Nu finns där såklart väldigt många olika falanger inom dessa ideologier. Inom socialismen finns ju bland annat både anarkismen och statssocialismen (PJP, Bakunin och Marx hade kanske inte riktigt samma syn på livet), och "konservatism" är ju mest ett flummigt uttryck som kan beskriva det mesta.
Jag tänker vara lite mysig och säga att det största "hotet" mot liberalismen, och det som hindrar den liberala tanken från att flyta upp till ytan och slå rot, faktiskt är liberalerna själva, eller rättare sagt vulgärliberalerna.
Det är egentligen ganska enkelt att se var problemet ligger, något som jag läste om i en
blogg nyligen.
Många som kallar sig socialister ser problem med orättvisor och liknande på marknaden, och skyller problemen därför på marknaden.
Många som kallar sig förespråkare av fria marknader försvarar däremot ofta dessa orättvisor, just för att de inträffar på marknaden.
Vad båda sidor inte ser är att även om orättvisorna tar plats i marknaden, så beror de inte på marknaden i sig, utan istället på staten.
Marknaden är
kontexten,
staten är
orsaken.
När det gäller icke-vulgär-liberaler, har de flesta tyvärr en tankegång som är högst konstig. De flesta vägrar inse att de faktiskt har väldigt mycket gemensamt med socialister (den frihetliga typen), förmodligen på grund av både retoriken som används, men även på grund av någon föreställning om att all socialism är kollektivistisk vilket innebär att all socialism måste vara ond. Om dessa liberaler såg igenom retoriken och faktiskt läste idéerna, med ett öppet sinne, skulle betydelsefulla allianser bildas och djupare och viktigare idéer diskuteras.
Det gör ju inte saken bättre att vissa liberaler tror sig ha funnit en "objektiv sanning" som är skriven i sten men ändå inte, något jag själv ju varit skyldig till för inte alls längesen. Jag menar förstås pratet om att vissa rättigheter skulle vara naturliga/objektiva/självklara, och att allt som säger annorlunda är "ont"/"fel"/whatever. Men man måste kunna vidga sitt sinne och erkänna att man kan ha fel, speciellt när det gäller något så viktigt som andra människors liv. Det känns på något sätt som att många liberaler hellre diskuterar semantik och fåniga rättigheter, istället för idéer som är förankrade i verkligheten och som faktiskt kan göra skillnad genom att förbättra livssituationerna för våra medmänniskor.
Jag tror absolut att liberaler är sina egna värsta fiender. Inskränkta människor som inte tillför något som helst konstruktivt till debatter är bland det värsta som finns, och ju fler liberaler som är på det viset (något som många på detta forum är), desto mer skit kommer hela det liberala tankesättet få över sig.