sluta med GameOver eller som ett vårdpaket.
Nu är droppet avstängt och vi bara väntar på att han skall få somna in.
Var där med morsan igår och tittade till honom, men fy fan va jobbigt.
Efter en vecka utan näring eller vätska börjar han se oerhört oäkta ut.
Han som alltid varit där som en klippa i ens liv.
Nu som från en annan planet.

Han var en god människa min pappa.
Tror ingen i hela världen tycker illa om honom.
Alltid snäll och hjälpsam till det yttersta.
Vid nära 80års ålder sa han till mig nyligen att man skall alltid hjälpa till när bekanta flyttar.
-: "Det är en hederssak" och sån var han.
Alltid.

Nu ligger han på hospitalet och socialarbetare och läkare diskuterar om han skall flyttas till ett annat sjukhus eller ställe istället för att han skall få ligga stilla i frid de sista dagarna.

Förra året tog jag bort min hund.
Hon hade cancer i magen och till sist var det dags.
En stilla spruta och så fick hon somna in i frid.

Varför i helvete kan man inte få göra så med människor också?
Vad är det för omänskliga och svinaktiga människor som bestämmer att det är inhumant (eller vad de nu har för skäl) när det i själva verket är tvärt om?
Ja, det kan finnas gränsdragningar som är obehagliga men detta är det jävligaste jag varit med om faktiskt.
Att se en nära som bara ligger och inte kan få dö värdigt.

Fy fan!

/VV

Jag vet precis vad du pratar om. Förvisso va det inte någon anhörig till mig men ändå. Fick sommar jobb från kommunen på ett äldrevårdshem för ett antal år sedan. Några dagar innan jag började där så slutade en tant att äta det lilla hon fick till mat. Hennes kropp kunde inte hantera mat längre. Så allt hon kunde få i sig va ett par skedar vatten om dagen. Hon kunde inte röra på sig och kunde inte prata ordentligt heller. Det enda man hörde från henne va en svag viskning som sa "jag vill dö". Och det enda personalen kunde göra va att gång på gång säga att det inte är något vi kan hjälpa henne med. Hon dog efter över en veckas lidande i detta tillståndet.

Detta är en upplevelse som har påverkat mig ganska mycket och är anledningen till att jag är stark för dödshjälp.

Om det är detta som menas med att dö av ålderdom så är det inte det sättet jag vill dö på.

Hej.
Jag kan förstå att du/ni har svåra dagar. Har inte själv haft någon anhörig som gått på bort på detta sätt men har arbetat och sett IRL en hel del gånger.
Och vi som jobbade insåg hur svårt det var för dom anhöriga. Just nu är detta ju det enda lagliga sättet att hjälpa en människa över gränsen - att ta bort behandling och inte upprätthåller ett ovärdigt liv. Jag har många gånger tänkt på hur humant det vore för många med ytterligare aktiv hjälp. Och husdjuren våra har en fördel - att sluta i lugn och ro utan att ligga där i veckor - månader svårt sjuka, om ägarna förstå det.

JA, det är dom sista dagarna för din far. Jag hoppas att han inte behöver flyttas för några dagars skull.
De förändringar du ser är ju resultatet av att han inte får näring och vätska.
Men FÖRE detta har undersökningar skett som visar att det inte finns hjärnverksamhet kvar. Men hans hjärta slår fortfarande. Tänk dock på att han inte har några smärtor av något slag.
Han ÄR din pappa även fast han förändras utåt. Din fina pappa och försök se honom som den han var. Det är dessa minnen du ska ta med dej i framtiden - inte minnas honom som han är nu.
Egentligen tycker jag att han får en lugn död - inte våldsam som olyckor och svåra skador ger.
Det är väl så att det är ni närmaste som har det svårast just nu - för din pappa känner ingenting och lider inte på något sätt.
Men jag vet ni har det svårt. Dagarna är långa.
Önskar jag kunde förmedla lite styrka till er - men finns nog ingen i dessa dagar som underlättar!
Varma Hälsningar Eliza

Hjälp att få dö= få avsluta sitt liv, skall var och en(alltså den drabbade själv) ha rätten till(om nu vederbörande alls vill det, för en del vill dö av sig självt= dö en naturlig död...). Det skall ingen, politiker, som anhörig, som läkare, tillskriva sig.
Det är den lidande själv som skall ha rätten att befria sig själv från livets plågor, detta med eller utan hjälp. Här måste lagstiftningen i Sverige ändras tycker jag, från passiv dödshjälp till aktiv.
Men var och en, som då själv drabbad, måste själv få välja; detta kan ingen annan tillåtas få göra åt en.
Jag beklagar läget med din far

Min farsgubbe fick också en rejäl stroke 12e december 2007. Körde till sjukhuset själv och låg sen där i flera månader. Första veckorna efter kan mycket väl ha varit de värsta i våra liv, och hade det inte varit för att han blev bättre så tror jag att både jag och min far kunnat enats om dödshjälp. Att se sina nära och kära lida helt i onödan och utan framtidshopp är så hemskt, speciellt då något så humant som dödshjälp kan praktiseras. Dock är det såklart något som ska utredas noga, så man inte trycker en nål i en velande persons ådra.

Jag skulle iallafall vilja dö på mina egna vilkor om jag fick välja och inte orkade mer.

Jag skulle också vilja ha dödshjälp. Om jag känner mig så dålig och att det inte finns någon annan utväg än att dö. Att bara ligga på sjukhuset och vänta tills man kommer in i ljuset är inget jag skulle vilja. Man mår ju bara sämre och sämre. Sen mår ju mina anhöriga väldigt dåligt också utav att se mig lida av smärtor. Mitt svar: Jag skulle vilja ha dödshjälp. Att jag får en injektion är väl något jag vill.

Förresten. Finns dödshjälp i Sverige idag?

Ja, det gör det.

Fast då bara passiv sådan(typ den drabbade själv kan svälta sig till döds, den drabbade själv kan neka dropp, anhöriga kan neka döende annat än bland annat dropp som livsuppehållande medel, o. s. v)= ingen aktiv dödshjälp finnes och som ges i form av tömma giftbägare eller få avlivningsspruta direkt i ven satt.
Tyvärr.

Som sagt finns passiv dödshjälp, man har alltid rätt att neka vård. Sen praktiseras det nog en del aktiv också, skruva upp morfinet lite extra på någon terminal cancerpatient. Men det talas det inte så högt om av förståeliga skäl då det är ett lagbrott.

Problemet med eutanasi är att tar personen verkligen sitt liv för att han vill eller för att han känner sig som en börda för nära och kära? Som kanske inte alls vill att h*n ska dö.

Man kanske bara har det jävligt illa en period men det kommer bli bättre men man tar den enkla vägen just då för att det går?

Just så. Det finns en möjlighet för svårt sjuka patienter vars smärta inte går att lindra på vanlig väg. Terminal sedering innebär att patienten sövs ner tills döden inträffar, samtidigt som all annan behandling, inklusive vätsketillförsel, avbryts. Den används främst då patienten har svår ångest i kombination med svåra smärtor.

Ååhh, förresten. Tråkigt att höra om din pappa och din hund.

Om du orkar så berätta gärna din känslor - tror många skulle ha nytta av dina erfarenheter. Kanske i framtiden det kan bli bättre här - men om ingen tar upp det sker ingenting. Håller med dej i dina tankar.
Mvh