Varför heter det C: och inte nåt annat?

Precis som topic lyder, varför är det just C: och inte S: eller A: som oftast är standard som första hårddisk. Något jag kom o tänka på bara...

A: och B: var för diskettstationen C: blev alltså första tillgängliga för hårddisken.

Och du behöver inte installera på C: du kan använda S: om du vill.

Jag har ingen diskettstation borde inte min C:\ vara A:\ då?

Cammo har rätt, så enkelt är det.

Nej, A och B är reserverade av BIOS.

Det där tror jag inte på. Varför skulle BIOS bestämma vad Windows kallar enheterna‽

Maila Microsoft och fråga

I bios har du fortfarande val för diskettstation även om du inte har någon installerad således så blir inte huvuddisken A för bios bestämmer det. Och varför det är så...ptja...maila microsoft

Jag mailade Bill Gates, men han hade gått i pension

http://www.sweclockers.com/nyhet/7908-bill_gates_gar_i_pension/

Det går att fippla till så A: eller B: går att använda som andra diskar, men av tradition är de reserverade för floppys av olika storlekar.

Windows är från start baserad på DOS på den gamla goda tiden då allt fungerade.

DOS utnyttjade bokstäver att beteckna enheter med och A: var då första stationen, dem lite lyxigare och dyrare maskinerna hade smått otroliga två stycken stationer.

A: respektive B:

Operativsystemet, t.ex DOS laddades in från en floppy/diskett, sedan bytte man floppy/diskett och laddade in programmet man ville arbeta med, därefter en tredje floppy/diskett för dem dokument man ville jobba med.

För att förenkla hanteringen kunde man ha två stationer, varav A: höll operativsystemet, B: programmet och dokumenten.

Detta höll sig några år och sedan kom ett snille på det här med hårddisken.
Dem lite nyare datorerna hade då smått ofantliga 5 Megabyte hårddisk. Detta oändligt massa utrymme skulle med all säkerhet räcka för all framtid.
Hårddiskar hade då på den tiden en partition som standard (tror inte äldre DOS-versioner 1.0 2.0 osv, stödde flera partitioner i alla fall)
Hårddisken landade då på C:

IBM (och säkerligen en del Microsoft på senare tid) är dem ansvariga för att A: respektive B: är reserverade för floppy/diskett-enheter.

Windows 1.0 var helt enkelt bara ett grafiskt skal till DOS och ålydde helt enkeld A:, B:, C: strukturen
Likaså Windows 2.0, 3.0, 3.1, 3.11

Till och med Windows 95, Windows 98 och Windows ME var alla baserade på DOS i grunden.

Sedan snodde Microsoft lite OS/2 struktur från IBM och skapade på det Windows NT, men fortfarande ville man behålla den gamla A:, B:, C: strukturen eftersom detta var vad alla var vana med, så varför ändra på ett vinnande koncept.

Största orsaken var nog att många program som installeras installerades oftast mot C: och kunde inte välja A: eller B: som installationsmål, så man beslöt att behålla hårddisken på C: för bakåt-kompatibilitetens skull.


Kortfattat: Bakåt-kompatibilitet är orsaken.
A: och B: är 'löst' reserverade för kompatibilitetens skull.
Dem går på en modernare dator att använda till annat, men som nämnts så ligger en gammal bit kvar sedan stenåldern: A: och B: är reserverade redan i BIOS, få moderkortstillverkare har valt att släppa lös det där lite grann och möjligheter finns att ändra.

Det går säkert att stoppa hårddisken på A:, men många program kommer nog att slå bakut pga förvirringen med diskett-enheten.

Vilken historia, nu vet jag varför. Tack!