Varför ser folk ner på filosofin?

Det är bara att konstatera, de allra flesta fnyser åt filosofi, även akademiker.

Själv tror jag att det beror på:

1. Det finns inget klart yrkesval efter studierna, om man bara läser filosofi det vill säga.

2. Folk tror att Filosofi som ämne handlar om att studera tankar som är förlegade. Och jag håller med till viss del, vem har egentligen någon nytta av Platons idelära annat än i TP?

3. Disciplinuppdelningen (förmodligen den största anledningen), förut studerade ju filosofer allting, från matematik till moralfilosofi och psykologi. Nu är de filosofiska studierna i stort sett begränsade till idehistoria och moralfilosofi.

4. Folk i allmänhet tror att filosofi är verklighetsfrämmande (kanske inte så konstigt i och för sig med tanke på postmodernismen).

Jag tror din nummer 3 är den starkaste orsaken.
Det är den som står bakom nummer 2 och nummer 1.

Filosofi är ju egentligen det bredaste ämnet.
Som filosof kan man studera psykologi, antropologi, logik,
retorik, vetenskapsteori, ja, nästan allt känns det som.
Men det vet inte folk om,
för disciplinerna är så fragmenterade idag (vilket är ett tecken på post-modernism)

Nu är jag socialantropolog, som använder fenomenologiska metoder.
Hade jag mer CSN, eller fått chansen att börja om universitet,
hade jag nog valt filosofi.
Jag hade kunnat studera mänskliga kulturer ändå,
och kunnat studera antropologiska teorier ändå...

Jaja, det spelar nog ingen roll kanske.
Man kan ju vara tvärvetenskaplig också
Speciellt om man bara ska bli föreläsare eller forskare.

Postmodernismens popularitet hos hobbyfilosofer.

De flesta i din bekantskapskrets kanske ser ner på ämnet filosofi. Men att de flesta mer generellt skulle fnysa åt filosofin är knappast sant.

Ett tungt vägande skäl är nog den akademiska filosofins oförmåga att producera fram nya forskningsresultat som är till gagn för någon annan rent praktiskt. Jag skulle nog vilja påstå att vi i Sverige kulturellt har ett speciellt stort behov av "nyttig" forskning, att visa att vi gör rätt för oss. Svårt med nya break-throughs inom filosofi med den inställningen, men å andra sidan besparar den allmänheten mycket ordbajseri.

Filosofi är främst teorier, och man borde ha de som hobby främst och inte göra ett yrke ur det, enligt mig.

Eftersom den sällan får något gjort.

Vad betyder det?

Applicerbarhet?
Inom akademia, militär, politik, omsorg, eller var?

Filosofi får nog något gjort,
precis som all vetenskap.
I vardagen till exempel,
kan man se hur människor tänker i banor som filosofin kommit fram till.
Idéhistoriska processer, diskurser, etik och moral.
Tankar om vad som är rätt och fel,
huruvida en våldtagen kvinna borde göra abort,
huruvida man kan utvisa apatiska barn,
det är högst aktiva debatter i samhället som engagerar många,
som har rötter inom filosofin.

Bilden jag har av den stora delen av filosofivärlden är att alla tycker olika om allting, det finns inga bevisade resultat så att säga. Jämför med matematiken t.ex.

förrutom att skapa en hanterbar verklighet så att man kan skapa fungerande samhällen och liv?

Matematik är också filosofi. Ett filosofiskt system där man är mer eller mindre överens om parametrarna.

Alla kanske inte tycker olika om precis allting, men visst kan uppfattningarna skilja sig åt ganska mycket. Samtidigt finns en kritiskhet som ofta saknas i andra ämnen. Sedan torde matematiken (ihop med logiken, som ju är en filosofisk disciplin) vara det enda ämne i vilket man kan bevisa något.