Typiska överklassbeteenden

Eftersom det finns en tråd om arbetarklassbeteenden så tänkte jag att vi kunde lista typiska överklassbeteenden här.

Något som är väldigt vanligt är ju kotlettfrillan.

Att försöka plocka sociala poäng (eller varför de nu gör det) genom att namedroppa yrkestitlar och kändisnamn är något som också är mycket populärt i överklasskretsar: "Jaaaaaa, du vet jag och docent Östergren samt Klas Lundgren, överläkaren här på sjukhuset brukar ju träffas om söndagarna och spela tennis med Tito Beltran, operasångaren..."

Att försöka ge sken av att ha kunskaper som de inte har t.ex. i form av coffee table-böcker inom områden de aldrig varit närheten av är också rätt vanligt. Många gånger märker man att böckerna aldrig ens varit öppnade.

Är det inte rätt vanligt att lite äldre herrar har en sidenhalsduk, (kan inte stava till det andra ordet) scarfes?? runt halsen nedstoppad i skjortan?

Är lite finare så ska man helst prata med en lite nasal röst.

Liiiidingö? Teaaaater?

I Storbritannien har överklassen gröna rockar och kör Range Rover.

I Sverige är man mer diskret, men jag kan kontroversiellt nämna en egenskap överklassen har i högre grad än arbetarklassen: självförtroende.

Det är roligt att se en överklassare omgiven av arbetare eller lägre tjänstemän som försöker "passa in". Han försöker verkligen svära, han försöker verkligen begripa (med ett spänt leende och förvirrade ögon) men det blir så fel, så fel...Svordomarna blir alldeles för grova eller helt omöjliga att förstå osv. Har sett det ett par gånger och det är verkligen komiskt.

Får mig att tänka på scenen i "Okänd soldat" där den mycket unge överklassofficeren försöker svära och göra sig manlig och mannarna säger om honom:"Joo - han pratar om musen prisis som han sku ha få smaka på den nånsin..."

Det finns redan ett antal liknande trådar. Här är två stycken:
http://www.flashback.org/showthread.php?t=364373
http://www.flashback.org/showthread.php?t=213505

Hur kommer man i kontakt med överklassen, då?
Jag vill ju också kunna studera den. Och det ingående.

Tack för det, men detta kan mycket väl diskuteras även här.

/mod

Viktigt är att skilja mellan den traditionella överklassen, ofta adlig, åtminstone förmögenhet ett bra tag och den nya överklassen: politiker, IT-miljardärer, näringslivs-hotshots från svenssonbakgrund.
Det görs dock bra på Flashback och här sägs det ofta också att den klassiska överklassen ser ner på "brats", som sägs vara ett fenomen som endast existerar hos nyrika.
Så är inte fallet.

Det här handlar inte om någon Brideshead Revisited. Den unga överklassen från gamla släkter är inte några kulturbärare och förenas med den nya överklassens söner och döttrar när det kommer till festande.
Visst, när de blir äldre kommer de ta något toppjobb - både pga kontakter, både pga talang - och den äldre överklassens förfasas säkert över en del vulgära aktiviter, från dessa "patraskrika", men deras adliga söner och döttrar festar på ändå, med folk vars föräldrar har pengar, om än inte adelskap.

Förövrigt tycker jag det borde skapas en stor tråd om klassystemet och klassernas olikheter i allmänhet, så man kan jämföra svenssons med white trash; övre-kulturella-medelklassen med arbetartraditionalister; hippa unga vänsterliberala medelklassfolket med adeln, etc

*Bump*

Har i helgen hälsat på hos överklassen. Eller kanske snarare övre medelklass. Tycker i vart fall att det passar i den här tråden. Är själv av arbetarklass bakgrund men har via universitetsutbildning med fin titel och välbetalt högstatusjobb gjort ett slags klassresa. Detta gör mig till en till viss del identitetslös person men samtidigt dynamisk i det att jag kan passa i flera miljöer.

Nu till överklassen. Jag var alltså på fest hos en familj i helgen där en är läkare och den andre jobbar inom akadedin. Båda vuxna individerna i familjen är av två gedigna akademikerfamiljer med gott om pengar och status. På kalaset var det en majoritet läkare.

Har inte riktigt sorterat mina intryck ännu, men kan komma med följande reflektioner:

Överklassen pratar eller diskuterar inte, de konverserar. Man tar inte upp ett ämne som kan leda till kontrovers utan man pratar i oändlighet om nonsenssaker där man hela tiden droppar referenser till folk man känner med fina titlar.

När man berättar vad man jobbar med anger man sin akademiska titel och inte sin yrkestitel. Exempel: När någon frågar mig vad jag jobbar med anger jag bransch och en kort beskrivning av min dagverksamhet. Detta för att om jag sa min yrkestitel skulle ingen icke insatt fatta vad jag jobbar med. Överhörde följande konversatition igår: Vad gör du? JAg är civilingenjör. Vad säger detta? Inte ett dugg. Civ. Ing. är en titel och inte ett yrke. Man får inte betalt för att gå runt och vara civilingenjör i största allmänhet. Jag är också civilingenjör och flera gånger igår efter att jag angivit mitt jobb kom frågan: Är du civ. ing då, eller? Ja, svarade jag och personen blev nöjd. Jävla titelsjuka.

Kommer säkert på mer saker vad det lider, men detta var mina reflektioner just nu. Vet faktiskt inte vad jag skall tycka om min helg, men jag får nog säga att jag snarare tyckte det var intressant än roligt eller trevligt.

OT jag vet
Men kan nån ge ett exempel på kotlettfrillan, har hört uttrycket flera gånger men aldrig förstått vad det är.