Svenskt kulturliv

Vad är det största problemet med svenskt kulturliv?
Vad är det bästa med svensk kulturliv, i jämförelse med andra länder?
Vilka är de ledande kulturpersonligheterna i dagens Sverige, anser ni?

Ja, inte fan, vet jag, men här tänkte jag att vi skulle ha en allmän diskussion om svenskt kulturliv.

jag vet inte, när jag hör ordet kulturliv blir jag fullkomligt galen, bortom vett och sans, slänger mig på golvet och tuggar på stolsbenen tills fradgan framträder

Jag antar att du med kultur menar typ teater, konst, litteratur, musik. Det är svårt att jämföra dem och deras problematik mm. Det skulle vara enklare om du skrev om ett ämne exempelvis:

Vad är det största problemet med litteraturen i sverige?
Vad är det bästa med svensk teater, i jämförelse med andra länder?
Vilka är de ledande konstnärena i dagens Sverige, anser ni?

Fullt förståelig reaktion. "Kulturliv" är i dagens läge verkligen något i det stora hela icke-existerande, möjligen en serie mer eller mindre lukrativa, eller subsidierade, systemupprätthållande spektakel. Kulturoffentligheten är alltför ofta en ytlig, politiskt korrekt, andefattig styggelse - märkligt att det ska behöva vara så.

De enda som kan svara på TS fråga, är "Sverigedemokraterna", eftersom SD är ett självutnämnt svenskt "kulturparti" (or so they say)...

Att den till största del är statligt finansierad.

kultur betyder odling. I det här fallet odling av olika konstformer i Sverige just nu. I mitt tycke är det mesta just nu på det stora hela taget rätt ytligt, som Ezzelino säger, eller förljuget. Vem är dagens Strindberg eller Zorn?
fast ärligt taget har jag hittat en del skojiga, bra intressanta grejer på detta forum!

Exakt, Mkt av dagens goda svenska kultur skapas ju av personer utanför sthlm och de stora strålkastarna.

Menar du att staten finansierar kultur i Stockholm i första hand? Vad är det för kultur som skapas utanför strålkastare och Stockholm?Det skulle vara intressant med några exempel.

Menar du att det förekommer kultur i stockholm?

Det största problemet med svenskt kulturliv är för det första att det ska göras så krångligt och dyrt framför allt att gå på teater.

Biljettpriserna är höga och teater uppförs i princip enbart i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Det är bara medelklass som besöker teatern idag, möjligtvis kan även folk från arbetarklassen få se något folklustspel-typ Eva Rydberg- men Shakespeare, Strindberg etc ,ack nej.

Man skulle ju kunna tänka sig att teatern en dag i veckan var gratis- (eftersom det ändå är skattebetalarna som betalar)precis som museum är på vissa ställen och att pressen skrev lite mer konkret om vad teatern handlar om så att det inte enbart förbehålls snorkiga recensenter på de sidor som ingen ändå läser.

Det enda exempel jag har där pressen skrivit om teater för "alla" är för något år sedan när "Fröken Julie" spelades på dramaten- då eftersom Mikael Persbrant och Marie Bonnevie var på väg att skiljas. Då kom ju även lite fokus på pjäsen och vad den handlar om.


Kanske en början i alla fall.

Jag måste bara hålla med och be om ursäkt att jag inte tillför mera till tråden. Jag blir vansinnig och sitter och bultar i bordet med båda nävar så att träflisorna sprutar åt alla håll!