Överleva fritt fall

Om katter kan överleva höga fall (för att de landar rätt) från t.ex. tiovåningarshus medan en människa dör ögonblickligen i normalfallet, verkar det ju inte helt osannolikt att själva landningen skulle kunna ha en väldigt avgörande betydelse. Finns ju dokumenterade fall med folk som kraschat med bilar i hundratals km/h och med bromssträckor på mindre än 1 meter. Påståendet att någon skulle överlevt en krasch i backen i 200km/h behöver ju alltså inte bara vara något hämtat från en sagobok. Även om det troligen är extremt ovanligt att människor överlever sådana fall.

Ajdå. Jag som försökte glänsa. Om TV är 55m/s så krävs det alltså en fallhöjd på ca 150 meter?

Njae. Blir nog en hel del mer, pga luftmotståndet. Här är formeln för fallhastighet över tid (density = luftdensitet, CdA = dragkoefficient*area):


Plottat över tiden:
http://img183.imageshack.us/my.php?image=20233836wg7.jpg

TV är ju matematiskt en asymptot, men även om vi komprimissar, kommer hopparen inte att nå närheten av TV förrän tidigast efter 10 sekunder. Medelhastigheten över 10 sekunder är ~34m/s och man närmar sig alltså inte TV förrän tidigast efter 340m (och egentligen ännu senare).

Mm, vad gör man inte när man egentligen skall pyssla med riktigt jobb

Det är klart att landningen har betydelse, men bara till en viss punkt. En katt kommer a) Aldrig att uppnå lika hög TV som en människa och b) endast uppnå en bråkdel av momentet en människa får. Det är det momentet som tas upp av "golvet" och ju större moment desto större kraft och mer skador (t ex skälet till att ett godståg som kör i 30km/tim ändå har mångfaldigt längre bromssträcka än en personbil som kör i 120km/tim).

Det handlar framförallt om två saker (a och b ovan). Den klassika "vilket faller snabbast - ett tomt eller ett fullt mjölkpaket?", är ett sätt att ge småbarn en "hands on"-förståelse för fysik. Svaret som ges är såklart "båda faller lika snabbt!", men det är ju närmare en lögn än en halvsanning. Mjölkpaketets "nedåtkraft", är massan gånger gravitationen. Denna kraft motverkas av luftmotståndet, som struntar i om paketet väger 20 gram eller 1kg - accelerationen blir mindre och TV nås mycket tidigare för det tomma paketet.

En katt kommer att nå marken med både lägre hastighet och moment. Sen är det klart att det spelar roll att den är smidigare och kan landa mer "effektivt". Men även en sövd katt får mindre skador från ett fall (allt annat lika), än en människa.

Du har naturligtvis rätt i det du säger, men utgången av fallet borde ändå bli död med hög statisktisk sannolikhet snarare än död med absolut säkerhet. Visst har en fallande katt lägre rörelsemängd men jag tog det snarare som exempel på hur mycket man faktiskt kan göra med landningen i ett annars "hopplöst" fall.

Inte bara rörelsemängden men bromssträckan är ju (som du antydde) en variabel här. Ramlar man på något hårt så dör man ju ganska så säkert, men säg att vi jämför med killen som överlevde bilkraschen och tänker oss att man delvis faller på något riktigt mjukt som är eftergivligt kanske upp till en meter - skulle det verkligen vara helt omöjligt att överleva då? Min intuition säger mig att det inte är så, men självklart kan jag mycket väl ha fel.

Man kan ju tänka sig stuntmän som exempel. De hoppar från ett hus (uppnår inte TV, men kanske en tredjedel ungefär, från ett tiovåningshus) och landar i en eftergivande luftkudde, sådär 3-4 meter hög. Då kommer ytterligare en ytterst relevant faktor in. Låt oss säga att de bromsas i ungefär 2m. Den viktiga faktorn där, är inte främst att de bromsas i 2m, men HUR de bromsas. Luftkudden fördelar motkraften rätt optimalt över hela kroppen (som när man tar sig fram på tunn is genom att lägga sig på magen!). Skulle stuntmannen bromsas i 2m på "halva" kroppen, skulle han säkert gå av ^^.

Så nedslaget är naturligtvis, som du säger, viktigt. Man behöver nog inte så värst lång nedbromsningssträcka, om den är väl fördelad över kroppen.

I vilket fall som helst (meh), är de som överlever fria fall, inte sådana att de hamnat pladask på nyllet och rest sig upp. Det är branter/snö/medgivande grenar etc som har ryckt in. Ingen överlever ett fritt fall som slutar mot en platt och omedgörlig yta. Inte ens vatten.

Har tyvärr gjort klart kursen men det var Nexus boken, A boken tror jag kanske B

Var någon stackare som inte fallskärmen fälldes ut för. Överlevde fallet eftersom han landade i någon risbuske.
Här är filmen http://www.youtube.com/watch?v=DzFlg3cg8FE


http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,65891757_852__,00.html
http://nyhetskanalen.se/1.503003/2008/06/15/man_overlevde_fall_pa_260_meter
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article485924.ab

http://en.wikipedia.org/wiki/Nick_Alkemade
http://en.wikipedia.org/wiki/Alan_Magee
http://en.wikipedia.org/wiki/I.M.Chisov
http://en.wikipedia.org/wiki/Vesna_Vulovi%C4%87

Rent hyptetiskt sett borde man försöka landa på bröstkorgen/magen och låta så stor del av kroppen som möjligt ta fallet för att fördela smällen.

Nej, du klarar dig med söndriga ben, men ett söndrigt huvud är mycket svårare att överleva med. När man lär sig hoppa fallskärm lär dom alltid ut hur man ska ta emot ett hårt fall, och det handlar om att landa med benen först och att försöka få dom att fungera som stötdämpare så att bromssträckan blir så lång som möjligt.

Precis som där står i kommentarerna till filmen så ser man att det där är långt ifrån fritt fall, hans fallskärm har utvecklats, men på ett felaktigt sätt.

Exakt rätt. Att fördela sig över en större yta är inget man gör. Eller vad säger ni andra, har ni sett fallskärmshoppar utföra brace-with-face tekniken? Alltså, att landa på bröstkorgen/ansiktet?

Nej, det viktiga är att få en så låg G-kraft påverkan som möjligt. Detta gör man genom att göra inbromsningssträckan så lång som möjligt. Att använda benen som stötdämpare är den teknik som visat sig vara bästa. Inte att hålla dem på helspänn, eller slappa, utan något mittemellan.