Aggressionsproblem

Jag är en kille på 18 år som på senare tid har blivit helt vrickad i skallen känns det som. Jag kan vara helt glad, men sen när minsta lilla motstånd kommer som gör mig arg så blir jag helt utspårat förbannad. Det känns som att min "bägare" alltid är full. När jag är t.ex. i skolan eller på jobbet så lyckas jag ofta dölja illskan, men jag känner den inom mig. När jag är hemma blir det lätt att man slår sönder saker eller sin näve.

T.ex. då jag tog studenten så var jag hur glad som helst. Men sen när jag kom på att jag hade tagit på mig fel skor till när man skulle ut på krogen så var jag nära på att ge min tjej en knucklesandwich.

Nu för 10 minuter sedan spårade jag ur för att syrran bad mig hjälpa till med tvätten, o så hade hon lite dålig attityd.

Jag tar inga droger/annabola. Jag har varit så här sen ca ett halvår tillbaka. Kan det ha med stress att göra? Eller kan det bero på att jag har börjat träna?

Jag är trött på att bli så här förbannad för ingenting, specielt när det är på en förövrigt bra dag. Vad fan ska jag göra?

fungerar ungefär likadant, går just nu på cipralex, skall tydligen göra så att man inte är som en jävla vulkan som får utbrott utan mer lugn bara, har läst att många personer blir helt känslokalla, för mig är det bara ilskan som är messed up.
snart blir det nog dessutom något som heter aggression control therapy. och där skall jag få handskas med ilska lustiga personer de är de där läkarna och psykologerna.

men det kan vara dags för dig att gå till en psykolog, bara för att det kan ju vara något som har föränmdrats inom dig som de kanske kan hjälpa dig med.

jag vet inte hur mkt jag kommer att kunna bli hjälpt men jag får iaf concerta snart också, så det blir ju bra men tyvärr så var det inte bara adhdn som gjort att jag blir tvungen att gå dit.

Uppsök läkare eller gå direkt till psykolog om du har råd. Om du går till läkare så kan du få besöka psykolog/psykiatrier subventionerat. Vet inte om man kan gå direkt till psykiatrin, eller om man måste få remiss av en allmänläkare.

Det är möjligt att det är något du skulle kunna lösa själv, men det är väl inte helt otroligt att ilskan blir mer och mer okontrollerbar och helt plötsligt står du där och har gjort något du ångrar djupt.

Har du märkt något annat, tex ökad/minskad aptit, ökad/minskad sexlust, ändrade sömnvanor, sämre omdöme, sämre impulskontroll, sämre koncentrationsförmåga? Har din anhöriga sagt att du inte är dig lik?
Jag vill inte skrämmas, men det finns faktiskt hjärntumörer som kan ge egendomliga beteendeförändringar, särskilt om de sitter i pannloben, för då saknas annars vanliga tumörsymtom som förlamningar, yrsel, huvudvärk, kräkningar, dubbelseende etc.

Minskad sexlust, ja. Jag har problem och sova, stora problem. Mina föräldrar frågade även om jag gick på annabola. Hur kan man kolla upp det?

Förövrigt så har jag varit extremt deprimerad hela dagen idag. Jag skickade nyss hem min flickvän för att få vara i fred. Jag har dock ingen som helst anledning att vara deppig.. Jag vill inte vara så här, ska nog ta och vända mig till en shrink ASAP.

ADHD?

Äter du några mediciner?

Nej... Jag har inte varit så här hela livet, har blivit så här mer eller mindre det senaste halvåret.

Du kanske helt enkelt är deppig? gå till ungdomsmottagningen eller vårdcentralen för att prata. En kurator kan verkligen göra susen.
Kanske du tänker för mykcet på din ilska och glömmer bort att fundera över vad ilskan faktiskt kommer ifrån och grundar sig på. Är det något som stör dig, en känsla, en upplevelse som har gjort dig besviken, ledsen, arg osv?
Jag tror inte alls att du är sjuk eller lider av ADHD osv.
Stress är inte alls otänkbart, du har tagit studenten och känner kanske en viss press och ångest, rätt vanligt och inte alls särskilt konstigt.
Börja prata med familjen/flickvännen, det viktigaste är att du öppnar dig.

Lycka till!