Den Svenska kulturen, existerar den?

Nationaldagen - hur länge har den firats i Sverige egentligen? Och hur livligt har det firandet varit? Det känns inte som något särskilt "svenskt" att fira nationaldagen. Ska man låta ungarna praktisera kultur så ska den inte vara "svensk", ungarna i Piteå ska inte behöva käka kroppkakor och ungarna i Karlshamn ska inte behöva krubba på surströmming. Detta på grund av att de flesta kulturella uttryck i Sverige är enormt splittrade och lokala, jag vill liksom inte käka soppa på gåsblod.

Jag gillar inte uttrycket "svensk kultur" nämnvärt, det finns inte. Sörmländsk kultur finns, västerbottnisk och öländsk likaså, men svensk? - nej.

Den Svenska kulturen finns i högsta grad, det du hänvisar till är den Svenska matkulturen som är mycket delad. Tex så har man firat den 6:e juni, sedan Kalmarunionen upplöstes. Så det är nog tillräckligt för att kalla dagen en befäst kulturhändelse.

/mvh ikh

Jag tar den svenska matkulturen som exempel! Sverige har alltid haft väldigt olika kulturella yttringar vad gäller saker och ting, och det kan jag väl tycka är lite häftigt. Men i mångt och mycket känns fenomenet "svensk kultur" som en efterkonstruktion, egentligen är vi ju bara ett nedrans grötfolk.

Nu blandar du ihop lite, de senaste 10åren har vi tappat otroligt mycket vad gäller vår nationella identitet, men vi behöver bara gå tillbaka till när jag var barn, dvs för 25år sedan. Då var kulturen intakt, dock så fanns det olika skillnader inom musik och matkulturen, men annars var traditionerna desamma och skillnaderna var minimala.

/mvh ikh

Varför måste en kulturyttring finnas överallt i landet för att bli svensk kultur, räcker det inte med att kulturyttringen skapats av- och underhålls av svenskar? Med det resonemanget finns givetvis inte heller någon sörmländsk, västerbottnisk eller öländsk kultur. Kan du ge exempel på kulturella fenomen från dessa landskap som så totalt dominerar sitt resp. ursprungslandskap till den grad att det kan vara motiverat att beteckna dem som "Sörmländsk kultur" etc?

Resonemanget kan givetvis relativiseras in absurdum, eftersom alla kulturyttringar i praktiken utgår från den enskilda individen som skapar den. Själv skulle jag säga att svensk kultur existerar i allra högsta grad eftersom den existerar i vårt medvetande, i många människors föreställningsvärld (svenskar såväl som andra) finns nämligen kulturella uttryck som identifieras som "svenska". De flesta skulle nog också för enkelhetens skull acceptera att No-teater och haikudikter är uttryck för japansk kultur, även om långt ifrån alla japaner är sysselsatta med de verksamheterna

Men hur mycket är 25 år sedan att hänga i julgranen? För tjugofem år sedan konstruerades hela traditionen med julbord till exempel. Självkart rådde en kulturell enighet, det är ju något som har skapats i och med att man har konstruerat en nationalstat av Sverige som det är idag. (Gud, ju mer jag tänker på det, desto fjantigare framstår hela idén med nationalstater.) Kultur är något som är relativt lätt att ge folk, så länge man låter det vara en långsam process, och således kan man likrikta folk inom ett område man inriktar sig på. Det tycker jag är tråkigt, jag hade gärna sett fler skillnader på västerbottningar och ölänningar än jag gör idag.

Vad jag menar är att en tradition bör ha praktiserats i nationen som helhet för att klassas som en nationell tradition. Detsamma gäller kultur, och du har självklart rätt i att man kan förminska det ännu mer, och säga att någonting är unikt för bara en viss stad eller socken till exempel. Vad jag ville med mitt exempel var bara att förminska tanken.

Jag tror du förlorar på att ta en individualistisk syn på det här då kultur alltid är och måste vara ett kollektivt fenomen. Man kan inte ha en egen kultur, det är isåfall ingen kultur. Att vi uppfattar saker och ting som kultur gör det inte till kultur, utan kultur är något som praktiseras och levs.
Jag kan acceptera att man ser till exempel skördefester som något som är en svensk tradition, på grund av att det är något som praktiserats i hela Sverige, men det är å andra sidan ingenting att fira på en nationalistisk grund, då det är något som funnits så gott som överallt där man haft en jordbrukskultur, då hela traditionen grundar sig på materiella faktorer. Detsamma gäller exempelvis den lutheranska arbetsmoralen många svenskar har, ett typiskt svenskt fenomen, men inte på något sätt unikt för Sverige som nation.

(Förlåt mig, ikh, jag har en känsla av att jag helt har styrt tråden från dess ursprungliga ämne, du kan ju bryta loss inläggen eller någonting, det är en intressant diskussion.)

Sant, vi flyttar den här diskussionen till antropologi.

//Edit: Funkar topic?

/mod ikh

Okej, jag förstår ditt resonemang men jag håller inte med dig. Jag kan inte förstå varför en kulturell företéelse inte skulle kunna förknippas med en nation. Det är helt beroende på vilket perspektiv man anlägger. Ta spettekakan som exempel. För de flesta svenskar är spettekakan i första hand en skånsk kulturyttring, och ej en allmänsvensk. Men skulle jag som svensk bjuda på spettekaka i USA skulle begreppet "skånsk" knappast mötas med förståelse - de skulle med största sannolikhet identifiera spettekakan som en del av "the Swedish cousine". De kanske t.o.m. skulle betrakta kakan som "a European cake". Om jag sedan skulle introducera spettekakan för en isolerad stam på ngn söderhavsö, kanske de på ett diffust sätt skulle betrakta den som en del av "den vite mannens" kultur.

Och jag vill än en gång återkomma till landskapskultur. Varför skulle det finnas landskapskulturer om det inte finns nationskultur? Landskapen är liksom nationen konstgjorda gränsdragningar, som ofta rymmer en varierad kultur.

Topic funkar skitfint, tack ikh, trots att jag nu får ett nytt forum att hålla till i, haha.


Ja precis! Jag tror inte att vi är långt ifrån varandra på den här punkten egentligen. Det är, precis som det mesta, en fråga om perspektiv. För oss i Sverige känns det inte angeläget att snacka om nationella kulturella yttringar, men det är väl för att jag inte ser det som något eftersträvansvärt att ha en nationalidentitet. Personligen skulle jag säkert säga att spettekakan var en svensk maträtt om jag åkte utomlands och skulle prata om den (själv skulle jag väl prata om pitepalt i och för sig), om det var en ytlig diskussion, men om vi verkligen pratade om svensk kultur så skulle jag antagligen säga att det var så att det var en skånsk kulturyttring.

På samma sätt som det finns olika kulturer i olika delar av andra länder.

Jag hänvisar till det jag skrev tidigare till att börja med, men förtydligar gärna om du vill;