Challenger-kraschen, överlevde någon?

Hej!

Såg just ett klipp på Challenger-kraschen på youtube. Där man kunde kommentera stod det att de livsuppehållande systemen hade aktiverats efter "explosionen" så att minst 3 personer levde (men det sägs att de var medvetslösa) fortfarande tills cockpiten slog i vattnet från den höjden. Cockpiten höll alltså för explosionen och minst tre ska ha levt tills den kraschade i vattnet.

Stämmer detta?

Isåfall, är cockpiten stark nog att tåla en sån lusing när grejorna exploderar? Ifall den höll, så måste det väl ändå ha tagit en stund att falla ner till vattnet från den höjden? Kunde man inte haft nåt sätt för de som överlever att klara sig då?

T.ex att oavsett om de är medvetna eller ej, så sätts ett system i gång som skjuter bort någon lucka och sedan skickar ut stolarna med personerna i , precis som på ett stridsplan och sedan landar de med fallskärm? För om de livsuppehållande systemen kunde slås på vid en sån situation borde man väl ganska enkelt kunna fixa resten med?

Går det att förstärka cockpiten så att den alltid håller för en sån explosion? Eller blir det för tungt då? Kan man inte bygga den så att den kan frigöras från resten av färjan och sedan landa med fallskärm? Typ som helikopter-cockpiten som James Bond blir fastspänd i GoldenEye (för er som sätt den)?

Edit: Btw, någon ny uppskjutning på g?

http://en.wikipedia.org/wiki/Space_Shuttle_Challenger_disaster#Cause_and_time_o f_death

Varför ska man spendera ohyggligt mycket pengar, tid och resurser på att skapa ett skepp som "tål" en sådan explosion som sker kanske 1/100 uppskjutningar pre-challenger, om man ens kan göra det pga. det ökade vikten, när man kan använda resurersna till att förhindra att sådant händer överhuvudtaget?

Space shuttlen började skjutas upp 32månader efter incidenten.

Ok.

Ingen ny uppskjutning på gång då?

Jo då, som sagt, uppskjutningen startades igen 32månader efter Challengerincidenten, höll ända tills 2003 då Columbia gick upp i rök, efter det så dröjdes till 2005 innan det återstartades igen.

jag menar om det blir nåt snart som man kan följa live via internet precis som när fuglesang åkte upp.

Challenger var inte vad jag anser en krasch i ordets betydelse. Även om någon eller några överlevde explosionen överlevde ingen haveriet.

Som sagt får man alltid göra en avvägning mellan skydd och risken för att ett haveri sker. Hittills har det genomförts 123 rymdfärjeuppdrag varav 2 slutat i haveri. När det gäller Challenger var det redan innan känt att det som hände kunde hända medan det som hände med Columbia var mer av en överraskning. Det går aldrig att förebygga alal tänkbara haveriorsaker även om man har alal pengar i världen till sitt förfogande.


Den 8 oktober är det dags för Atlantis och dess uppdrag till Hubble.

http://www.nasa.gov/mission_pages/shuttle/main/index.html
http://www.rymdfart.se

Rymdfärjorna må vara spektakulära, men dom har inget i rymden att göra. Som tur var har amerikanarna börjat erkänna detta och bestämt sig för att återgå till apollos designprinciper. Orion kommer, liksom apollo, att ha möjligheten att totalt avbryta en uppskjutning: http://www.usatoday.com/tech/science/space/2007-05-28-nasa-abort_N.htm

Precis, kallas även för The Constellation Program. Ett av de största problemen när det gäller att skjuta upp en rymdfärja är att när du väl har startat "the solid rocket boosters" (de två vita raketerna vid sidan om den stora oragnea bränsletanken) så finns det ingen återvändo, rymdfärjan accelererar och når en höjd av 150.000 fot innan bränslet brunnit upp och raketerna kan avlägsnas från färjan. Det betyder alltså att även om någonting går allvarligt fel så kan man inte avbryta uppskjutningen och börja återvända till marken förrän 125 sekunder efter själva antändningen.
Med Orionraketen kommer det dock heller gå inte att stänga av sjävla raketen när den väl är antänd, det kommer istället gå att "skjuta iväg" den övre delen på raketen där besättningen sitter - besättningskapseln landar sedan med fallskärm på säkert avstånd från eventuella brinnande vrakdelar.

Det kan också tilläggas att Challenger inte exploderade, utan upplöstes och bröts sönder i miljontals delar av de otroligt starka aerodynamiska påfrestningar som skapdes av färjans hastighet. (Det var alltså ingen form av brännbart material som egentligen antändes). Besättningen utsattes således inte för någon starka g-kraft, man tror som mest att de fick utstå 3 gånger jordens tyngdkraft vid "the desintegration". Det var alltså inte explosionen som fick dem att bli medvetslösa utan det faktum att luftrycket inte kunde bibehållas. En av säkerhetsåtgärderna efter Challengerolyckan var bland annat de orange uppskjutningsdräkterna som är trycksatta och därför bibehåller lufttrycket vid en uppskjutning även om själva färjans lufttryck skulle fallera.

R.i.p. Challenger och Columbia...

Varför bygger de inte in en funktion att kunna stänga av raketerna innan de brunnit färdigt då?

Vid Challenger-olyckan fattade jag det som att de vita raketerna hade lossnat lite och pajat bränsletanken, den röda. Men på vilket vis började själva färjan upplösas? Var det någon del som kom åt färjan och pajade den? För annars ska den väl tåla hastigheten den färdades med väl?

En O-ring vars funktion var att hålla tätt började läcka på höger solid rocket booster vilket ledde till att heta gaser smälte sönder ett fäste varpå hela konstruktionen kollapsade... kortfattat.

För det är fast bränsle de använder. Man kan inte bara "strypa" bränsletillförseln till en sådan.

I wikipediaartikeln står det klart och tydligt att eldklotet bildades av deflagrerande* bränsle från själva färjan.

Det står också att man uppskattat g-krafterna till mellan 12 och 20 g. Dock endast för ett ögonblick, 2 sekunder senare lär de ha legat på 4 g. Absolut ingenting man dör av alltså.


*Alltså brinnande, ej detonerande ("exploderande").