Fråga angående extremt dyr medicin

Jag läste för ett tag sedan om en kille som hade en väldigt ovanlig sjukdom och som krävde en medicin som kostade staten flera miljoner. Fick han inte den skulle han dö.

Så nu till min frågeställning. Anta att det finns en ovanlig, dödlig sjukdom (men som ändå minst en person lider av). Du är politiker/diktator/enväldig härskare (i alla fall enväldig domare i denna fråga) och ett forskarteam har just upptäckt ett behandlingsmedel, men som skulle kosta kanske uppåt flera miljoner per år och per smittad individ (det är alltså inte ett medel som botar sjukdomen, utan endast motverkar dödligheten genom regelbunden behandling). Skulle du mörklägga upptäckten för att spara staten på många många miljoner men därmed låta de som drabbas av sjukdomen dö, eller skulle du offentliggöra den?

Ni ska inte ta hänsyn till eventuella konflikter som kan uppstå på grund av att forskarteamet blir arga för att de inte får publicera sina forskningsresultat.

Var läste du detta? Var vill du komma med tråden, är det att peka på industrin kring AIDS/HIV och cancer? Att det är ekonomiska intressen som håller tillbaka upptäckterna av vaccinet?

Jag skulle inte censurera någonting.
Hatar censur.

Det är om det är bara kostnaden som är problemet.
Är problemet att folk skulle döda varandra
eller att jorden går under,
då kanske jag skulle hålla käften

Jag tror jag läste det i SvD eller Metro, var ett halvår till ett år sedan så inte helt lätt att hitta källan. Nej, jag ville faktiskt inte i denna tråd "peka" på att något sådant här skedde, ville bara höra hur folk tänkte

Den där artikeln var bara bakgrunden till varför jag började fundera på frågan överhuvudtaget, den kan annars bortses från.

Om man endast ser på frågan ur en synvinkel över vad som skulle vara bäst för Sverige, skulle jag mörklägga det om det är mycket stora summor, men i verkligheten skulle jag nog inte göra det pga principskäl.

Länk till artikeln: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=692012

Jag skulle publicera medicinen eftersom jag hoppas att sjukvården skulle kunna avgöra vad som är rimligt och avbryta behandling om det är oproportionerligt dyrt.

Jag skulle publicera all tillgänglig information om medicinen, och se till att folket kände till de skattehöjningar ett bruk av den skulle medföra. Ginge de med på det - exempelvis genom en folkomröstning - vore de drabbade lyckliga, för då skulle jag låta den tas i bruk. I annat fall skulle jag låta principen "de mångas behov överväger de fås behov" och låta folket behålla sina pengar, olyckligtvis på bekostnad av några människors liv. Denna binära motsättning, i vilken antingen oskyldiga människor dör eller lika oskyldiga människor blir ekonomiskt bestulna, kan visserligen avhjälpas genom ett system där enbart förespråkarna av medicinen betalar skatt för den. Troligtvis hade då många velat "hoppa av tåget" och sluta betala, iochmed att skatterna troligen blir påtagligt högre för dem än för resten av befolkningen, så det hade nog fått ingå i "avtalet" att skatt betalas under hela perioden som en person kureras. Till detta kan nog läggas att, baserat på det subjektiva och relativa människovärdet, låta folk betala skatt när det gagnar de människor de vill ska bli kurerade av medicinen. Någon form av mellanting mellan skatter och frivilliga donationer kan det ses som.

Jag skulle nog göra som Anders Dybjer på sjukhuset i Halmstad, säga åt kliniken att avgöra om medicineringen var nödvändig eller inte, helt oberoende av ekonomin. Jag skulle alldrig låta någon dö för att skattebetalarna ska slippa 1-2kr om året i skatt, vad dom själva än tycker, det är ju löjligt...

Varför är det löjligt? jag är nog mer inne på adequates spår, man måste kunna värdera liv i pengar, eftersom pengar genereras genom att människor arbetar. Detta arbete ska användas på optimalaste sätt till människans, som grupp, utveckling och välmående.

Ber förövrigt om ursäkt för scenariot jag målade upp för frågeställningen så att det även blev en fråga om censur av vetenskap, det var inte det som var tanken.

Pliktetik eller effektetik - det är alltid en svår fråga. Innan jag bestämer mig vill jag veta hur pass ovanlig sjukdomen är, hur många som kan tänkas drabbas av den - hur många procent; tiondels, hundradels eller tusendelsprocent det rör sig om. (Obs - retorisk fråga)

Jag skulle också offentliggöra all information om medicinen och lita på att forskarvärlden kom på ett sätt att få ned kostnaden.

Skulle han nu vara absolut unik i världen med sin sjukdom så skulle jag offentliggöra upptäckten samt låta staten stå för behandlingen. Vad vore det för land som inte klarar av att ta hand om en enda människa.
Men det kanske är fler än en person? Kanske två, 10, 350st som får dö. Hur många i världen kan lida av detta, hur många skall dö av sjukdom i onödan, var dras gränsen?
Naturligtvis offentligöra även i detta fall och lita på att forskningen gör framsteg kring behandlingen.

För det enda som betyder något är väl ändå liv? Det var väl det forskningen hade som utgångspunkt också, att rädda/förlänga liv. För kronor och ören är då inte något rättesnöre, för då finns det mycket att fundera på kring hur effektivt skattepengar används.

Hur mycket kostar inte en livstids fånge på någon av våra anstalter? Hur mycket kostar inte missbruksvård samhället, där vi tex pumpar ut diverse läkemedel och behandlingar? Anses detta vara välinvesterade skattepengar?
Eller är arbetslinjen lösningen även här, dvs kan man inte arbeta vad gör man då för nytta?

Det är ju inte som så att pengarna eldas upp. Bör dom int egöra lite samhällsnytta med innebörden att kostnaden faktiskt inte blir så värst stor? Oavsett skulle jag låta patienten ta del av medicineringen, men jag skulle nog även vara en rätt så dålig ledare.