Nån Som Är förälder till ett annerlunda barn?

Ja de här med mat e samma me min tös..mem hon äter allt faktiskt så det känns skönt.
Men barn med autism har tydligen ingen mättnadskänsla så de kan äta åh äta man måste sätta stopp.
Ändå så e damen välldigt lågviktig endast 11 kilo och är 3 år ..Vi trodde de va polyperna som hämmade hennes tillväxt läkarna sa de men nu när dom e borta märks ingen skillnad visseligen ska man nog ge de tid för kroppen och återhämta sig.Har försökt få en dietist till flickan men de tycker hon e normal Not hennes lillasyster som är 5mån väger liksom nästan 9 kilo så det är en enorm skillnad..Ändå så äter damen massor.

Tack för dina värmande ord det ger hopp

vissa är små, min "normala" son var lika liten i den åldern fast han åt.

Klart det finns hopp. Se till att utnyttja de resuser du får och om möjligt se till att hon får en dedikerad peronal några timmar per dag på daghemmet som resurs.

Vi fick också slåss för maten. Till slut lyssnade dom och köpte in det hon åt (kycklingnuggets, potatismos, pannkakor) och det funkade lite bättre. Men fortfarande kvarstår att hon behöver lugn, lång tid och helst bli matad.

Den ensidiga kosten driver mig till vansinne, jag tycker att hon äter "fel" med för mkt kolhydrater o inga proteiner och dåligt med grönsaker (utom gurka och broccoli). Till slut har vi fått henne att äta rostad formfranska med kaviar, salami(!) och lite annat smått o gott men tonvikten ligger fortfarande på socker och kolhydrater

Word! Men det är just det som saknas i "vanlig" dagis. Personalen har inte tid, inte rätt utbilding (trots löften från rektor) och inte rätt material. Vi har fått *slåss* med näbbar och klor, kanske mest för att tjejen är "nästan normal" i vissa avseenden. hade hon saknat en arm eller ett ben eller varit kromosom-rik så hade personalen kanske tidigare / lättare fått in i tjockskallen att dom inte kan tvinga henne till saker som hon faktiskt inte klarar av

Vid ett tillfälle sprang jag in på dagis för att lämna extrakläder och fann tjejen hysteriskt hulkande, en i personalen krävde att hon skulle klä på sigsjälv. Dom hade suttit i över en kvart, tjejen *kan* inte och när hon väl låser sig så hjälper inget. Tro mig jag blev arg men visade inte inför tjejen, men jäklar vad det blev livat på ett snabbinkallat krismöte....


Som det är nu så ser vi fram emot en diagnos (men kommer att motsäga oss Aspergers, då hon inte har det och en sådan diagnos kan leda till problem längre fram i livet för henne), för då kan kommunen kyssa sig därbak samtidigt som vi kör upp LSS i rumpan på dom

!!Polyper! Vår snarkar som en gris! Det är polyper som spökar även där.

Låg vikt, javisst, fytusan vad hon är som en sticka Tänk dig när hon dessutom tappade i vikt pga dagis inte funkade med maten....

Hennes drygt 3-åriga lillebror är lika lång och väger mer Skit i dietist och tryck i henne det hon gillar. Håll ett hököga på vad hon får i sig på dagis! Personalen talar inte sanning jämt och vissa har ingen koll. Vi skickade med extra frukost + lunch + eftermiddagsfika då det visade sig att frukosten bestod av vanlig osockrad yoghurt med knäckebröd(!) och ett halvt ägg i bästa fall (ingetdera är något som tejjen äter, vem f-n äter sånt skit ö.h.t.?). Eftermiddagsfikat var ett halvt äpple, heller inget som hon äter. Vi skickade med vitt bröd eller bake-up bröd samt skivad salami till henne, de andra barnen ville också ha så dagis fick lov att börja köpa in bättre mat *hehe*

Rektor här försökte med att slå sig för bröstet för att hon lyckades skarpa fram 2 x 30 minuter per vecka. Hon har trixat och krånglat och fört både personal samt oss bakom ljuset i en termin nu men till hösten ska vi hänga henne högt i hennes egna lögner.

Jag har utvecklat noll tolerans för uppblåsta kvinnliga pratkvarnar med kluven tunga i maktposition, det verkar tyvärr finnas alltför många kring dessa barn

Fram tills han var drygt 3 år sa sonen bara mamma och pappa, inget annat...
Jag tog upp det gång på gång med BVC, men det var bara "vi väntar.."

Nu har han ett bra ordförråd men svårt med uttalet, konsonanter i början av orden är svårt.

Det där med att dom låser sig känner jag igen, man kan inte kräva så mycket av dom barnen, iaf inte på samma sätt som man gör med andra barn, man får leka och arbeta fram det istället steg för steg för steg.

Bara ett litet exempel; avklädning på vintern. jag började med att barnet fick ta av mössan själv, det var konstigt i början men gick till sist som en dans, varje sådan liten sak barnet lär sig göra och accepterar som en normal del av vardagen är en stor seger som komemr hjälpa honom/henne i livet och är värd att kämpa för, men för att det ska fungera krävs det tid och engagemang.

och det där med raseriutbrott känns igen,det har vi nästan varje dag med "våra" autister,trist men sant och det beror på just det där med kommunikationen.

2 av dem kan "prata" några få ord men utbrotten kommer som ett brev på posten,det ena våldsammare än det andra.

Hur ser ett raseriutbrott ut hos en som är vuxen och har autism?
Är dom agressiva mot sig själv eller andra? Åh hur beteer dom sig?