dåliga metoder inom psykiatrin som inte används mera..??

Men jösses, din argumentationsteknik är ju under all kritik.

Vet du hur farlig en djup depression eller psykos är? ECT är inte ofarligt om det inte görs under kontrollerade former, det har jag aldrig påstått, men det har gjort att min moster lever idag. Och, faktiskt, mår ganska bra. Du hävdar något ur tomma luften. Det är *du* som kritiserar psykiatrin och backar inte ens upp det med lite länkar. Dags att sluta titta på Gökboet kanske.

Ja, hon klarade av att vara en mor under dessa två decennier? Att min mamma inte orkade komma tillbaks har väl ingenting med psykiatrin i sig själv att göra. Eller, man kan se det såhär, hade det inte varit för psykiatrin hade hon nog tagit livet av sig när ja och min bror fortfarande var små barn.

Men lilla vän, vad vet du om mig och mitt liv. Hur jag har fått psykofarma och under vilka omständigheter? Jag har ingenstans skrivit att jag får medicin som om det vore ett snabbköp och (nu börjar jag bli förbannad) hade det inte varit för denna hjälp som jag fått hade jag med största sannolikhet inte levt idag. Det hade inneburit att min son inte haft någon pappa, men det är väl säkert bättre tycker du än att jag faktiskt mår riktigt bra idag och är funktionell (såväl som människa som far) med den medicin jag faktiskt äter. Hade jag inte fått mina diagnoser så hade jag inte kunnat haft ett förhållningssätt eller kunnat påverka mitt beteende och tyda signaler som utgjort att mitt liv är bättre. Allvarligt, vem fan tror du att du är?

Personliga förtroenden? Seriöst, du kastar ur dig floskler att de som tycker att psykiatrin är "ok" aldrig "varit där" (vad fan det nu betyder) eller känner någon som "varit där". Varför ska jag läsa om andra medlemmars erfarenheter när jag vill höra vad du har för erfarenheter som gör att du säger vad du säger. Antingen dansar du väl med och upplyser oss om missförhållandena som finns inom psykiatrin vilka har påverkat dig till den milda grad att du sitter här och svamlar, eller så kliver du ur diskussionen och lär dig lite diskussionsvett innan du kliver tillbaks.

Jag hoppas inte Augustin är permanent avstängd, killen mår inte bra vilket kan utläsas av andra trådar här och uppenbarligen har han inte sökt vedertagen vård och har ingen egen erfarenhet (läs hans tråd om Aspberger så ser du).

Men, jag måste bara undra två saker till:


Fortfarande, du slänger ur dig oneliners som inte tillför någonting. Om det nu sker så mycket hemskheter så kanske du skulle ARGUMENTERA med Loungepuppy om detta och inte sitta där och tramsa.


Men du vet ju inte vad du pratar om. Ge mig länkar på allt det du säger (eller, du säger ju ingenting, du refererar till vad andra sagt – som på inget sätt är fakta, det kan lika gärna vara svammel med en rejäl dos paranoia uppblandat i det), visa mig fakta på allt detta som är så fel. Jag vill ju veta, för enligt dig och andra så riskerar jag ju mitt liv genom att ha med psykvården att göra.


Strålande inlägg. Och välkommen tillbaks Loungepuppy, du har väl varit på semester antar jag.

Gökboet är, tyvärr, inte en vrångbild av hur det går till inom sluten"vården" bortsett från att man förstör människor på andra sätt än genom lobotomi nu för tiden.

Det heter Aspergers utan "b". Googla.

Om din mor ändå skulle lida i två decennier kanske det hade varit bättre om hon hade begått självmord tidigare. Detta är inte menat att vara elakt, hur rått det än låter, tvärtom. Alla har rätt att ta sitt liv om det är outhärdligt. Det är snarare omänskligt att neka dem det.

Fråga 237 (användaren) som sagt.

Citerar Augustin (min fetmarkering):





Jag diskuterar inte psykiatri med en psykiatriker lika lite som jag diskuterar islam med en självmordsbombare. Däremot uppmanar jag alla som läser den här tråden att hålla sig miltals ifrån psykiatrin. De största psykopaterna där är inte patienterna.

Tack för att du påpekade det.


Jaha, så jag skulle växt upp utan mor då? Och med tanke på att min far fullkomligt sket i mig (och min bror) så skulle jag ha växt upp, var? Något förslag? Du tramsar och yrar i nattmössan. Min mamma ville ha ett bra liv, att ta livet av sig var ingen prioritering i hennes liv och hon avled av en bakteriell sjukdom och blodförgiftning, inte självmord.


Jag frågar dig. Om du är så ovillig att diskutera ämnet så förstår jag inte vad du gör här.


Vad vill du ha sagt med det? Har du läst Augustins andra trådar? Han fick en slarvigt utförd diagnos vid 12 års ålder där inte ens en psykiatriker var inblandad. Han känner idag att diagnosen inte stämmer in på honom och verkar under ytan vilja utreda detta.


Möjligt, men jag är inte psykiatriker utan patient. Så, diskutera på. Ok, så de som mår enormt dåligt/inte är funktionella på grund av depressioner, manodepression, asperger, ADHD, borderline och så vidare ska söka sig, var? Alla som går till psykiatrin lider inte av psykoser eller är psykopater som du och Augustin verkar tro.

Avslutningsvis, jag har fått enorm hjälp av psykiatrin och skulle med största sannolikhet inte levt idag om jag inte fått den hjälpen. Jag har god kontakt med min psykiatriker som jag har största förtroende för. Jag har haft stor hjälp av min KBT-behandling och kommer att ta upp den igen, mest på grund utav att jag har vissa specifika beteendeproblem som jag inte kan lösa själv. Jag har inte ätit SSRI/SNRI på ett antal år nu och klarar mig bra med Lamictal vilket, faktiskt, har gjort under för mig och det har knappast trubbat av mina känslor. Tvärtom har jag bättre kontroll över mina känslosvängar med hjälp av medicinen. Men du tycker förstås det är dumt och att jag är duperad av psykiatrin i och med att jag tar dessa mediciner och upplever att jag fått stor hjälp av just nämnda vårdform?

Får jag inget vettigt svar av dig nu så droppar jag diskussionen med dig, känns meningslöst att diskutera med någon som inte har någonting att tillföra.

Det är så här långt uppenbart att du inte bemöter frågor och seriösa argument med seriösa svar. Men jag provar ändå.

Det är för övrigt en mycket liten del av psykiatrins patienter som har diagnosen psykopati. Vilka är det du omtalar som de största psykopaterna?
Läkarna (alltså de som sökt läkarutbildningen och ngnstans på vägen bestämt sig för att ägna sig åt psykiatri), socionomerna, sjuksköterskorna, sekreterarna, psykologerna eller ngn annan personalkategori? Eller är det politiker du menar, eller kanske tjänstemännen på landstinget? Eller väljarna som indirekt påverkar hur mycket man prioriterar vård, stöd och rehabilitering för personer med psykisk sjukdom?

Din jämförelse mellan psykiatern och självmordsbombaren är ologisk.
Självmordsbombaren som tillkänner sig islam är inte den enda representanten eller den valda representanten för islam. Han/hon behöver inte ha ngn utbildning i islams religiösa- och kulturella innehåll. Han/hon lyder inte under ngn lagstiftning och legitimeras inte av ngn nationell instans (socialstyrelsen)

Skulle du kunna tänka dig att diskutera islam med en teolog? Eller en imam?

En psykiater sitter på massor av kunskap om psykiska sjukdomars uppkomst, konsekvenser och behandling.
Om du med ett öppet förhållningssätt söker kunskap om islam talar du naturligtvis med en "vanlig" troende, en imam och en teolog.
Vill du ha kunskap om psykiatri talar du med patienter, psykiatriker, forskare och anhöriga.

Men du är inte intresserad av vad psykiatern (jag) har att säga och avfärdar en "patient" som delar med sig av både egna och anhörigas erfarenheter.

Di bild av psykiatrin är allt annat än komplett.

Jag vet en man som har fått diagnosen AS vid över 40 års ålder. Han har klarat utbildningen teknisk fysik på Chalmers, en av de svåraste som finns, med bravur. Han har en IQ på över 150. Han har fru och barn som han bor tillsammans med i en villa. Hans enda "problem" är att han inte kan klara ett arbete där han måste ta order eller arbeta tätt inpå andra människor. Nu har psykiatrin lyckats pracka på honom, en vuxen och högintelligent man, en "stöd"person. Varför då? Vore det inte bättre att ge honom ett arbete där han får vara ifred och utnyttja sin personlighet istället för att omyndigförklaras? Vad sägs om ett samhälle där man inte förutsätter att alla ska vara flockdjur som spelar bingolotto och lyssnar på Vikingarna och mår bäst om de får packa ihop sig med andra människor?


Augustin talade om Stockholmssyndromet i denna tråd eller en annan. Det är nog också applicerbart på folk som tycker sig vara "hjälpta" av psykiatrin. Det är dock inte heller någon "störning" utan en mental försvarsmekanism i en situation där man känner sig hjälplös.

De flesta som arbetar inom psykiatrin har just det som många av dem gillar att "diagnosticera" patienterna med: avsaknad av medlidande (nej, jag skriver inte ut den grekisk-germanska hybridtermen). Om de inte har det slutar de inom psykiatrin alternativt arbetar kvar och försöker minimera skadorna för patienterna.


Egentligen skulle jag inte diskutera religion med någon religiös person, eftersom den är helt irrationell. Självmordsbombaren var bara ett bra exempel på fanatismen och tron på den egna ofelbarheten som finns hos både en självmordsbombare och en "troende" psykiatriker.


Det enda psykiatriker vet om "sjukdomarnas" uppkomst är att de ofta är ärftliga och/eller att de ofta uppkommer eller förvärras i pressade situationer. De flesta som mår psykiskt dåligt är inte farligare än vem som helst, så konsekvenserna beror inte på deras psykiska tillstånd så mycket som attityden till det. Om behandlingen syftar till att patienterna ska bli beroende av "vården", så vet psykiatriker mycket om den, annars inte.


Du talar i egen sak och har stöd av en person som dina kolleger har lyckats dupera.

Jag är inte okritisk till dagens psykiatri men att psykiatrin inte hjälper folk och att dem som säger att dem har blivit hjälpta har fel pga någon "försvarsmekanism" är ju ett horribelt påstående.

Alla som säger att dem blivit hjälpta av psykiatrin har fel utan att dem vet om det?

Om jag har förstått dig rätt Deceptor så finns det psykiatriska sjukdomar likväl som det finns somatiska sjukdomar.

Nå, vad ska man göra för att hjälpa människor med psykiatriska sjukdomar?

Hur ska vården se ut enligt dig?

Vad jag menar är att det som kallas "psykisk sjukdom" är en försvarsmekanism. Man flyr in i vanföreställningar för att inte verkligheten ska göra att man får ett slaganfall, begår självmord etc.


Flera miljarder av den här planetens invånare tror på saker som Gud, Jahve och Allah. De har knappast rätt, vetenskapligt sett.


Var har jag sagt det? Framförallt s.k. bokstavsdiagnoser är definitivt inga sjukdomar. Man kan inte se på t.ex. en blodflödesmätning av hjärnan att någon har AS eller ADHD. Man kan ännu mindre se det på strukturen på hjärnvävnaden, som man kan med folk som har medfödda hjärnskador.


Jag har aldrig träffat någon som inte har mått psykiskt dåligt p.g.a. annat än sin livssituation. Ändra folks livssituation så behövs det ingen "vård" av folk som mår psykiskt dåligt.

hmm, ja det är tufft där ute i verkligheten. Är denna revolutionerande teori din egen?

Stämmer den kommer du få Nobelpris!


I´m a believer! Nä, man kan inte ha vetenskapligt rätt om man tror att det finns psykiatriska sjukdomar.

Det som ser ut som psykiatriska sjukdomar handlar ju om att folk flyr in i vanföreställningar för att inte verkligheten ska göra att man får ett slaganfall, begår självmord etc. Enligt vetenskapsmannen och blivande Nobelpristagaren Deceptor!


Sjukdomar har ett förlopp, bokstavsdiagnoser är funktionsstörningar dessa har inte förlopp. En liknelse kan vara ögoninfektion och närsynhet.


Alltså, vi lägger ner psykiatrin med omedelbar verkan och människor med det som kallades psykiatriska sjukdomar får träffa en person som kollar vad det är i den personens livssituation som orsakat problemet, sen är det bara att ändra det och vips så är allt bra igen!

Jag är knappast den som har kommit på det först och dessutom är det inte särskilt revolutionerande, om man är ärlig och öppensinnad.


Psykiatrin är en kvasivetenskap som används som härskarteknik. Diagnoskriterierna är godtyckliga och vad som är "normalt" eller inte är snarare kulturellt betingat än grundat på empiriska fakta.


Schizofreni är den vanligaste diagnosen. Kan det vara för att den är så vag och bra och det samtidigt anses ganska "allvarligt" att vara schizofren?




Närsynthet förvärras vanligen med åren. AS, ADHD och Tourettes mildras tvärtemot under gynnsamma betingelser. De är varianter av personligheter och varken sjukdomar eller störningar.



Hela det omänskliga "samhället" skulle behöva läggas ner. Det är det som är fel från början.

Ska jag vara ärlig så är teorin minst sagt svag och dåligt underbyggd. Jag träffar ofta patienter som säger: "jag har det så bra men ändå är jag deprimerad". Till dem ska jag alltså säga: "även om du trivs med ditt liv så beror det på din livssituation som måste ändras"? Ska jag också säga "att du tror att deprimerad är fel eftersom det inte finns några psykiska sjukdomar utan du har flytt verkligheten, vilket iofs bra för annars skulle du ha fått en stroke"?

Enligt dig måste det finnas många som har fått stroke pga att de inte har den försvarsmekanismen som gör att man flyr in vanföreställningar, eller hur?


Nej, psykiatrin är en vetenskap om de psykiatriska sjukdomarna (etiologi,behandling etc) och den kan inte användas som härskarteknik då är det inte psykiatri. Att härska över någon är inte terapeutiskt alltså är det inte psykiatri.


Slänger in en länk med en föreläsning som du antagligen inte kommer att titta på http://media01.cul.org.liu.se/HPSB09/dsm/dsm.html



Nej, Egentligen depression recidiverande är den vanligaste diagnosen men skitsaksamma, schizofreni är inte vag och det är en allvarlig sjukdom. Varför skulle schizofreni vara "bra"?





Vi är överens att vi inte är överens i den här frågan heller. Antar att du är emot medicinering vid ADHD och Tourette.


Det låter lite svårt men hur ska man göra om man inte kan lägga ner hela samhället?

Det finns olika försvarsmekanismer. De flesta människor är rätt bra på förnekelse. Livet är för det mesta dåligt, något annat är inte skälet till att man är deprimerad trots att man "har det bra".


Psykiatrin är ju inte terapeutisk...



Tyvärr har jag fel på min mediaspelare men jag skulle troligen inte ha sett föreläsningen ändå.


Den är bra för läkarna och psykologerna för att det är en diagnos som man inte kan värja sig mot. Den är ett starkt Moment 22.


Inte med vanlig psykofarmaka i varje fall. Möjligen med centralstimulerande.



Samhället håller alla som gisslan förutom det fåtal som har makten, så det är lite svårt.