Att läsa filosofi är att "spoila" sitt liv!

I den här kontexten: att man inte bortser från hjulets existens i avsikt att återupptäcka det.

Men eftersom TS ställer frågan om något som han inte läst något om, och således inte vet att det redan finns. Kan det även då vara ohederligt?

Men han utgår ju från att fakta finns, men att man skall strunta i att kolla upp dem, för att istället lägga ner en massa tid på att upptäcka saker som redan har upptäckts.

Poängen vore väl att få en känsla/kick av att kommit underfund med hur något fungerar. Känslan av att man gjort ett eget arbete är mycket behaglig, tycker iaf jag. Jag skulle tex. tro att jag skulle trivas bättre i ett hus jag byggt själv än i ett jag köpt. Känns mer genuint. Kanske en dålig metafor, men du vet vad jag menar.

Kunskapen i sig behöver inte vara vägen till lycka. Om det nu är lycka vi eftersträvar i livet.

Vad det är för mening med något är ju en perspektiv fråga. Mening för vem? Den enskilda, gruppen, hela människosläktet eller universum?

När vi ändå talar om Gauss, så kan vi ju ta den gamla anekdoten om den aritmetiska summan.
Gauss' lärare gav honom uppgiften att beräkna summan
1+2+3+...+100
Gauss tänkte då såhär:
Det spelar ingen roll i vilken ordning vi lägger ihop talen -
Därför kan vi lägga ihop dem parvis för att få 50 summor med värdet 101 vardera
Alltså får summan värdet 50*101=5050.
Enligt dig är inte detta det minsta originellt, och det av anledningen att någon redan visste innan att det inte spelar någon roll i vilken ordning man adderar tal!

Jag tycker inte det verkar så originellt i alla fall... Men trots att folk säkert använt samma metod innan Gauss gjorde det så tror jag Gauss var stolt om han kom på det själv utan att veta om dessa människor som var före honom... Skulle han ha läst att man kunde göra så skulle han nog inte alls känna sig lika duktig då han löste matteuppgiften, isåfall hade han ju bara apat efter en välkänd metod...

Jag förstår dig Nemesis1!
Känslan av att verkligen förstå koncept eller resonemang är inte att underskatta men känslan av att ha kunnat utveckla nya är mycket bättre. För att inte tala om den förståelse för ämnet som man når om det är egenutvecklat.
Men bara för att man inte är först i spåren innebär det inte att allt är förstört. Den som besitter intresse för och har läst minsta matematik, vet av hur underbart det kan vara att försöka förstå en gamal ekvation eller teorem genom att försöka verifiera eller anknyta till andra områden inom ämnet på egen hand.
Sluta gräva hål som redan är grävda och kom ner och beskåda inredningen istället!

Grejen jag reagerade på var att det sades att det är arbetaren som byggde grunden till huset som är geniet, inte arkitekten som byggde resten av huset...

Är väldigt nyfiken på; vad är det egentligen ni lär er på filosofi-lektionerna? Är det som historia, fast lite flummigare? Har det utvecklat ditt "dagdrömmeri" till något stort, fint och viktigt eller var det väldigt mycket onödigt vetande?
Kan man använda kunskaperna praktiskt i vardagen på något sätt?

Något jag skrivit på min blogg sedan gammalt:

Jag kommer ihåg min första lektion i Filosofi A på komvux. Det hela inleddes med att läraren, Hans Artberg, förklarade att filosofi minsann inte är något “flumämne”. Det är tvärtom ett seriöst sådant, fyllt av “gamla gubbar”. Han menade till och med att man bör bemöta filosofin “närmast vetenskapligt”. Hans specialitet var sanningsrelativism. Den första uppgiften innebar att han ritade ett träd på tavlan och sedan en katt som gick runt trädet. Samtidigt klättrade en ekorre runt på trädets stam, men alltid i en riktning motsatt kattens, och alltid i exakt samma hastighet. Det innebär ju att katten och ekorren aldrig kommer att se varandra, för de har alltid trädet mellan sig. Kan man nu säga att katten går runt ekorren? Hela klassen började vilt diskutera det här, och man kom fram till väldigt olika slutsatser. Vissa påpekade att katten ju faktiskt går i en cirkel runt trädet, och att detta ringar in även ekorren. Andra var inte fullt så övertygade. Någon menade, av skäl jag inte minns, att katten inte ens kan sägas gå runt trädet. “Det är ju det jag menar” replikerar läraren förnöjt. “Man har olika sätt att se på saker och ting, men det ena gör inte det andra fel”. Poängen var alltså att alla slutsatserna kunde sägas vara sanna (om han alls medgav att sanning finns, för hans favoritfilosof var nämligen Karl Popper).

Bra lärare är bra

Visst kan jag förstå att du tycker att det är roligare att upptäcka något själv och att komma fram till en egen slutsats, men att påstå att nästan alla filosofiska resonemang är nedskrivna redan är som att säga att allt redan är uppfunnet.