Integration och invandring i historien

Folk som diskuterar integration och invandring tycker jag ofta saknar historiskt perspektiv. Man talar om hur man tror att det kommer bli, men tänker inte på hur det har gått tidigare gånger.
Historien, såvida den inte är reviderad, är det enda korrekta att grunda sina åsikter utifrån, allt annat är spekulationer.

Så i den här tråden tänkte jag att man kunde ha en diskussion utifrån historiska fakta. T.ex: "Mångkulturen funkade i Byzans", "romarna hade hög invandring och lyckades bli en stormakt" eller "Libanon var ett välfungerande land innan muslimerna blev majoritet".

Helt enkelt, delge exempel på hur invandring och integration har sett ut i historien, och vilka konsekvenserna har blivit. Diskutera sedan utifrån dessa historiska fakta i tråden.

Skillnaden är att på den tiden fick man inga bidrag.

Vilken tid? Du får vara lite mer specifik.
Utveckla. Vilken är poängen du vill göra?

Har tyvär inga långtgående historiska exempel. Går säkert att hitta med lite research.

USA och England är väl de länder man närmast tänker på när det gäller invandring i modern tid. Båda länder har förenat en hög tillväxt med en hög invandring. Båda länder har skapat strukturella system där man sätter värde på kompetens framför etniskt ursprung. Därför ser man en otrolig mångfald på många arbetsplatser. Sverige borde eftersträva en del av arbetsmarknadspolitiken i dessa länder. Det skall löna sig att arbeta och slita och vi borde ge fan i vilken etnisk härkommst man har. Kompetens är det viktiga.

Romarna hade mot slutet mycket invandring, mångkultur, rasblandning och allmän dekadens. Det fanns till sist mer kulturberikare än romare i Rom vilket naturligtvis ledde till imperiets fall och att hela skiten gick åt helvete.

Ren lögn alltihop, varken USA:s eller Storbritanniens tillväxt beror på icke-vit invandring och icke-vita människor. Tvärtom så hade deras tillväxt och deras samhällen varit enormt mycket bättre utan dessa människor. USA är fortfarande ganska rikt och fortfarande en stormakt trots icke-vit massinvandring, rasblandning och så kallad mångkultur, inte tack vare dessa saker. De har alltså inte "förenat hög tillväxt och hög invandring". Merparten av USA är dessutom fortfarande inte särskilt mångkulturellt. New York och Kalifornien är inte USA.

Skulle vara kul om både Varnagel och PrincePar kan fördjupa sina resonemang.
Det är intressanta vinklingar ni för fram dock.

Svenskar och andra vita vill bevara sina länder vita, de vill leva med andra vita människor omkring sig i trevliga vita samhällen. Svenskar har inget att vinna på att skita i folks etniska härkomst. Att diverse svarthåriga människor från jordens alla icke-vita hörn vill att vi ska ge fan i deras främmande rastillhörighet så att de kan få en chans att lyckas i den vite mannens redan färdiga system och samhällen kan man ju förstå. Om det inte är nån skillnad på folk så borde ju alla bruna människor bara kunna skärpa sig och fixa till sina egna länder och skapa sig ett bra liv där, eller hur?

England har inte haft mer invandring än Sverige.

Det är inte sant. Anglosaxiska länder har en extremt selektiv invandring, vars effekt i praktiken blir en stark etnisk selektion. Både USA och Storbritannien envänder idag den mest selektiva typen av invandringssystem: poängbaserade urvalssystem. Beroende på hur hög utbildning eller förmögenhet man har, får man mer poäng och större möjligheter att invandra.

USA har fortfarande ett etniskt grundat kvotsystem för en del av sin invandring, dvs man har rätt att hindra de som kommer från fel etnicitet. Att USA nästan inte tar in några flyktingar alls får konsekvensen att man nästan helt kan undvika invandring från Afrika och Mellanöstern. USA har dessutom (naturligtvis) maxgränser för invandringen, som hela tiden uppdateras av kongressen.

Tidigare hade USA till och med IQ-tester för nyanlända invandrare. Det testet, liksom flera andra tester utfördes under flera dagars karantän på Ellis Island i New York, dit alla invandrare från Europa var tvungna att komma för att amerikanarna skulle kunna kontrollera flöderna och inte ta in individer man inte ville ha. De som var sjuka eller hade för låg IQ kunde skickas tillbaka med vändande skepp. Man tyckte heller inte om ensamstående, utan ville ha stabila, skötsamma familjer, så man tvingade ensamstående att gifta sig med någon annan aspirerande invandrare (på båtresan eller på Ellis Island) innan de fick uppehållstillstånd.

USA har vidare inte fört en multikulturell politik, utan en politik som varit baserad på assimilering. Invandrare till USA förväntas anpassa sig till punkt och pricka, ta över amerikanska värderingar, amerikansk identitet och bete sig som amerikaner. Aktivt stöd för att få behålla sin särart - dvs multikulturalism - existerar inte.

Föreställningen att USA har en mer tillåtande invandringspolitik än Sverige eller Europa är en av de största myterna i invandringsdebatten. Det är tvärt om.



Det är främst USAs starka selektion som gör att det fungerar, inte "struntande i etnisk härkomst". Plockar man in de mest ambitiösa, mest anpassningsbara, mest begåvade, mest västvänliga, mest arbetsinriktade och högst utbildade så fungerar det naturligtvis bättre. USA bryr sig extremt mycket mer om etnisk härkomst än här: all statistik är har uppdelningar efter ras, och man även ett ytterligare etniskt begrepp som kallas "ancestry" (ursprung efter land).

Ett annat skäl till att det fungerar bättre för engelsktalande länder, och särskilt USA, är att engelska är världens största språk. Alla har hört engelska och den amerikanska kulturen är känd världen över via film och tv. Det gör att alla vet redan innan vad man måste anpassa sig till.

England har väl haft större invandring än Sverige om man ser till det totala antalet, men i förhållande till landets befolkning (och därmed de samhälleliga förutsättningarna) har Sverige haft större?

Rätta mig gärna om jag har fel.

För svensk del har invandringen historiskt sett aldrig egentligen bidragit till någon kulturell utveckling, i motsatts till vad som ofta påstås. Vi har ytterst få eller inga kulturyttringar som kan härledas tillbaka till invandrargrupper såsom vallonerna, tyskarna eller svedjefinnarna (som tekniskt sett inte ens var invandrare). Det har istället varit den svenska överklassen som aktivt och medvetet tagit intryck av allmäneuropeisk/internationell övreståndskultur, i första hand från Frankrike och Tyskland. Det franska inflytandet under t.ex. 1600-talet berodde inte på stora skaror invandrande fransmän, utan en ren import från adelns och hovets sida. Likaså har det starka tyska inflytandet från medeltiden inte kommit av tyska invandrare (som antalsmässigt i själva verket var ganska få, och dessutom geografiskt begränsade), utan för att den tyska kultursfären imponerade på svenska stormän, handelsmän och andra som regelbundet kom i kontakt med den.

Idag är det USA som främst uttövar ett kulturellt inflytande i Sverige, men det har naturligtvis inget med amerikansk invandring att göra.

Du har inte fel. Men att jämföra sånt här i absoluta tal är tämligen meningslöst, så självklart avser man antal invandrare i förhållande till befolkningsstorleken när man diskuterar olika länder.