Att läsa filosofi är att "spoila" sitt liv!

Som historia, fast lite flummigare? Inom filosofin sysslar man med filosofiska frågor, och inte flum.

Personligen håller jag nog mina filosofistudier som det vettigaste och mest lärorika jag någonsin gjort. Otroligt intellektuellt utvecklande.

Och jag förstår inte alls tanken som förs fram i denna tråd. Att tänka själv och ta del av andras tankar utesluter inte varandra. Istället kan ens eget tänkande utvecklas genom att man tar del av andras tankar, liksom etablerade teorier utvecklas genom att diskuteras.

Precis, det är som Ann Heberlein uttryckte det i "Samtal pågår" för en vecka sedan: "Mitt jobb är inte att stirra in i väggen och tänka, utan snarare att ta del av andras tankar och se vad de har för relevans idag och på vilket sätt de kan bidra till utvecklingen av vårat samhälle."

Om man uppfinner hjulet för andra gången, pga av att man inte dragit skallen ur marken. Så har man heller inte upptäckt att man ligger efter, spelar det då någon roll om man var efter med uppfinningen?
Om man är helt instängd tror man ju verkligen på det man själv skapat, och kan därför känna sig nöjd?