Hur lever ni?

Vilka saker bör man egentligen bry sig om? Det är väll ändå en tolkningsfråga, eller?
Det ända jag bryr mig om, förutom min flickvän, är att gå klart gymnasiet. Jag har redan gått om några gånger men jag menar, samhället är ju uppbyggt så, så därför vill jag göra det.
Sedan så lever jag bara i nuet, har det klart för mig att alla är olika och försöker ha kul och göra det jag känner för.

Jag brukar störa mig på folk som bryr sig om saker som till exempel "åh nej, min deo är slut" eller "knarka är farligt, gör inte det". Vi ska alla en gång dö liksom.

Vad tycker ni man borde bry sig om, hur lever ni och var tycker ni gränsen går för att inte bry sig?

"Live hard, die young"!!

Nej, skojar givetvis. Jag lever nog med ganska ok planer i lång sikt, men när det gäller saker inom några dagar / veckor är jag totalt jävla kass. Småsaker bryr jag mig verkligen inte om, om något går sönder så tänker jag nog mest, fuck it.
Sen har jag en tendens att handla och säga saker innan jag tänker efter, vilket inte alltid är uppskattat.

Jag lever för musik, kärlek, hat och kunskap.

Jag lever för att må bra!

Jag vill vara med min flickvän mycket. Gillar att sitta vid datorn och bara ta det lungt. Gillar att vara med kompisar och bara känna gemenskapen.

Jag älskar att lyssna på musik. Jag vill gärna ha barn någongång i framtiden.

Som det känns nu så är min dröm att sitta i en liten stuga vid en vacker sjö när jag är 65år och puffa på en pipa brass, och filosofera över hur innehållsrikt, skönt och kärleksfullt mitt liv har vart.

Jag är inte en person som gillar att göra saker faktiskt. Jag känner inget sug för att resa runt i världen för att testa på grejer och festa direkt. Men jag åker gärna runt och kollar på miljöer ute i världen. Bara för att se mig runt typ. Men förövrigt har jag det riktigt bra i Sverige och jag gillar vår natur. Kan bara sitta och titta på utsikten vid en sjö hur länge som helst.

Jag vill aldrig hamna i en situation där man MÅSTE jobba i flera år för att överleva. Men jag väljer hellre ett slappt jobb med låg lön, än ett skitjobbigt arbete med hög lön. Att kunna ta det lungt är det viktigaste!

Jag bryr mig inte så mycket i saker. Om saker jag inte kan påverka tänker jag inte så mycket på. Men man ska bry sig i sånt som påverkar en själv och ens närmaste. Jag bryr mig inte så mycket i om hundratals människor dör i en olycka långt bort i norrland. Men jag vill ändå se att människor i världen har det bra och att dom får känna sig fria.

scitzofren? Skojade bara,,. Du verkar va en soft typ

Hakuna Matata

så lever jag. Tar allt som det kommer. planerar inte vad jag ska göra till helgen osv, utan tar det bara lugnt.

Jag lever ensamt och både trivs och vantrivs med det. En liten del av mig saknar vissa bitar med det sociala, men annars så har jag inget intresse av varken umgänge, festande och annat tjafs. Jag ägnar mig åt mina intressen och kan spendera månader utan att prata i telefon med någon.

Gifter mig nästa vecka och vill leva för att göra min andra hälft så lycklig och nöjd som möjligt. Jag är snart 28, och känner mig på vissa plan "lyckad" då min livssituation är bra.

Men det verkar som jag väntar på den dagen jag verkligen får leva i nuet. dvs vara färdigutbildad, 100% stimulerad av mina sysselsättningar och bli rik på min kreativitet. Samtidigt flyger ju nuet förbi vilket känns lite synd, och jag vet att väldigt många tar med sig "väntan på bättre tider" in i ålderdomen.

Jag älskar fortfarande att leva studentliv, klubba och spontanresa etc etc.
Och jag förstår att "känna sig vuxen" faktiskt är jävligt soft eftersom man ändå inte är det innerst inne.

Indeed. Älskar att ta dagen som den kommer, inte oroa mig över framtida saker som prov och etc. Samtidigt har jag även förmågan att kunna se det ljusa i olika saker, tex om jag ska på fest men det itne blir av tänker jag istället "jaja, men då tar jag en hemmakväll istället vilket ändå är rätt skönt".

Dock kan jag tänka mig att denna attityden funkar nu när man bara är 19 men som man får senare i livet släppa lite på, iallafall att ta dagen som den kommer. Det här med jobb och familj låter som en enda stor planering i mina öron

försöker leva som tylder durden dåligt formulerat. fuck allihopa jag kör mitt eget race typ

Man bör väl bry sig om det och den/ de som ger en ngt tbx, som ger en ngt att leva för. Resten kan man ju skita i.
Så gränsen kanske går där då, mellan vad som ger en mening i livet och vad och vem/ vilka som inte gör det.
Sedan skall man väl heller inte bry sig så mycket i vad andra tycker.

Det får tiden utvisa, men försöker koncentra mig på det mest väsentliga så ofta det bara går.