Det tog mig evigheter och hekatomber av bortkastad möda och pina innan jag lärde mig livets enkla filosofi:
Att gilla läget; att alltid ta ett steg tillbaka, överblicka situationen i sin helhet, och göra det bästa av alltihop, optimera den privata totala målfunktionen.
Så mycket tid man spillt på meningslöst och destruktivt tjafs. Internet... folk lockas in i ett hysteriskt utbyte av oförskämdheter, och jag har minsann själv inte varit bättre än någon annan. Men om jag nu, trött och sliten i nerverna, faktiskt FICK sista ordet i nåt gräl, jaha, vad vann jag med det? vad fick jag ut av det? Ingenting, tvärtom; jag bara skadade mig själv, jag bara spillde tid och kraft på rent strunt; det kunde sannerligen ha investerats i nåt mer produktivt.
Sånt har man inte råd med, livet är för kort. Det är förlorarna som håller på sådär. Själv har jag minsann i alltför hög grad varit en såndär loser.
Så djävla meningslöst det var, alltihop.
Nåja. Dehär dagen är den första av resten av mitt liv, och än kan väl pantern resa sig. Jag har tillförsikt.
Men att det ska vara så svårt att lära sig en sån självklarhet! Det borde ingå i allmän uppfostran, redan från början. Hur mycket bättre hade inte ens liv artat sig då, hur mycket mer hade man inte åstadkommit, hur mycket lyckligare och mer framgångsrik hade man inte då fått vara!
