Ångrar du att du konfirmerade dig?

Var nyligen på en släktings konfirmation och har funderat på om jag ångrar att jag konfirmerade mig eller inte.

Kan börja med att säga att jag är ateist... Även fast jag både är döpt, konfirmerad och fortfarande medlem i Svenska Kyrkan. Har väl tänkt att gå ur den någon gång..

Men iaf, när jag konfirmerade mig för ganska många år sen nu, så visste jag väl inte direkt vad jag trodde på. Det stora sökandet efter mening och en förståelse av tillvaron (även kallat livet) hade inte riktigt börjat för min del.

Har iaf kommit fram till att jag inte ångrar det, dels för att det var en hel del schysst folk, dels för att jag fått en djupare kunskap om kristendomen och bibeln.. Men framförallt pga alla presenter som man fick!

Det jag däremot ångrar (i brist på bättre ord) är att jag inte var klyftig nog att ifrågasätta kristendomen mer. Hade gärna velat prata med prästen och konfirmandledarna om hur dom ser på bristerna med tron, bibeln och annat skoj. Om dom förkastar evolutionsteorin och så vidare..

Nåja. Några som ångrar att dom konfirmera sig? Konfirmationens betydelse är ju trots allt att man tar sin tro ett steg längre och bekräftar den ännu mer.. Jag känner lite som att jag har ljugit för mig själv.

Vet inte, har inte ens konfimerat mig. Hade inte tid med sådant på den tiden. Var hockey,fotboll och sprit som gällde

För mig.. som uppfostrad ateist.. känner jag mig berövad dopet och konfirmationen..

Men..

.. min tid kommer...

Bismillah

Jag har gjort ett och annat i mitt 'tidigare liv' som idag kan kännas avigt. Konfirmationen är en av dessa. Men jag kan se det som ett av mina första trevande försök att komma till tro. Kan kallas avkrok, men är nog inte alltför ofta som vägen till tro är spikrak. Det kan vara avkrokarna som gör att slutstation blir så fast förankrad.

Verkligen inte.
Jag är verkligen inte troende men jag är född kristen.
Det är kristendomen som vi kan tacka att vi ej är muslimer

Avkrok?

Edit:

Är det så du talar om dem som vördade Jesus? Att de ledde dig in i en "avkrok"?

Nej, jag ångrar mig inte. Jag fick upp ögonen för att kristna inte nödvändigtvis måste vara fundamentalister och att det hela handlar om att tolka bibeln på godtyckligt sätt, inte att stenhårt tro på att Gud skickade ner Jesus. Jag har även träffat väldigt många människor genom min konfirmation vilket gjorde att jag som osäker 14-åring växte enormt som människa.

Blev döpt och konfirmerad när jag inte ens kunde gå, satans ortodoxa kyrka!

Dubbeltrams..

Du ska vara glad! Att tillhöra denna kyrka är vad de flesta bara kan drömma om..

Edit:

Om du är ärlig har du heller inte blivit konfirmerad innan du ens kunde gå..

Jag är konfirmerad men det var inte utav egen vilja. Min ömma moder är missionsvän från det småländska bibelbältet så det var inte så mycket snack om den saken. Halvvägs igenom hota jag med att hoppa av om jag inte fick en ny dator och sket i att gå dit vid en samling för att visa att det inte var ett tomt hot. Jag fick mig min dator och var nöjd.

Ska jag vara ärlig så var det en del kul saker med konfirmationen också t.ex. övernattningen då någon smög sig ut i natten och ringde i klockstaplen.

Oj satan är ortodox?


Nej självklart ångrar jag inte min konfirmation, synd bara att min bana i Jesus inte fortsatte redan då, har blivit en lång och tuff väg senare istället