Svenskt kreti-å-pleti beteende?

Ett beteende som jag retar mig då jag går och lunchar själv är ett visst grupp-beteende bland svenskar. Ofta rör sig detta om kollegor som går ut och lunchar ihop eller också två familjer som ska äta lunch ihop.

De kommer in på en asiatisk restaurang med lunch-buffe och placerar sig på en gång i centrum för uppmärksamheten. De ställer ihop bord eller sätter sig vid lång-bord och samtalstonen är hög. Ändå pratar man sällan om något vettigt, antingen är det sådant som rör jobbet, inbördes-problem organisatoriskt (ska man inte ta rast från sådana problem på lunchen?) eller också är det triviala snack om resor, barnen, inbördesskämt om karlarna i sällskapet (karlarna vitsar och kärringarna skrattar högt och hysteriskt).

De beter sig som man vill dra uppmärksamheten till sig, och struntar om man stör de andra gästerna. De beter sig stammisar, men har bara har varit där en enstaka gång tidigare. Om de har barn med sig för dessa springa omkring och gapa och skrika, slänga sig på golvet lite hursomhelst.
Eller också skrattar man åt de lillgamla fyndigheter som minstingarna kläcker ur sig.
SEdan plockar man gärna fram digital-kameran och förevigar detta stora tillfälle.
Tonårsdöttrarna sitter gärna med båda benen uppsträckta på stolen bredvid om den är ledig som på en vilofåtölj hemma. Karlarna sitter med stolen långt utdragen och benen brett isär, gärna säckigt och nedsjunket.

Karlarna skopar i sig maten med stora lass, och kvinnorna skriker högt åt sina barn.
Ofta ringer flera mobi-telefoner med höga loch lustiga ljud-signaler och alltid ska det svaras och de tar god tid på sig att prata högt och ingående om andra trivilaliteter med samma engagemang.
De sitter alltid kvar länge som om de har hyrt hela restaurangen.
När de slutligen går ut efter det obligatoriska kaffet, så går de i bredd långsamt så att ingen bakom kan gå förbi, och samtalen som var så viktiga fortsätter.

Jag vet inte om dessa beteenden är begränsat till småstäder eller till mellanstora städer.
Om man går och äter själv och vill ha en lite lugn och trivsam lunchrast är detta beteende iaf enerverande.

Jag tror inte att det här är ett typiskt svenskt beteende, förutom att man ofta pratar om jobbet även på raster och lunch.

Jag tycker att det har lite drag av WT (blandning av brist på vett och etikett, självcentrerat/omedvetet om den egna tölpaktigheten), men jag har även observerat IT-snubbar och ekonomer med detta beteende, så om det är klass-relaterat är det möjligen låg medelklass.

Håller med om att inte bara är WT-familjer. De som beter sig så där är antingen jättekorkade och vet inte om det utan öppnar käften ändå (det värsta brottet en människa kan begå enligt min mening, är man tom i kupan ska man hålla käft), eller aningen mindre korkade (bankkillar måste ju ha klarat av nå'n sorts utbildning trots allt) men så i avsaknad av självförtroende att det enda stället de törs ta plats på är "Shanghai Paradise"...

Problemet är att det är man inte smart nog att fatta om man är tom i bollen. Det begrep inte du heller, uppenbarligen.

Detta att folk sätter ihop borden är kanske för att det ökar trivseln o samhörigheten?

Vad folk pratar om när de äter middag ihop har väl ingen med att göra, eller hur? Man väljer väl knappast samtalsämnen efter vad bordsgrannen tre bord bort tycker är intressant?

Mitt tips till TS o alla andra som retar sig på detta beteende: stoppa en köttbulle i varje öra o blunda under tiden du äter o vips så är problemet som borttrollat!!

Detta beteende kan du hitta överallt på vår Jord, inte bara i Sverige.

[quote=Nedomansky]Problemet är att det är man inte smart nog att fatta om man är tom i bollen. Det begrep inte du heller, uppenbarligen.

Jag kanske tillhör den första kategorin...
Nä, jag menar de som är lite lågbegåvade men beter sig som världens smartaste, tar plats, babblar, gärna har högljudda åsikter om allt möjligt som snabbt visar hur totalt oinsatta de är, uh. Om jag satt i ett sällskap där man diskuterade kulturgeografi eller entomologi skulle jag mest le och nicka, eftersom jag inte fattar ett smack. De individer jag talar om har dock gärna åsikter om ALLT, rättar fackfolk etc. Spy!

Jag har aldrig märkt att folk pratar högre på kinesrestauranger.
Däremot har jag sett hur folk som en socialpsykologisk strategi bygger upp "murar" mot främlingar utanför gruppen genom att lägga jackor och väskor på sittplatser och bord runtomkring. Händer oftare på lunchen än på middagen, antagligen för att middagen är finare, man hänger av jackan på jackhängaren, inte på en stol...

Är väl rätt WT att gå på kinesresturang?

[quote=Smulort]
Dessa individer hittar du överallt inte bara vid ihopflyttade bord på en Kinakrog.

Problemet är just att som korkad så är man inte medveten om att man är just korkad o därför bör hålla munnen stängd i en större utsträckning. Därför är det helt meningslöst att som du tycka att:


Varför ha denna inställning till sina medmänniskor när dessa ändå inte är kapabla att inse det som är uppenbart för den lite mer smarte?

Jag har heller inte sett detta beteende på krogen med undantag av fredag o lördagkvällar när folk sitter på krogen o är fulla.

Värre är ju när en större grupp på 15 personer sätter sig och trängs runt ett bord för 4 personer, trots att det finns flera lediga bord i rummet, bara för att man av någon kollektivistisk anledning inte vill dela på gruppen. Om det är typiskt svenskt vet jag dock inte, inte alltför ofta det händer.

Jag tycker det verkar finnas gott om äckliga, illiterata svenskar som beter sig såsom somalier om inte värre. Det går att utröna vilka som tillhör den här kategorin väldigt enkelt så jag undviker arbetare/medelklassnissar och WT-tjockisar. Begriper inte vad dessa människor fyller för syfte mer än att bete sig som tattare och föröka sig.

Nej.
Om något är det medelklass.

WT grillar roadkill på sin egen tomt,
ingen restaurang där inte.