Ångrar du att du konfirmerade dig?

Att jag konfirmerade mej berodde inte på att jag var troende, utan att det helt enkelt är en tradition som jag ville hålla vid liv.

Nu så här i efterhand så ångrar jag mig nog lite, eftersom jag inte tror på gud och att då bekräfta sin tro känns fel! Det är av samma anledning jag inte längre sjunger med i psalmer, säger trosbekännelsen etc. när jag är i kyrkan.

Men samtidigt är jag kvar i Svenska kyrkan och det är ett medvetet val. Anledningen är helt enkelt att jag vill hålla traditionerna vid liv.

Edit: Oj vad det blev konstigt skrivit. Är nog lite för trött för att kunna göra mig förstådd.

Känner igen det där med att jag inte sjunger med till psalmer, ber och så vidare.

Det går helt enkelt inte, skulle känna mig som en hycklare. Det tar till och med emot att ställa sig upp i kyrkan när alla ska göra det..

Menar du att du går i kyrkan?

Nej, men under konfirmationen.

Föresten, varför väntar du på att få bli döpt och konfirmerad? (om jag läste ditt tidigare inlägg rätt)

Det är för att jag valt att tillhöra Kristus.. och hans gemenskap..

Men varför väntar du då? Det är väl bara att få det överstökat isf.

Jag frågade min mamma om jag skulle konfirmera mig när jag var 15, hon sa att ortodoxa även blir konfirmerade vid dopet. Det är ju en konfirmation av ens tro.. mycket man kan konfirmera vid den åldern...

Där kan man verkligen snacka om att bli påtvingad sin tro..

Låter skumt som fan..

Har aldrig hört talas om detta..

Eh? Får man svära?

Jag måste vara gammalmodig...

Nej.. man får inte svära..

Som uppvuxen katolik hade jag inte mycket till val...mormor bestämde helt enkelt!