Tips på asiatisk film

Mina favoriter med Gosha är Hitokiri, Sword of the Beast, Three Outlaw Samurai och Bandits vs Samurai Squadron. The Wolves var tyvärr en besvikelse vad jag minns.

Sen stämmer jag gärna in i lovsången till Vengeance is mine (igen?). Det är en mycket speciell film och som någon sa sitter man nästan och garvar åt vissa scener. Har svårt att hata Ken Ogatas karaktär oavsett hur hemsk han är.

Såg "Love Exposure" i brist på något annat att se. Märks väldigt snabbt att det är en Sono film, den har allt det där flummiga, verklighetsfrånvarande och överdramatiserade. Ingen film som är 4 timmar lång är ju så kompakt som den ska vara och även här kändes den överdrivet lång. Delar av filmen tyckte jag var bra, första halvan är ganska bra och har roliga segment, särskilt om man har intresse av japansk popkultur etc. Mycket av filmen är dock transportsträcka som tråkade ut mig lite grand, men tyckte det inte var helt bortkastad tid.

Summa Summarum: Denna film är inte för alla, men har man ett intresse för japan och dess popkultur och 4 timmar att döda så är det inte helt bortkastad tid. Tycker skådespelarna gör sina roller bra, och det är flera väldigt söta tjejer, en av huvudrollerna kan man titta på i flera timmar - bara en sån sak.

Inte riktigt film, men serien Journey to the west som sändes på TVB, en kinesisk kanal, var sjukt underhållande under 90-talet när jag såg den. Vet ej titeln är rätt dock, såg den på vietnamesiska såatteh.

Först av allt vill jag säga grym tråd, har ägnat en respektabel del av de senaste 6-7 veckorna åt att plöja igenom majoriteten av filmerna som ni tagit upp i tråden samt tittat på en del egna upptäckter. Tycker det är väldigt tråkigt att majoriteten av hela västvärlden är totalt ovetandes om den blomstrande filmkultur som existerar i länder som Kina, Japan (och i mina ögon främst) Korea.

Ska se ifall jag kan tillföra lite nya titlar här i tråden ber om ursäkt för eventuella upprepningar redan nu. När jag tittar tillbaka på de titlar jag sett märker jag att jag i alla fall på sistone har tenderat att få en betydande övervikt på romantiska (komedier) framför allt men jag ska nog lyckas smyga in en och annan film från någon annan genre. Postar IMDB länkar till alla filmer naturligtvis, men tyvärr brister IMDB något inom Asiatisk film (googlar du exempelvis skådisarna får du upp sidor med detaljerad info om dom ända ner till vilken blodgrupp de tillhör). Pga. att jag snabbt upptäckte att redogörelserna för varje film blev lite väl långa för en vanlig forumpost väljer jag att helt utelämna ens en allmän beröring av tekniska aspekter inom Mise-en-scene, kinematografi men även soundtrack förutom i väldigt enstaka fall)

Finns inget rankingsystem i listan, börjar helt enkelt med de intressanta titlarna som är överst i Utorrent och går nedåt.

- Café Lumieré (http://www.imdb.com/title/tt0412596/) En hyllningsfilm till en bortgången Japansk regissör. Väldigt långa och utdragna tagningar, något som jag som filmstudent tycker är väldigt roligt att titta på eftersom det verkligen visar upp både regissörens och skådespelarnas skicklighet. Handlar mer eller mindre om två (en man och en kvinna) tystlåtna och lite asociala individer som finner nöje i att sitta i en bokhandel och tala om livet.

- The rebel (http://www.imdb.com/title/tt0782154/) Inget speciellt med denna film, funkar att se på efter jobbet eller plugget när du är trött i skallen, finns inte riktigt någon del av den där du behöver tänka efter. Handlar om en vietnamesisk spion som jobbar för Kolonialmakten Frankrike. Han tröttnar en dag på att ständigt förtrycka sitt eget folk och rymmer iväg med en tillfångatagen kvinna som även är dotter till en högt uppsatt rebelledare. Det som jag personligen fann mest intressant i filmen är de delar som tar upp vad den franska övermakten sysslade med för att hålla övriga befolkningen i schack (övervakning a´la sovjetunionen), om det finns någon annan i tråden som även de har sett filmen och vet mer får de gärna upplysa mig pga. att mina historiska kunskaper om denna del av världen till viss del är bristfälliga.

- 1778 stories of me and my wife (http://www.imdb.com/title/tt1545979/). En japansk produktion med en handling som i skulle kunna komma från Sydkorea nästan. Filmen handlar om hur en "drömmande" sci fi författare skriver en rolig historia per dag till sin fru för att muntra upp henne sedan hon diagnostiserats med cancer. Trevlig film som börjar lättsamt men allteftersom frun cancer utvecklas blir mer nedstämd i sin stämning. Den utveckling som den drömmande författaren gör är väldigt intressant att titta på och det är framför allt huvudrollsinehavaren Tsuyoshi Kusanagi: s rollprestation som fångar tittaren. Ni ska dock inte få intrycket av att filmen skulle vara skit, den är tvärtom ytterst nöjsam att titta på med många roliga ögonblick. Humorn i filmen kan många gånger vara av det lite barnsligare slaget som många gånger är fallet i asiatiska produktioner. Men inte i samma grad som det kan vara i exempelvis kinesiska romantiska komedier.

- Chinese Odyssey 2002 (http://www.imdb.com/title/tt0311913/). Totalskruvad chinesisk komedi som utspelar sig under långt tillbaka i tiden (blir aldrig riktigt klart vilken dynasti det rör sig om riktigt). Har med både Tony Leung Chiu Wai och Wei Zhao som är två personliga favoriter. Skrattade mer eller mindre konstant igenom hela filmen som handlar om två kejserliga barn som är trolovade med varandra men om har varit instängda i det kungliga palatset hela sitt liv och ständigt försöker rymma. Till slut lyckas dottern med att fly från slottet och hon hamnar i en liten by där hon träffar på två andra syskon, en man och en kvinna. Pga. att princessan tas för en man faller den kvinnliga syskonet från byn pladask för henne, medan prinsessan faller för det manliga syskonet... Och detta är bara början. Se denna.

- Too beautiful to lie (http://www.imdb.com/title/tt0390042/). Ännu en romantisk komedi som handlar om en kvinnlig bedragerska som nyss blivit villkorligt frigiven men som (mer eller mindre) ofrivilligt blir intrasslad i en bedrägeriaffär nästintill omgående igen. Hon träffar på en man på tåget som är påväg in till huvudstaden för att fria till sin flickvän, han blir dock ovetandes offer för en ficktjuv när denne är påväg av från tåget. Den nyss frigivna kvinnan tar dock tillbaka ringen men då har tåget redan gått och hon glömmer sin väska hos mannen. Hon letar sig hem till mannens famlij och en sak leder till nästa och plötsligt tror alla att hon är mannens fästmö. Skruvad och hur rolig som helst, lättsam och trevlig i sitt berättande där man driver friskt med ljugandets konst.

- Spygirl (http://www.imdb.com/title/tt0390043/). Väldigt lättsam (med betoning på väldigt) romantisk komedi som handlar om en nordvietnamesisk kvinnlig spion på uppdrag i Sydkorea. Regissören försöker driva med denna väldigt allvarliga konflikt samtidigt som han även driver med nätdejtande och den moderna synen på skönhet osv. Men iaf jag, som även sett "the secret reunion" tyckte att filmen var lite väl lättsam när det rör läget mellan dessa två syskonländer. Du måste vara nästintill helt okunnig kring den tysta konflikt som pågår mellan dessa två länder för att inte till viss del störa dig på hur man valt att gestalta saker och ting i filmen. Om du väljer att se filmen får du helt enkelt ta den som den är, en romantisk komedi som utspelar sig i studentmiljö. Den sak jag fann mest intressant i hela filmen är en liten sektion som till viss del frångår en del filmiska normer när det gäller relationen mellan story och plottid (visst finns det liknande scener, som i pansarkryssaren Potemkin. Spionen i filmen går in i en restaurang där uppemot 2-3 dussin män iaktar henne. Det är här det är intressant, för att regissören ska påvisa hur männen betraktar henne väljer han att låta Plottiden helt plötsligt bli längre än story tiden, han låter kvinnan vara väl upplyst och nästan skrida fram mot disken i restaurangen allt under männens ständiga bevakande ögon, dessutom skiftar kvinnan utstyrsel mellan tagningarna. avståndet hon går är kanske 5 meter, men det tar henne 30 sekunder - en minut att gå hela denna väg.

Cyrano Agency (http://www.imdb.com/title/tt1786668/). Även detta är en romantisk komedi. Tyvärr anser i vart fall jag att komediaspekten i filmen många gånger kan vara till viss del frånvarande och istället ger plats åt en nästan dramaaktig känsla. Flera gånger när jag såg denna fick jag känslan av att "nu går allt åt helvete" men då väljer regissören att kasta in någon humoristisk händelse för att räta upp händelserna. Jag brydde mig inte jättemycket om hur filmen var uppbyggd med skämt osv, tänkte på det först i efterhand, det som jag fann mest intressant är det ämne som tas upp i filmen. Dejtande i alla dess former. Handlingen utspelar sig i Sydkorea och handlar om en dejtingagentur. Och nu talar vi inte om något simpelt nätforum eller dylikt, detta är mer som Hitch, fast x10. Här tar man nämligen in hela skådespelargrupper för att på så sätt konstruera en artificiell kärlek på beställning. Genomgående under filmen tas det upp hur man inte kan konstruera kärlek mellan två människor osv. Tycker slutet är lite sisådär om jag ska vara ärlig, tror att storyn hade varit bättre ifall de ändrat lite på slutet, mer ska jag inte säga om detta ämne men skulle vara tacksam om en diskussion uppstod.

Väljer att avsluta här men räkna med fler inlägg. Blev kanske lite väl långt men är lätt hänt att jag blir lite väl "carried away" i brist på bättre uttryck

Cafe lumiere tycker jag är en väldigt bra film. Jag gillar såna här lågmälda filmer om vardagliga sysslor. Det är Yasujiro Ozu som filmen är dedikerad till tror jag. Utav honom har jag endast sett Tokyo story, och den tyckte jag var bra. Jag ska faktiskt kolla upp lite fler filmer av honom! Börjar få slut på Kurosawa efter en längre djupdykning i hans filmer...

Jo, just det. Igår såg jag Zatoichi meets Yojimbo. Den är helt okej om man är samurai-nörd, så som mig själv. Jag ska gå igenom lite fler Zatoichi-filmer nu under dom närmaste dagarna hade jag tänkt.

Såg även denna: Spring Breeze(http://www.imdb.com/title/tt0377042/) igår. Även den är relativt lättsam i sin handling och dessutom hysteriskt rolig emellanåt. Den handlar om en snål och grinig författare som försöker skriva en kärleksroman trots att han inte haft flickvän på 15 år.

Hans far dör i början av filmen och storyberättandet är här väldigt smidigt genom kryssklippning mellan Sonen och dennes mor (den avlidne faderns fru). Sonen är i ett radioprogram och berättar hur hans exemplariske far format honom till den han är idag, en person fullständigt hängiven sitt arbete och relativt sexuellt avhållsam. Modern å andra sidan berättar att fadern var en notoriskt otrogen slöfock som endast levde av sitt arv.

Det är intressant att se hur sonen tagit de drag han uppfattat av fadern och sedan förvridit dem så att han genom att anamma saker som kan tyckas positiva blivit i det närmaste helt avskuren från omvärlden. Han kan inte föra ett vettigt samtal med ens sina vänner utan att fräsa, han är en notorisk lögnare och dessutom snål och totalt oreligös.

Du får som tittare följa med vad som händer med författaren när han blir påtvingad en "coffeshop girl".

Jag rekommenderar starkt denna filmen, regissören har valt en väldigt komisk infallsvinkel med filmen, det leks friskt med ickediegetiskt ljud och skämten fungerar som en sympatibrygga för huvudkaraktären som skulle vara att betrakta som ett riktigt as utan all komik.

Tänkte kolla på Love Kill Kill i kväll, verkar vara en film helt i min smak.


http://www.imdb.com/title/tt0468843/

Tror du, alprazolam kan tycka om denna film jag såg på igår: Barking dogs never bite (http://www.imdb.com/title/tt0269743/). Väldigt vardaglig film som jag har svårt att skriva någon riktig synopsis till. råder dig att se vad som står på IMDB om den. Jag hade tidvis lite svårt för den, mest pga. att jag gärna vill att det händer något i filmerna jag ser på, denna film kan i det närmsta liknas vid en Tati produktion. Och det ska sägas att jag verkligen inte är något större fan av honom .

Hur som helst begås en del våldsdåd i filmen, men det blir aldrig riktigt grafiskt utan regissören väljer att utelämna riktiga tagningar på sådana händelser, så även den med känslig mage kommer inte stöta på några större problem när det kommer till att se filmen

Ska dock säga att även om de våldsdåd som begås inte alltid är representerade rent bildligt så förstår man ändå vad som händer och jag, som hundägare, tyckte att den upprepade våldförelsen på hundar som pågår i denna film bitvis inte var alltför trevlig...

Sorry för dubbelpost, har hur som helst fått tag på ett par fler filmer återkommer med omdömen för dessa 2 filmerna förhoppningsvis redan under morgondagen:

Soranin (http://www.imdb.com/title/tt1415228/)
Summer Time Machine Blues (http://www.imdb.com/title/tt0498567/)

Och kanske även Koizora (http://www.imdb.com/title/tt1194664/)

Ska även försöka hinna med ett par avsnitt i en serie jag kommit över. Största frågetecknena är soranin och framför allt koizora... Även om jag tycker Aoi Miyazaki som spelar i denna film nästintill alltid är grym i sitt skådespeleri är filmen en melodram... För min del kan melodramer vara lite av ett hasardspel rörande om det är bra eller dåligt, och antningen tycker jag många gånger de är störtbra eller långrandiga och deprimerande. Brukar inte finnas mycket emellan... Koizora vet jag inte om det bara är en tragedi eller om även den är en melodram, återstår att se.

http://www.imdb.com/title/tt0040979/

Denna har jag helt missat bland Kurosawas verk. Tvivlar på att den är dålig, men någon som kan ge lite positiv feedback?

Fick hem Eurekas utgåva av Vengeance is Mine (1979) idag och var såklart tvungen att se om filmen då det var ganska länge sedan jag såg den sist.
Vengeance is Mine är en helt igenom fantastisk film. Narrativt utmanande och annorlunda i sin omvända berättarform. Kameraarbetet är otroligt, men det som står ut allra mest är skådespelet, som är väldigt omfångsrikt och kontrastfyllt filmen igenom. Känsloladdat men subtilt på samma gång. Filmen innehåller en hel rad scener som berör och etsar sig fast i minnet. Scenen med Pappan och svärdottern i badet är bland det mest sårbara och gripande jag sett på film.
Berättelsen är allt annat än förlåtande, ibland är filmen nästan på gränsen till provocerande icke-förlåtande. Det är i flera avseenden en väldigt brutal och mörk film.

Vengeance is Mine rekommenderas i allra högsta grad.

Betyget blir 10 bångstyriga sociopater av 10 möjliga.