dåliga metoder inom psykiatrin som inte används mera..??

nå vad säger ni om detta då är det inte sjukt då..??



Lobotomy - PBS documentary, on Walter J. Freeman

http://www.youtube.com/watch?v=_0aNILW6ILk


Walter Freeman: Lobotomia
http://www.youtube.com/watch?v=moavtEzDhlM&feature=related

Electroconvulsive therapy (ECT)
http://www.youtube.com/watch?v=xLfzXGpCzZ0&feature=related

ECT används fortfarande om jag inte har fått det hela om bakfoten.

jahg har för mig att det fanns något anat sjukt också insulin terapi eller nått.?

Jodå, mer å mer skulle jag vilja påstå..

Sen tycker jag man kan sticka hål på myten att psykiatrin är/var en sadistisk institution som gör sitt bästa för att kränka och kväsa sina patienter. Precis som i övriga medicinska discipliner så har man alltid, efter bästa förmåga, förnuft och vetande, försökt hjälpa folk att må bättre.
Sen finns det ju alltid enstaka sadistiska individer, men det är ju knappast unikt för psykiatrin..

Vattenbaden vissa fick ligga i, så skinnet till slut lossnade från huden, vad fan var det med det? Brutalt omänskligt.

vakenhetsterapi vid depression (som faktiskt hade viss effekt), primalskri-terapi och psykodynamisk regressionsterapi enl Benedetti (man skulle tydligen spotta på varandra) som användes för att hjälpa Långbro svåraste patient Elisabeth, som Gillberg sedermera diagnoisticerade som autist.

Ja, man gav insulin till patienterna så att dem fick x-trem lågt blodsocker och blev i stort sett medvetslösa. Man satte en slang genom munnen som ledde till magsäcken och hällde sockerlösning i denna så att patienternas blodsockernivå gick upp. Efter den behandlingen var patienterna lugna, vilket alla människor skulle vara efter en sån pärs. Att man missade så att slangen hamnade i luftstrupen och sockerlösningen i lungorna, gjorde den till en riskfylld behandling. Får man inte upp blodsocker nivån tämligen snabbt så finns det risk för hjärnskador. Att man inte använde sig av glukosdropp och glukagon är för mig obegripligt.

Att man använde sig av behandlingen så länge utan utvärdering är också obegripligt. Ungefär som alla TUMT-apparater som man köpte in som skulle revolutionera BPH kirurgin.

Lobotomi används också fortfarande, men bara när absolut inget annat hjälper, patientens livskvalitet är lika med noll - och patienten naturligtvis är noggrant informerad och verkligen vill göra det.

Mycket få fall, alltså, men fortfarande i bruk. Det heter inte lobotomi längre, utan stereotaktisk kapsulotomi.

Det märkliga att en hög procent (kommer inte ihåg siffran) av dessa var frivilliga. Nåväl, det var väl så om den höge doktorn rekomenderade en behandling så sa man inte emot.

Det fanns ju någon slunga som man placerade dåren i och sedan snurrade runt jättefort tills han spydde och sedan tuppade av.
Och dårkistor och kättar där de låstes in.

Riktigt långt tillbaka, när de trodde att hälsan berodde på kroppsvätskornas balans, så var ett varande sår i huvudet bra för psykiskt sjuka (trodde man).
Man gjorde ett hål genom ett skinnveck och stoppade ner något där som fick sitta kvar. Sedan drog man saken fram och tillbaka varje dag så att såret inte läktes ihop utan började vara sig.
Kastrering och åderlåtning är två andra provade metoder.

Personlighetsdiagnosticering enl Sjöbring, ja ni vet Lundaprofessorn med variablerna kapacitet, validitet, stabilitet och soliditet.

Kemisk kastrering används idag på sexförbrytare, hur ofta det används vet jag inte, har bara träffat en patient.