Cynisk - bra eller anus?

Jag kategoriserar alla människor utifrån hur cynsika de är. Ju mer cyniska, desto bättre. Det är det enda kriteriet som behövs för mig. Jag är helt seriös.

Är man inte det minsta cynisk är man dum. Sen är det väl ungefär lika dumt att tro att vi är så pass simpla vi människor att alla våra livsmål, önskningar och uppfattning av lycka kan utskrivas: $. Cynism är bra, att man ser och förstår människans alla dåliga sidor och egoism. Men inte överdriven eller simpel sådan så man förvandlas till ett förkroppsligande av ovanstående.

Bumpar upp tråden lite, bättre än att starta en ny.

Jag tycker cynism är bra. En intelligent person kan ju inte säga att världen är bra och fin, för det är den inte. Givetvis händer bra saker i vår värld men blundar men för alla problem är man inte bara naiv, man är dum. Folk säger till mig att jag är cynisk, bitter, pessimistisk och negativ som om det vore något riktigt dåligt. Sådana kommentarer lyssnar jag inte på, men en av mina vänner sa att det var väldigt jobbigt att jag var så pessimistisk och bitter. När en nära vän säger så är det en annan sak, då tar jag åt mig av kritiken, förstås. Vill inte förlora mina vänner eller dra ner mina vänner i något deprimerat träsk för att jag har en för svart livssyn. Då är den ju destruktiv. Men jag är fortfarande hellre sedd som cynikern än den naiva alla dagar i veckan Man får väl känna av lite, man vill ju inte förstöra en superbra stämning med en dryg kommentar, även om det känns lockande ibland.

Om man inte är cynisk själv förstår jag att man kan tycka det är jobbigt att umgås med en riktigt cynisk människa. Det är förmodligen då man börjar tycka den personen är deprimerande, tråkig och sur av sig för att man inte förstår cynismen.

Cynisk humor är för övrigt bäst, det är därför jag älskar John Entwistle's låttexter.

Jag blir kallad cynsisk allt som oftast och det stämmer säkert. Men jag är lite naiv också vilket även gör mig bitter och sarkastisk.

En intelligent person behöver inte vara cynisk heller. Det handlar om hur man väljer att se på saker och ting och hur man väljer att hantera livet. Jag kan inte komma på särskilt många saker som förbättras av att gå runt och vara bitter/cynisk, det kanske ger en själv lite självförsäkran om hur tradigt allt är, men man lär knappast må bättre av det. Personligen anser jag att en person som väljer att se saker ur en positiv och konstruktiv synvinkel är smartare än den som inte gör det.

Varken extrem cynism eller extrem naivism låter särskilt friskt. Lite märkligt att endast ha det som tillstånd också då majoriteten befinner sig i mellanrummet.

Men en intelligent person kan ju se på det som är och tänka sig en förbättring av det, en inbiten cyniker har svårt för det då den inte tror på människans godhet. Har hon ingen godhet kommer inget gott att ske, man är inte intelligent bara för att man tror att världen kommer gå under (det är kristendomens uppgift) och inte ointelligent för att man tror på en bättring.

Sen kan jag hålla med om att viss cynism behövs för att man ska må bra.

Då är personen i detta fall inte en realist. Att vara realist och intelligent brukar gå hand i hand, även om man kan tänka sig en förbättring så vet den intelligenta att samhället bara degenererar, att tro annat är naivt. Så även om man kan tänka sig ett bättre samhälle så betyder det inte att man inte är cynisk.

Sedan så har människan ingen "godhet". Ett fåtal av de människor som lever idag besitter en fundamental vilja till att vara god. Resten av mänskligheten är egoistiska rövhål, fakta. Men nu kom jag in på något som var lite OT

Men man kan tro annat, och visst är det naivt, men man kan tro det.
Jag tror inte att man är ointelligent bara för att man är naiv även om många intelligenta människor är cyniska.
Det är inte realistiskt att tror att alla människor är likadana och alltså inte heller att alla intelligenta är likadan, på tal om att vara realist.

Nej precis, jag är intelligent (om nu IQ är ett bra mått på "intelligens") och jag är naiv på gränsen till utvecklingsstörd faktiskt .

Det är väl bra att det finns både cyniker och naiva (hör ni hur naiv jag låter). Att man inte skulle kunna vara realist och naiv samtidigt vet jag inget om eftersom jag inte är realist men om jag tittar på det jag sett av verkligheten idag så är det att solen skiner, att det är vackert med snö på taken, att jag har tid en stund att läsa den fantastiska boken "The Fountainhead" av Ayn Rand, att jag är frisk, etc. Inget av det jag räknade upp kan hindra mig i min naiva livsglädje...

Jag är övertygad om att naiva människor är lyckligare och därför är det bättre att vara naiv.

Smart kanske du är, ja. Men intelligent skulle jag inte kalla dig, no offense.

None taken . Skulle vara intressant att höra hur du definierar skillnaden mellan smart och intelligent och hur du kan dra sådana vittgående slutsatser som du gjorde utifrån mitt korta inlägg ovan. Varför skulle intelligens stå i motsats till naivitet och livsglädje?