Varför dyrkar vi Gud?

Jag har nu läst igenom tråden:

http://www.flashback.org/showthread.php?t=478595
(Tråden handlar om ifall Gud är allsmäktig eller inte)

bara för att jag inte hade något bättre för mig. Innan tråden totalt gick offtopic slutade det med dem troende största argument var att:

"Gud är outgrundlig." "Vi kan inte föreställa oss gud med våra begränsade hjärnor" osv...

Med detta menar dem alltså att gud ÄR allsmäktig och kan göra vad som helst ÄVEN det som våra begränsade hjärnor uppfattar som omöjligt.

Mitt starkaste argument och svar på dem troende argument var:

Varför ska vi människor dyrka en gud som våra "begränsade" hjärnor inte greppar?

Varför ägnar så många religiösa människor på denna planet sina liv åt en entitet som vi omöjligen (enligt dem troende/bibeln) kan förstå?

Vad har en varelse som inte ens är ifrån denna dimension med oss att göra?

Och viktigast av allt: Varför ser vi oss inte själva som våra egna gudar?

Den sistnämnda frågan är bara en bonus och har egentligen inte något med ämnet att göra.

Fast som ateist eller antiteist så tycker till och med jag att det inte är särskilt konstigt att man tror på en gudomlighet som "våra hjärnor inte greppar" och "omöjligen kan förstå". Detta mest utifrån att alternativet hade varit tämligen meningslöst och då hade det inte funnits någon religion/gud överhuvudtaget, eftersom det då knappast hade handlat om tro.

En adekvat jämförelse är ju Robert Lind i Kramfors, då inses ju att det bara blir löjligt om man inte tillför något gudomligt = ogreppbart till sin tro.

Tämligen självklart.

För övrigt borde du ta och använda ordet dom, så länge du inte kan skilja på de och dem.

Naturligtvis är det inget konstigt att vissa tror på något de inte förstår. Jag vill bara starta en diskussion om varför dessa människor gör det. Vad tror du?

Det handlar väl helt enkelt om traditionell underkastelse. Det sker både inom religion och politik. Ser ingen skillnad mellan å ena sidan hjärtvättade undersåtar som dyrkar sin diktator/ledare förbehållslöst, och å andra sidan religiösa människor som blint lyder en viss gud trots allt som talar emot att just den guden är den rätta.

Att gud är större än vad vi kan förstå är ett icke-argument och en efterhandsförklaring för att försvara sin tro.

Gud är ingenting annat än en makt vi människor tillskrivit makt.

Precis som pengar.

Det finns, precis som när det kommer till pengar, många krafter i ett samhälle som vill bibehålla människosr tro på Gud.

Sen om det faktiskt finns en makt vi inte kan uppfatta med våra sinnen låter jag vara osagt.

För övrigt behöver väl Gud inte vara en varelse eller ett ting?

Antingen så har evolutionen gjort oss för smarta för vårat eget bästa, dvs en medvetenhet om "jaget.
Man kan ju tänka sig att denna medvetenhet leder till en viss förvirring hos det första primitiva arten som kunde tänka djupare än sina föregångare aporna.

Människan är så vitt vi vet den enda arten som vet om att vi en dag kommer dö. Detta har såklart styrt människans sätt att leva. En tro på en Gud har historiskt sett följt med oss sedan vi började bli medveten om vårat jag. Är det ett sätt för den nya apan att hantera evolutionens mutation som ledde till denna djupa förståelse för sin egen existens? Hade människan som art dött ut utan en tro på Gud? Hade vi blivit tokiga? Kan man skala bort en tro på Gud så lätt i människans historia som nonsens?


Ett annat alternativ är att Gud har skapat oss som art och att vi föds som ett frågestecken och inte finner någon ro med våra liv förens vi finner svaren om oss själva i våran skapare. Denna rotlöshet tar sig utryck i människans förmåga att fastna i div olika rusmedel som ett exempel, som blir en flykt mot existensens besynnerliga fakta. Varför finns vi här så kort tid, och kommer mitt inre jag vara borta för alltid när döden inträffar?
När vi finner Gud finner vi svaren på varför vi är här. Och det ger människor trygghet och frid i sina liv.

Detta är mina teorier på varför människor dyrkar en gud.

Personligen skulle jag bli lite upprörd över att en Gud skapar mig/oss utan att ge oss förståelse om varför jag/vi skapades. I mina ögon skulle det inte vara en god/snäll gud.

Annars tycker jag att det egentligen inte spelar nån roll ifall det finns högre stående varelser. Antagligen finns dem. Men det betyder inte att dem har något med oss att göra. Istället för att försöka finna trygghet i det oförklarliga(?) så borde människan ta existensen i egna händer och se sig själv som gud.

lathet och feghet.

Människan orkar inte leta efter svar, enklare att bara säga att gud gjorde allt.

Människan vågar inte acceptera att vi är själva utan behöver en mysfarbror med sadistiska tendenser som styr (med hot) och vakar över oss.

Gud är i vilket fall skyldig mig en fet jävla förklaring när jag väl möter honom (antagligen när jag är död) och INTE tvärt om!

Jag misstänker att denna tråd enbart går ut på att du ska få svamla så mycket du vill om vad du anser vara Gud. Hur som helst undrar jag vad du anser att Gud är?

Det hör inte till ämnet. Frågan är varför människor väljer att dyrka en gud. Mitt argument är att det är poänglöst att dyrka något som våra hjärnor uppenbarligen inte kan greppa. Och jag vill bara veta vad andra tycker om det. Jag svamlar väl inte? Ursäkta isf...

Genom ditt påstående definerar du Gud som något ogreppbart. Varför gör du det?