Hund med artros....erfarenheter?

Jag har en hund på 7 år som har fått artros, det har succesivt blivit sämre genom det senasta året, och han får Rimadyl (smärtstillande) och glukosamin som kosttillskott.
Den senasta månaden tycker jag han har blivit mycket sämre, går långsamt på promenaderna, och ibland vill han inte med, han haltar ibland och det kan också emellanåt se ut som ena frambenet "säcker ihop".

Det tråkiga är att försäkringen inte vill täcka nån som helst behandling som har med det att göra, då det är en blandrashund och inte har varit försäkrad hos dom sedan fyra månaders ålder.

Jag är väl medveten om att jag på ett tidspunkt blir tvungen att avliva honom; men hur långt ska man låta det gå, och hur vet man?

Finns det nån här som har erfarenheter att dela med sig av?

Det är bara du som kan avgöra.
När din vän har smärtor och inte har någon glädje kvar i livet så är det dags. Med en äldre hund har man ingen nytta av försäkring heller då troligen alldeles för många leder är angripna.
Ledsen - men den där dagen kommer för alla oss djurägare som bryr sej om våra familjmedlemmar. Din veterinär har nog också en åsikt om när det är dags att ta adjö.
Mvh

Ja, hade en tik som blev 14 år. Men det sista halvåret blev hon drastiskt sämre och hon kunde inte gå eller sätta sig ordentligt. Det vara bara att ta det tunga men rätta beslutet och låta henne somna in. Otroligt jobbigt men det är det mest humana man kan göra.

Detta låter lite flummigt men jag såg till mig själv. Har levt med reumatism i tio år och veterinären sa att det var som det gånger tre. Då var beslutet enkelt för mig för på något sätt så kunde jag förstå vilken smärta det var.

Precis samma gick jag genom för nästan två år sen med min rottistik. Hon hade fel på höften, och orkade gå mindre och mindre. Det var ju liksom inget att göra åt. Beslutet var ganska enkelt att fatta - det grundade sig helt enkelt på att den dag hon inte hade minsta nöje av att leva, då var det över.

Hon blev 9 år. Jag ser henne framför mig än idag, det sista andetaget hon tog, på veterinärens golv. Det var som om hon tog farväl av livet med lättnad. "Det var bra, matte. Det var dags att gå nu ..."

Och nu bölar jag igen

Jo jag vet. Det är ett mycket svårt tillfälle men vi har ansvar för att dom inte plågas. För min del är det snart 9 år sen "sist" men vet att vår nuvarande vän inte lever i evigheter. Det är en sak vi tyvärr får leva med - men glädjen vi haft alla åren måste sen bli dom goda minnena.
Mvh

Det finns de som anser att kramar inte hör hemma på FB, men jag vet hur det är så: *kram på dig*

Nej, kanske ska man spara kramar till viktiga tillfällen.
Men jag vill också skicka en nu!
Skickar en VARM KRAM också!

Tack för svar.
Jag ska till veterinären på Tisdag så får vi se vad han säger, hunden har också fått nåt skit på en baktass han slickar på, det ser ut som skavsår, vi får ta en dag i sänder nu.
Jag har själv artros och vet ju hur det känns, och jag vill ju inte att han plågas, jag kanske är överbeskyddande och blödig; men det får jag ju leva med.
Just nu känns det inte så bra.

Nej, du är inte överbeskyddande och blödig utan tänker vettigt och sunt i denna svåra stund. För svårt är precis vad det är. Har man aldrig haft ett djur är det oerhört svårt att föreställa sig vilken vånda det är och vilket otroligt svårt beslut man tvingas ta. Det är ju trots allt en i familjen...

Gå till veterinären och prata med dem ofta är ju de rättfram och säger vad de tycker i sådana här fall.

Han hade blivit sämre och sämre dom senasta veckorna, och i dag skulle vi till veterinären (jag var inställd på avlivning); men då¨sprang han runt, glatt som innan han blev dålig, så nåt veterinärbesök blev det inte.

Jag kom att tänka på att jag hadde sett en knöl på hans ena baktass (inte där han går) på typ smalbenet, den har nästan försvunnit också, samband?

Kan bara säga jag är glad för denna dag - men du får vara observant så du märker när det är dags. Man vill ju inte gärna se detta framför sej så det gäller att inte bli blind för ett djur som har ont. (skriver av egen erfarenhet)
Hoppas ni får en bra tid tillsammans kanske även av denna sommar! Men inga långpromenader!
Mvh

Allt är ju relativt, jag har själv dåligt knä och höft, så vi går lite flera gångar om dagen, så det blir ju samma sträcka.
Det är en dobberman och han kräver ju mycket aktivitet, och jag bor på landet med en stor tomt som han ser som sitt kall och hålla fri från inträktare.

Jag var ju egentligen beredd på att han skulle tvingas avlivas; men jag hade ju hoppat på att han sku få fylla 10, fast det får jag nog glömma.

Men i dag betèr han sig som en valp.

Jag passade på att köpa en Trisslott i dag; men DÄR hadde jag ingen tur.