Flashback bygger pepparkakshus!
  • 1
  • 2
2008-06-15, 23:59
  #1
Medlem
Gigant_Supermans avatar
Är bekymmrad, vilka på forumet som just nu läser vet att dom har cancer? Vill veta för vilka förvarningssymtom man har? Min vän hade inget, men bara pang på så fick han beskedet. Genom en svullen knöl i ljumsken, samt i halsen. Men är inte det lättbotat? Hur ska man stötta?
Citera
2008-06-16, 20:40
  #2
Medlem
Min son på 3 år har haft Neuroblastom, kändes som en slägga i ansiktet när vi fick diagnosen. Han var 1,5 år när det uppdagades, nu mår han jättebra och är en pigg liten kille. All cancer är inte lätt att behandla, finns mycket svåra fall. Hur det känns? Ja jag vet ju hur jag har kännt det, en vandring mellan hopp och förtvivlan. Man lever i en egen liten bubbla (chockad) med behandlingar, hemresor, akuta sjukbesök då immunförsvaret blir lika med noll efter cellgifterna. Var dig själv och stötta honom genom att visa att du bryr dig, han behöver säkert någon att tala med. Hoppas att det går bra med hans behandling och att han blir frisk, behandlingen är tuff och tär på kroppen.
Citera
2008-06-16, 21:24
  #3
Medlem
Det är den direkt drabbade som lider mest, inte omgivningen

Svullna knölar på de ställen du beskriver låter inte bra. För det verkar vara i lymfsystemet?
Vet inte hur vanligt det är att cancer börjar i lymfan, vet bara att det brukar sprida sig dit från annat/ andra ställen...
Men du kan ju inte stötta förrän du vet hur pass allvarligt det är? Aktivt stöttande är väl kanske beroende på hur den sjuke själv tar sin sjukdom som? Man får ju som utomstående pejla in den sjuke/ sjuka och se hur den tar det hela som själv, innan man som utomstående försöker "gå in med åtgärder"...
Man kan inte sitta och läsa i en manual vad som gäller när ngn nära får en sjukdom, utan man får se till den sjuke/ sjuka och vad den verkar vilja och ha behov utav. Om man nu själv som utomstående alls orkar och mäktar med att se att den sjuke/ sjuka är sjuk, vill säga?!
Annars kan man hålla sig borta, tycker jag
Citera
2008-06-16, 21:47
  #4
Medlem
Gigant_Supermans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Tort
Svullna knölar på de ställen du beskriver låter inte bra. För det verkar vara i lymfsystemet?
Vet inte hur vanligt det är att cancer börjar i lymfan, vet bara att det brukar sprida sig dit från annat/ andra ställen...


Tydligen så var dom inte säkra på att det är cancer nu, pratar om infektioner, fettknölar etc. Vart är vanligast att det sprider sig?
Citera
2008-06-16, 21:50
  #5
Medlem
Gigant_Supermans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Aceman67
Min son på 3 år har haft Neuroblastom, kändes som en slägga i ansiktet när vi fick diagnosen. Han var 1,5 år när det uppdagades, nu mår han jättebra och är en pigg liten kille. All cancer är inte lätt att behandla, finns mycket svåra fall. Hur det känns? Ja jag vet ju hur jag har kännt det, en vandring mellan hopp och förtvivlan. Man lever i en egen liten bubbla (chockad) med behandlingar, hemresor, akuta sjukbesök då immunförsvaret blir lika med noll efter cellgifterna. Var dig själv och stötta honom genom att visa att du bryr dig, han behöver säkert någon att tala med. Hoppas att det går bra med hans behandling och att han blir frisk, behandlingen är tuff och tär på kroppen.

Som jag förstått så är din som frisk idag. (Eller jag förstod det så enligt ditt inlägg.) Med sitt eget barn måste det vara det mest fruktansvärda som kan hända. Hoppas ni har det bra idag.
Citera
2008-06-16, 22:08
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Gigant_Superman
Tydligen så var dom inte säkra på att det är cancer nu, pratar om infektioner, fettknölar etc. Vart är vanligast att det sprider sig?

Men du skrev ju att cancer var bekräftat?
Har din vän spridning av cancer så borde han vid det här laget vara rejält sjuk och illa medtagen.
Citera
2008-06-17, 18:28
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Tort
Men du skrev ju att cancer var bekräftat?
Har din vän spridning av cancer så borde han vid det här laget vara rejält sjuk och illa medtagen.

Du kan uppenbarligen för lite för att kunna uttala dig om tumörsjukdomar. Man kan ha spridd cancer och samtidigt må tipptopp.
Citera
2008-06-17, 20:53
  #8
Medlem
Fru Vs avatar
Jag undrar också - har din vän verkligen cancer eller är det så att man måste utesluta det?
Citera
2008-06-18, 19:48
  #9
Medlem
Citat:
Som jag förstått så är din som frisk idag. (Eller jag förstod det så enligt ditt inlägg.) Med sitt eget barn måste det vara det mest fruktansvärda som kan hända. Hoppas ni har det bra idag.

Jodå han mår bra nu, men frisk blir han inte föränns det gått 5 år efter avslutad behandling. Själv så slappnar man nog aldrig av, finns alltid en oro inom en.
Citera
2010-03-22, 19:49
  #10
Medlem
En av mina absolut bästa vänner tynar sakta men säkert bort i cancer för tillfället. För över ett år sedan fick han diagnosen, en elakartad hjärntumör som sprider sig och växer vidare trots strålning/cellgifter och allehanda medicinering. Han har kämpat, skojat och varit positiv in i det sista, men verkar nu nått fasen att han givit upp. Troligtvis har han fått någon form av besked att läkekonsten inte kan göra mer. Vi har växt upp tillsammans, gått i samma klass från "lekis" upp till högstadiet, idrottat, åkt skidor och när vi var yngre även semestrat tillsammans.

Livet är verkligen orättvist, killen har inte en elak gen i kroppen. Alltid omtänksam, alltid glad och alltid öppen, han var "klistret" i det kompisgänget. Det är första gången jag upplever cancer "på nära håll", och det är riktigt läskigt.
Citera
2010-05-29, 08:06
  #11
Medlem
zio86s avatar
Petter Utas, än är det inte för sent än att få din vän frisk. Mitt tips är att du ta din vän till en psykolog. Cancer är (tror jag) först och främst en psykologisk sjukdom som har sitt centrum, kärna, i hjärnan. För att bota cancer måste man (tror jag) bearbeta de "ångestfyllda tankarna" och förändra sitt tankemönster. Vad som får mig att tror det är att alla som jag känner har dött i cancer ha alla haft tankar som har legat skavt i de deras sinnen under en länge tid.
Jag vet inte (än) om min teori är hållbar eller ej. skall undersöka det med några läkare och psykologer.
Citera
2010-05-29, 10:35
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av zio86
Petter Utas, än är det inte för sent än att få din vän frisk. Mitt tips är att du ta din vän till en psykolog. Cancer är (tror jag) först och främst en psykologisk sjukdom som har sitt centrum, kärna, i hjärnan. För att bota cancer måste man (tror jag) bearbeta de "ångestfyllda tankarna" och förändra sitt tankemönster. Vad som får mig att tror det är att alla som jag känner har dött i cancer ha alla haft tankar som har legat skavt i de deras sinnen under en länge tid.
Jag vet inte (än) om min teori är hållbar eller ej. skall undersöka det med några läkare och psykologer.

Han hade nog varit redo att prova det mesta. I det här fallet är det dock försent, han avled för ett tag sedan.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in