Citat:
Ursprungligen postat av excelsis
Själen får väl närmast beskrivas som den upplevda/subjektiva/innehållsmässiga delen av hjärnaktiviteten.
Det tycker jag också. Jag har - ateist som jag är - aldrig haft något problem med att subjektivt anamma begreppet själ. Det passade bra in redan som 7-åring på upplevelsen av att vara ett levande medvetande, som samtidigt även är ett jag, ett självmedvetande och som i det inre känns som stabilt, lugnt, oförstörbart m.m.
Om man försöker titta på denna själ neurofysiologiskt, så måste den vara samma sak som självmedvetandet. Då är den definitivt inte hjärnan. Hjärnan är bara ett organ. Det kan inte heller vara minnen eller andra saker som eventuellt skulle kunna plockas fram till medvetandet, men som inte alltid är närvarande.
Själen=mind=medvetandet=självmedvetandet är i stället det för stunden aktiverade nätverket av neuroner, med Susan Greenfields ord: "the dominant working assembly of neurons".
Hur denna MIND fungerar, hur den kan vara så enhetlig och vilka möjligheter den har - allt det är ännu ett mysterium.