Tips på asiatisk film

"Asiaphile" verkar helt efterblivet (aldrig ens hört det förut heller)

Tror du man ser en asiatisk film enbart pga att den är asiatisk? Det finns skitfilmer från asien också och dem ser man inte.

Men för att svara på din fråga (typ) om någon skulle se en katastrofalt urkass film från asien enbart pga att den är från asien och tycker den är intressant så är man en idiot.

Dålig film som dålig film oavsett land.

Det jag menade var att man blir mer benägen att se den för den är asiatisk och utspelar sig i ett visst land man tycker är intressant. Men såklart man inte ser filmen om man tycker den är kass men man kanske ger den en chans för att den är asiatisk.

Äsh ger inget mer att försöka få ut ett svar. Tack ändå

Såg Overheard och vet inte om jag gillade den så mycket, den intresserade mig inte direkt och saknade det där djupet i filmen.

Men din fråga är felställd eftersom skillnaderna i filmerna inte beror på språken och att de utspelas i andra länder. Japaner eller koreaner använder filmfoto, kamerainställningar och färger på ett annat sätt. Manusstrukturen liknar sällan Hollywoodstruktur och man berättar på ett annat sätt. Karaktärsgallerierna är annorlunda sammansatt och man ger inte huvudkaraktärerna bakgrundsberättelser på samma sätt. Det är ju därför de inte går att göra remakes i Hollywood. Filmskapare i Hollywood översätter till sina regler och invanda sätt att göra film. Det funkar inte. Man skulle alltså definitivt inte tycka att filmerna var lika intresanta om de var västerländska. Att man uppskattar Östasiatiska filmer handlar alltså inte om man är Asienfrälst, asiaphile eller inte.

Jag personligen ser asiatisk film pga. att jag tycker deras storys osv är intressantare att titta på än Hollywoodproduktioner med sina High concept filosofier. Asiatisk kultur, som facinerar i vart fall mig storeligen vävs även in i deras filmer, om än förmodligen omedvetet och ganska sibtilt vilket gör filmerna ännu mer minnesvärda i mina ögon. De lyckas även variera sina storys bättre än hollywood, även om hollywood gladeligen skulle göra det de också förmodligen men pengarna ligger som sagt i high concept, inte melodramer som the classic eller sad movie...

Och som MasterBait sa ovan, manus osv är annorlunda uppbyggt många gånger, strävan ligger inte i att få en "naturlig" dialog vad jag kunnat se iaf, utan en stiliserad och många gånger i det närmaste poetisk dialog där tonvikt läggs på liknelser, känslor och dylikt. Hade detta gjorts i en västerländsk film hade mainstreampubliken aldrig sett den utan bara tyckt att den var cheesy...

Jag personligen ser asiatisk film pga. att jag tycker deras storys osv är intressantare att titta på än Hollywoodproduktioner med sina High concept filosofier. Asiatisk kultur, som facinerar i vart fall mig storeligen vävs även in i deras filmer, om än förmodligen omedvetet och ganska sibtilt vilket gör filmerna ännu mer minnesvärda i mina ögon. De lyckas även variera sina storys bättre än hollywood, även om hollywood gladeligen skulle göra det de också förmodligen men pengarna ligger som sagt i high concept, inte melodramer som the classic eller sad movie...

Och som MasterBait sa ovan, manus osv är annorlunda uppbyggt många gånger, strävan ligger inte i att få en "naturlig" dialog vad jag kunnat se iaf, utan en stiliserad och många gånger i det närmaste poetisk dialog där tonvikt läggs på liknelser, känslor och dylikt. Hade detta gjorts i en västerländsk film hade mainstreampubliken aldrig sett den utan bara tyckt att den var cheesy...

Rent kameratekniskt osv vetifan... Ser ingen större skillnad egentligen många gånger på asiatisk film och västerländsk.

En till fråga. Jag gissar att ni ofta analyserar filmen ni ser, både karaktärerna, filmvinklar med mera. Är film er passion? Hur tränar man upp denna förmåga? Hur tränar man upp den analytiska förmågan när man ser en film? Är det bara att börja tänka mer aktivt eller måste man börja läsa om tekniker och mer om filmhistoria?

För flera saker av det du nämnt har man kanske tänkt på men inte på samma djup och vissa har man inte lagt märke till.

Jag personligen studerar i vart fall filmvetenskap på universitetsnivå men redan innan dess hade jag tränat upp i vart fall den analytiska förmågan till viss del genom att titta på stora mängder film, det är inte jättesvårt i sig. Svårt att beskriva en riktig process bakom det kanske pga. att sånt för min del varierar från film till film. Det är ganska annorlunda tankesätt bakom en konstfilm och en något mer mainstreamfilm a'la Martin scorcesse eller för den delen en high conceptfilm med megabudget. Det du kan göra är att ställa dig själv frågan, varför saker och ting händer, och vilka paraleller som kan dras.

Det var flera frågor.


En av några få, ja.


På ditt sätt att fråga tror jag mig ana att du är intresserad av film, till och med rent praktiskt. Alltså att göra film. Har jag rätt?

Jag vet inte om "analyserar" är rätt ord. När jag läste filmvetenskap gjorde jag det. Men ofta känns sådant analyserande både artificiellt och torrt akademiskt. Tror att många humanister har "akademikerkomplex" och försöker briljera med intellektualiserande, teoretiserande. Vill man förstå film utifrån filmerna och filmskaparna tror jag att man istället måste utgå ifrån dessa. Att se mycket film och att läsa om filmer, filmskapande och om filmskaparna är bra. Biografier är guld och att lyssna på kommentatorspår av riktigt duktiga regissörer lika så.

Vill man förstå just östasiatisk film är det ju bra om man kan läsa en del om länderna, deras filmindustri och filmare. Ofta har de större regissörerna i Öst mycket spännande och "annorlunda" bakgrund än de här i väst.

Sen är det bra att lära sig en del praktiskt filmande. Tyvärr är den mesta filmundervisningen i Sverige rätt torr och ytlig, typ: "Helbild-halvbild-närbild"-tänkande. *Suck* Viktigt är också att förstå hur film "kommunicerar" med åskådaren, särskilt om man vill göra film naturligtvis. Men framförallt tror jag helt enkelt att man måste se mycket film, och se film på ett aktivt, eller ja, kanske på ett smått "analyserande" sätt.

Jag tror att film är så otroligt komplicerat att det är svårt att överhuvudtaget förstå "allt". Eller att kontrollera allt under en filminspelning för den delen. Det är så otroligt mycket som måsta stämma.

... Det här tror jag är svensk films stora problem. Folk tror att det är så jävla enkelt, att det bara är att ta en kamera och filma. Visst, rent tekniskt. Men för att göra "bra film" krävs mycket kunskaper och framförallt att man ser mycket film. Men här i Sverige vill ungdomar bli filmregissörer utan att veta vad Citizen Kane är och utan att ha sett filmer som "Sju Samurajer" eller "Vertigo". Och att se gamla stumfilmer, det vill dom inte för det är så tråkigt. Så man dissar all jävla filmkunskap, alla filmmetoder och annat, som har byggts upp av generationer av filmskapare och filmarbetare. För att göra film så behövs det ju bara en kamera. Svenskar är verkligen både naiva och arroganta skitstövlar i det här sammanhanget. Och det är därför svensk film ser ut som den gör: banal, basic, tråkig och dålig.

Måste man nästan inte sett klart filmen innan man kan börja tänka i de banorna? Vad menar du med vilka paralleller som kan dras?

Är 40 min in i Guilty of Romance och jag vet inte vad jag ska tycka.. men mycket bröst och Nakna kvinnokroppar hitills vad tyckte ni andra om rullen?