"Älska Dostojevskij. Hata Tolstoj"

Det sägs att: om man älskar Dostojevskij hatar man Tolstoj, eller vice versa.
Är detta sant?


Om ni frågar mig, så stämmer detta in på mig. (Jag älskar Dostojevskij, men ser inget speciellt med Tolstoj)

Dostojevski var sjuk i huvudet. Tolstoj skriver lika enkelt som den där äckliga kommunisten Åsa Lindeborg?

Jag har iofs ingen anning då jag endast läst Brott och Straff.

Dostojevskij är ren skit, den som säger nåt annat ljuger för att verka djup. Därmed inte sagt att jag älskar Tolstoj, han är mig... egal. Så din teori stämde inte på mig iallafall.

Dostojevskij har i sina bästa texter en oerhörd påträngande kraft och intensitet som charmerar läsare som har den kognitiva och emotionella beredskapen och erfarenheten som krävs för att verkligen uppskatta hans skapelser (talar av egen erfarenhet, när jag i vintras efter många år på allvar läste om Onda andar förstod jag, på ett sätt jag inte kunde begripa när jag var typ 17 år, vilken storartad roman det är).
Tolstoj är mer en god följeslagare och skarp iakttagare än en rå djuplodande naturkraft - men hans stora begåvning som textdanare går inte att förneka.

Jag älskar verkligen båda. Dostojevskils obändiga passion, Tolstojs ädla balans. Bröderna Karamazov är bästa romanen, men Anna Karenina kommer inte långt efter.

Jag måste fråga. vad är det du hatar hos Tolstoj? Ok att man inte hyllar honom som en världsförfattare, men att direkt hata?

Plus, var har du fått det talesättet från?

Nej det är inte sant, älskar båda!

Håller med. Helt värdelöst. Kul att han försöker, men någon Liza Marklund blir han aldrig.

Jag skulle inte påstå att jag älskar Dostojevskij men det lilla jag läst (Idioten och Brott & Straff) uppskattade jag helt klart. Tolstoj har jag läst ännu mindre av, Krig & fred fann jag så tråkig att jag gav upp efter ca två tredjedelar, borde verkligen göra ett försök till.

Så för mig verkar det där stämma, om även i lite mindre utsträckning då det inte handlar om kärlek och hat, men.

Dostojevskij är knagglig till max. Brott och straff var rena äggröran för mig, inte en chans att hänga med. Men han är ju så härligt intensiv.

Tolstoj, däremot, är en fulländad stilist.

Dostojevskij är alldeles för svårläst för mig, Tolstoj går däremot bra. När jag skriver ner det här får jag en känsla av att jag är för ”dum” för den typen av litteratur, men då får det väll vara så.

Jag tycker om båda, även om både Anna Karenina och Krig och fred trots sin episka elegans ibland blev lite långtråkiga. Det jag läst av Tolstojs noveller är grymt. Kreutzersonaten och han den som handlar om killen som blir kär i en brud men ser hennes pappa håna en kille och skiter i kärleken till henne också.

Inte uppfattat att man måste välja sida mellan dessa herrar. Jag har alltid gillat Dostojevskij mer, Tolstoj kan bli lite långtråkig.