Var går gränsen för masochism?

Begreppet masochism och masochist har definierats och analyserats i ett otal sammanhang på det rent vetenskapliga planet. Men hur ser verkligheten ut? När blir man masochist? Går gränsen vid att erkänna sin lust till smärta och underkastelse för sig själv? Vilka är masochister? Kan man kalla idrottsmän som tar ut sig så till den grad att det blir plågsamt för masochister när endorfinkickarna börjar att sätta in? Är de som piskar sig med björkris i bastun eller rullar sig i snön efter bastubadet masochister? Obestridligen är det ju något smärtsamt som samtidigt är förknippat med en lustupplevelse efteråt.

Vad är det för skillnad mellan att vilja bli piskad på stjärten och att sänka sig i en isvak vintertid för att efteråt få uppleva den sköna värmen? Är det kanske så att begreppet masochist fortfarande har en negativ värdeladdning och ger associationer till kvinnomisshandel och förtryck?

Jag är helt klar över min status som masochistisk och sexuellt undergiven kvinna. Det ger mig oerhört mycket. Men det betyder långtifrån att jag är undergiven till min natur i det dagliga livet. Tvärtom. En sak som jag dock har märkt är att det fortfarande är oerhört svårt att som kvinnlig masochist gå ut med sin läggning. Många tycker att det verkar sjukt och obegripligt och anser att såna som jag borde botas. Homosexuella och lesbiska har accepterats av samhället på ett helt annat sätt även om det även här återstår mycket att göra.

Vad är det med begreppet masochism som inger så många olustkänslor? Är det själva ordet eller läggningen som sådan. Om det är det senare fallet frågar jag mig än en gång: när blir man masochist och var går gränsen? Eller är det kanske bara så att människan har en inneboende rädsla för saker som man inte kan förstå, som bryter av mot det vanliga livsmönstret? Det vore intressant med synpunkter på detta.

Jag tror att du har rätt i den kopplingen att det är behagligt att ta ut sig och lida lite även om de flesta idrottare nog skulle tveka att erkänna det.

Man kan fråga sig vad motivet är till den självbestraffning som förekommer inom relionen, i Davinci Koden t.ex så piskar de sig själva, undrar om det verkligen skulle blivit så populärt om det enbart var obehagligt?

(kom just att tänka på att för nåt år sen var det på nyheterna om en nunna som dött för att hon stått fastbunden vid ett kors i flera dygn)

Masochism betecknar ju - precis som du säger - en sexuell läggning alt. krydda, så att göra jämförelser med idrottare och bastubadare blir som att jämföra transvestiter med killar i sarong. Att man sen använder begreppet lite slarvigt ändrar inte ursprungsbetydelsen.

Det är också stor skillnad mellan att vara gay och att vara kinky. Man kan vara antingen eller, eller bägge delar. Att homosexualitet räknats in bland perversioner är kulturellt och religiöst betingat. Gränserna mellan det ena och det andra är inte heller knivskarpa och numera finns det så många olika varanter av sexuella läggningar så ingen jävel kan hålla reda på dem.

När det gäller kink (som också är ett mycket brett begrepp) kan man väl för fan nöja sig med att man hittat sitt personliga sätt att maximera den sexuella njutningen? Varför ska man ha andras godkännande och välsignelse för hur man knullar? Jag blir ärligt talat spyfärdig på alla blöjgossar, fetischister och ponnyflickor som ska uttala sig i medierna och försöka få sin speciella kink att låta som den naturligaste saken i världen. Jag ger fan i om folk kickar på att gå i blöjor, men det är deras ensak och jag vill inte avkrävas nåt ställningstagande. Live and let live. Så länge det inte skadar nån annan och/eller man riskerar att bli avrättad eller slängd i fängelse för att man är kinky får var och en inrätta sitt sexliv som de vill.

Även om jag inte själv har något större problem att snacka sex förstår jag folk som inte gillar att få nosen gnuggad i andras intima vanor. Att det skulle vara helt naturligt att sitta på morgonfikat på random arbetsplats och prata om hur skönt det var att få arslet randat av partnern i helgen eller diskutera vilka handbojor som klämmer skönast är ju bara trams. Det finns områden i livet som är privata och som bör få fortsätta vara det. Dessutom är det "förbjudna" en kick i sig, inte sant?

Alltså: om du är nöjd med ditt sexliv så kör på. Och om du vill ha respekt för din läggning, respektera även andras inställning.

Självklart respekterar jag andras läggning även om jag inte delar den. Inte heller försöker jag pracka på någon annan mitt sätt att leva. Jag kan förtydliga min fråga något: skulle du beteckna kvinnorna i sex-sekten som masochister? Enligt vad de själva sagt handlar det inte för dem om en sexuell upplevelse när de blir piskade/risade utan om att uppnå ett oerhört välbefinnande, harmoni och rening. Det kan jag också uppleva. Smärta och pisk är för mig inte med automatik en väg till sexuell utlevelse utan kan ofta ha rent terapeutiska effekter. Jag kan alltså mycket väl bli piskad utan sex.

Den andra aspekten av masochism - utöver den rent sexuella - är ju underkastelse, så visst kan det finnas olika grader och alla dominanslekar behöver inte ha sexuell utlösning som mål. Men när det gäller "sex-sekten" tror jag damerna i fråga mörkar sina drifter rätt rejält. Av naturliga skäl. De har lättare att få förståelse som vilseledda offer för den hemske sektledaren än om de öppet deklarerar att de njuter och savar friskt när den fule gubben agar dem. Jag tror inte Scheike kunnat få upp den på rätt många år, så piskandet av kvinnorumpor är förmodligen hans sätt att få sexuell utlevelse. Kollar man hans hemsida och hans (ruggigt usla) filmer finns det en klar sexuell aspekt.

I min bok har Scheike en klar sadistisk läggning och hans damer en lika klar masochistisk läggning. Den "terapeutiska" täckmanteln är mest töntig.

Jag räknar även mig själv som masochist, även om jag av och till gillar att toppa, beroende på vem min partner är. Men jag blir alltid sexuellt upphetsad av rollspelen eller lekarna, och kåtheten är drivkraften bakom varför jag håller på med det hela. Det är möjligt att det är annorlunda för kvinnor, eller för vissa människor, eller i vissa förhållanden, vad vet jag. Den s.k. terapeutiska delen får man på köpet - att det känns skönt och befriande att bli bestraffad för verkliga eller påhittade försyndelser

Visst, det är perfekt som förspel till att ha sex. Självklart blir jag kåt och när jag utövar självbestraffningar så onanerar jag alltid efteråt. Men däremot kan jag ha full behållning av att "bara" ligga nära, kramas och må bra efter att Master agat och piskat mig. Elden som brinner i min kropp får mig att må bra och jag känner mig minst lika avspänd och lycklig som efter en serie orgasmer.