Bathory-tråden

Har du lyssnat genom Twilight of the Gods då? Hammerheart i all ära men jag föredrar Twilight.

Håller med dig om Enter the Eternal Fire, men Call From The Grave och Raise The Dead ligger inte långt efter.

En gång för längesedan, blir att bilda mig mer ordentligt om alla skivor från Viking-eran. Faktiskt lite pinsamt att jag som första gradens musiknörd inte har koll på allt Bathory gjort.

Ereb Altor från Sverige påminner mycket om Bathory. Släppt väl bara en skiva tror jag

Jag lyssnar just nu på Bathory - Call From The Grave.

Utan tvekan den låten jag uppskattar mest från Bathorys tidigare skivor. Följande textstycken river i min själ varenda gång, det är så jävla euforiskt, mäktigt, tragiskt och ångestfyllt.

God of Heaven,
hear my cries of anguish - I'm in pain
I've suffered a thousand deaths but I live on in vain

[..]

Oh Lord, don't abandon me
I'm so tired
Grant me the eternal sleep

Jag är förhoppningsvis inte den sista som får gåshud av den begravda karaktärens dödslängtan. Det är märkligt hur dödslängtan ibland kan te sig som en vacker sak i dessa sammanhang.

Hela historien påminner ärligt talat lite om en novell av Poe som heter Premature Burial (1850).

Håller med dig till 100%.

När man hör Quorthons skrik på hjälp och sin dödslängtan så får man inget annat än rysningar. Detta är poesi i min mening. Melodierna och takten i musiken fyller en känsla av panik och desperation. Karaktären vill så gärna ha hjälp men det verkar som att han inte får det. Då skriker han ut allt han har och då får vi texten till låten.

Sedan i slutet kommer solot, som är enligt mig en av de solon som ger mest atmosfär. När jag hörde det tänkte jag bara på att karaktären ligger där i den kalla marken och skriker på hjälp.

Slutet kunde inte bli mer perfekt.

If there's a God in heaven
Hear my call from the grave...

Moonsorrow kankse du vill lyssna lite på. Sedan ett annat band som jag får återkomma med, kommer inte ihåg namnet just nu...

Min favoritplatta med Bathory är utan tvekan Blood fire death. Just emellan black och vikingastuket, där båda blandas. Det är så skönt gjort helt enkelt. Inget extra liksom, utan bara genuin känsla. Öronorgasm under titelspåret.
Även The twilight of the gods är skön, mer filosofiskt lagd liksom.

Dock föredrar jag de tidigare plattorna med renodlad black metal. Massor med sköna klassiker. Fatta vad omtumlande det måste ha varit år 1984 när första plattan kom ut.

Summa summarum: Bathory var väldigt speciellt. Några felsteg, som sig bör, men de är så få att de knappt finns. Synd att Quorthon gick i graven alldeles för tidigt.

första skivan låter lite som en parodi på mötörhead sen på andra blev det åka av. extra gött med de första skivorna att det är rikligt med brus. alldeles förlite av den varan nuförtiden :-B

Kul med en tråd om Bathory. Köpte som tonåring skivan Under the sign of the black mark när den var ganska ny. Visste i stort sett inget om Bathory. Tror jag fick upp ögonen för bandet genom en intervju med Quorthon jag läste i den brittiska hårdrockstidningen Kerrang !. Eller var de rent av i den idag smått ikoniska svenska musiktidningen OKEJ.

Nåväl. Jag visste i princip noll om exakt vilken musik jag skulle få höra. Trodde vål kanske att det var lite åt "thrash-hållet", lite som Slayer kanske, av vilka jag redan ägde ett par skivor. Men när första låten Massacre drog igång, så visade det sig vara något lite annorlunda. Något liknande hade jag knappt hört förut. Men jag tyckte om det. Ledde sedan till att jag även köpte skivorna Blood, Fire, Death och Hammerheart.

Men med tiden så kom annan musik "emellan" och jag lyssnade på skivorna mer och mer sporadiskt för att till slut slänga dem av misstag i samband med en flytt.

Dock så har jag sedan "internetåldern" inleddes så sakteliga "återuppväckt" mitt Bathory- intresse. Har laddat ner ett par gamla låtar och är väl "på gång" att köpa de gamla skivorna igen. På cd då förstås. Så långt, i grova drag, långt mitt "förhållande" till Bathory. Har sett videon. Kan du beskriva lite närmare vad exakt de inte fick till som de ville iden videon??
En i sanning mäktigt mörk låt. En av mina favoriter från "Under....-albumet". Håller helt med i din beskrivning. Tycker också alltid att det i låtens första sekunder, innan själva musiken börjar, låter som om någon grävde i snö. Det skulle associera bra till textrader i låten som "Buried and forgotten - In a cold and nameless grave".

Andra favoriter från den skivan, för att nämna några, är:

Woman of dark desires (Woman of dark desires... Woman of eternal beauty... Elizabeth Bathory)

Into the eternal fire (Fantastiskt text om hur personen i låten möter djävulen vid helvetets portar dit han måste gå för att "price i have to pay for years of pleasures, victory and gold". Fantastisk musik i låten med.

Har lyssnat lite på Nordland-skivorna på slutet igen. Tror jag gillar dem mer för varje gång jag återbesöker dessa alster. Går ju och väntar på Atlantean Kodex nya platta också, så då passar det med lite Bathory under tiden

Har också börjat att lyssna mer på dessa. Ring of Gold och Mother Earth Father Thunder är mästerverk!

Rätt mäktig upplevelse att vrida upp volymen till wheel of sun eller great hall awaits a fallen brother också

Något jag även lagt märke till är att solot mynnar ut i något som liknar början till den här låten: Chopin - Funeral Marsch.


Eller hur! Tänkt på det också. Det sätter ju, som du antyder, stämningen redan innan allt drar igång.

Påminner mig om ett rykte jag hört om att det, på en av de tidigare skivorna (första?), ska kunna gå att urskilja en gräsklippare i bakgrunden. Enligt denna sägen så spelades låten, kanske hela skivan, in i ett garage. Samtidigt hade grannen glatt vaknat och beslutat sig för att klippa gräset. På någon låt skall alltså denna grannes gräsklippare kunna höras.

Sant eller falskt? Vilken låt och när?