Thomas Mann

I den här tråden diskuteras Der Zauberer, Thomas Mann:

http://en.wikipedia.org/wiki/Thomas_Mann

Han fick motta Nobelpriset 1929 mycket tack vare den legendariske Fredrik Böök. Böök var emellertid mycket konservativ och gillade inte dom modernistiska tendenserna i Bergtagen. Priset gavs därför explicit för den mer traditionella Buddenbrooks, nåt som Mann närmast betraktade som en förolämpning (priset var inte lika ärofyllt då). Läs Bööks nobelföreläsning där han hyllar Buddenbrooks men knappt nämner Bergtagen:

http://nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1929/press.html

Själv gillar jag båda dessa böcker, fast dom är ganska olika, skarpt. I Buddenbrooks har han mycket riktigt förfinat den realistiska romanen till oanade höjder. Han hade en byst av Tolstoj stående på skrivbordet när han skrev den, men frågan är om inte Buddenbrooks överträffar Anna Karenina.

Ändå måste jag säga att jag föredrar Bergtagen, och då inte minst "kollokvierna" mellan den italienske upplysningsmannen Settembrini, deltagare i en väldig encyklopedi över det mänskliga lidandet, och den socialistiske jesuiten och juden Leo Naphta (sagd att vara modellerad efter Georg Lukacs och/eller Trotskij). Inte minst Naphtas ståndpunkter läggs fram på ett sätt som sällan eller aldrig överträffas av hans (kulturmarxisternas, i vid mening) faktiska företrädare. Dialogerna mellan dessa två har jag läst ett otal gånger; dom är fantastiskt bra.

Över allt han skriver finns det dock en viss kyla. Ironin har många lagt märke till men den kommer med en viss kyla. Skildringen av Toni Buddenbrook, denna stackars mänska, innehåller förvisso en viss värme, men nåt liknande finns inte i Bergtagen där många (dom flesta, egentligen) av personerna mer eller mindre hånas.

Hans liv och hans familj skildrades förresten i en dokumentärfilm med vissa spelinslag som visades på SvT för nåt år sen. Den var bra, tycker jag. Kylan kom fram även där. Familjen var rätt tragisk, minst en son tog livet av sig och flera andra barn var olyckliga.

Tyvärr har jag inte läst nåt mer av Mann, trots att jag gillade dessa båda böcker väldigt mycket. Rekommendera gärna vilka ytterligare böcker man bör läsa.

Vad tycker ni som läst Mann om honom?

Jag har precis satt tänderna i Buddenbrooks. Har än så länge bara läst lite över 100 sidor, ett par tidskrifter kom ivägen. Måste ge all beröm till översättaren och bokförlaget för nyutgåvan som kom förra året. Kulturgärning!

Oj, är det en nyöversättning alltså? Min bok hade några år på nacken. Vill minnas att man märkte att boken var tysk från början - det var mycket snack om att den och den kvinnan var en "dum gås" t ex som man inte hör så mycket på svenska. Tycker öht att stilen i tyska böcker ofta färgar av sig i översättningen.

Jag hade fel med förra året, redan 2005 kom den. Så det är kanske den utgåvan du sitter på.

http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_31826.svd
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_488321.svd

Skoj att en klassikerutgivning får ett sådant genomslag.

Om du uppskattade Bergtagen så uppskattar du kanske Doktor Faustus. Som med alla författare med sådana vittomfamnande ambitioner, så upplever jag att Mann kräver att man lägger ner en oerhörd möda på tränga in i hans verk och det kräver naturligtvis oerhört med tid samt lugn och ro. Det var andra tider.

Det lustiga med Bergtagen är följdaktligen att den kräver av läsaren att han också blir "bergtagen", kanske inte i sju år som Hans Castorp, men i alla fall nog för att när han når slutet av boken önska att han istället gjort något vettigt av sin tid.

Skämt åsido så är mitt problem med litteratur, att jag älskar så mycket litteratur, men har för dåligt minne. Jag kommer ihåg att jag uppskattade diskussionerna mellan företrädarna för de skilda livsåskådningarna och verkligen kände att här avlyssnades något viktigt. Men nu flera år efteråt skulle jag inte för mitt liv kunna redogöra för vad de sa. Kanske har läsandet ändå satt sina undermedvetna spår och gjort mig visare?

Så hur känner du, har Thomas Mann påverkat ditt sätt att tänka och din idévärld, eller var de bara atmosfären i sanatoriet som fångade dig? Vad var det i så fall som gjorde djupast intryck?

Det skriver jag under på och jag kan ofta uppleva det som ett dilemma att man glömmer så fort. Av den anledningen köper jag gärna böcker då jag lätt kan gå tillbaka till tidigare alster för att fräscha upp minnet.

Angående Mann så uppskattar jag Lotte in Weimar där Goethes gamla kärlek och förmodade inspiration till Den unge werthers lidande tillsammans med titanen själv utgör huvudfigurerna. Absolut läsvärd och mer lättsmält än mycket annat i Manns produktion.

Sorry, jag hade missat det här utmärkta svaret. Ska titta till Dr Faustus.

Det är omöjligt att minnas allt i såna där tjocka och komplicerade böcker. Jag återvänder emellertid till dom delar jag älskar; ffa debatterna mellan Naphta och Settembrini, så nu kan jag dom väl.

Jag tror att dom påverkat mig en del faktiskt. Just det faktum att Naphta alltid på nåt lurigt sätt lyckas tvåla till Settembrini har fascinerat mig. Settembrini är sympatisk, men rätt förljugen, liksom hela den vision han presenterar - och då menar jag inte främst pratet om världsregering, utan mer hela den borgerliga vision han presenterar. Naphtas angrepp på konsten och den borgerliga skolan är mycket intressant.

Jag är borgerlig och konservativ och håller i stort på Settembrini, men Naphtas angrepp tvingar en att tänka om en del.

Sen finns det andra delar som är väldigt vackra, som kapitlet "Snö". Men det är mer ren estetik.

Har nu läst de båda tegelstenarna "Bergtagen" och "Buddenbrooks". Måste säga att jag är väldigt glad att jag gav mig i kast med dessa till synes svårtillgängliga böcker. Thomas Mann skriver väldigt tankeväckande och underhållande. Jag gillar framförallt Buddenbrooks, en släktkrönika över en rik borgarfamilj i Lubeck. Konflikterna mellan de jordnära och praktiska borgarna mot de känsliga konstnärssjälarna är väldigt underhållande beskrivet. På ett sådant sätt så att man som läsare inte vet vilkens parti man skall ta.

Någon mer som gillar Manns böcker? Kan någon som är mer kunnig tipsa om ytterligare böcker av denne författare?

Båda kortromanerna Tonio Kröger och, kanske framförallt, Döden i Venedig tycker jag är omistliga. Det är intressant att se hur Mann både kan bemästra det långa formatet, bland annat i de böcker du nämnde, och de korta formatet, i mina rekomendationer. Det är för mig omöjligt att avgöra vilken form han bemästrar bäst.

Tack för tipsen!

Skall bli intressant att läsa något kortare av honom.

Får jag fråga vilken som är din favoritgestalt i Buddenbrooks? Jag lutar åt barnsliga Tony, eller familjens svarta får, Christian.

Buddenbrooks har länge stått i min bokhylla och stirrat på mig, oläst. Ska nog ta tag i att läsa den innan sommaren är slut. Återkommer med åsikter - men jag hoppas att den uppfyller mina förväntningar!

Ja, se denna tråd:

https://www.flashback.org/showthread.php?t=660292