Kvantmekanik kontra Determinism

Bells sats härleds under vissa antaganden. Dels att vi har lokala gömda variabler och dels att vi har "counterfactual definiteness", http://en.wikipedia.org/wiki/Counter...l_definiteness, alltså att vi meningsfullt kan prata om resultatet av en mätning som vi inte genomför, alltså att varje mätning ger ett definitivt entydigt resultat även om vi inte genomför mätningen. Vill man att kvantmekaniken ska kunna behandlas som en teori där alla partiklar har bestämda definitiva värden för dess olika mätbara egenskaper så vill man att båda dessa antaganden ska vara uppfyllda.

Bells sats visar att ingen lokal gömda variabel-teori med counterfactual definiteness kan ge samma experimentella förutsägelser som kvantmekaniken och vi har bekräftat kvantmekaniken experimentellt. Alltså, kommer en eventuell gömda variabel-teori att vara icke-lokal, vilket är en "obehaglig" egenskap hos den vanliga tolkningen av kvantmekaniken, eller inte ha counterfactual definiteness, vilket är en andra "obehaglig" egenskap. En teori med icke-lokala gömda variabler är Bohms tolknings av kvantmekaniken, http://en.wikipedia.org/wiki/Bohm_interpretation. Bells sats säger alltså att en fysikalisk teori som ersätter kvantmekaniken kommer vara "lika märklig" som kvantmekaniken och vi kommer inte få tillbaka en teori som liknar den klassiska med sina intuitiva egenskaper.

Bells sats utesluter egentligen inte, så vitt jag förstår, att det faktiskt finns en yttre påverkan som gör att vi ser det vi ser. Däremot utesluter den (om vi inte vill bryta mot antagandena) att slumpmässigheten kan förklaras av att partiklarna bara är slumpmässigt fördelade men med definitiva förutbestämda egenskaper. Jag vet dock inte hur man skulle kunna få in en yttre påverkan som förklarar mätresultat lika bra som kvantmekanikens slumpmässighet. Eftersom mätningarna tyder på slumpmässighet måste den yttre påverkan vara slumpmässig eller åtminstone skenbart slumpmässig i myckwet hög grad och då försvinner ju aldrig slumpmässigheten ur teorin.