Efter döden, protestanter / katoliker

Jag undrar lite över vad skillnaden mellan de här två inriktningarna är...

Jag har läst lite om den här yttersta domen och fått för mig att den går ut på att alla människor som levt väcks från de döda samtidigt på domedagen för att sen dömas till paradis, skäreld eller helvete.

Är det korrekt? Isf, tror både protestanter och katoliker på detta? Om inte, vad tror de?

För katolicismen är skärselden viktig. Före 1000-talet (?) fanns det bara två vägar för den avlidnes själ: himlen eller helvetet. Och kraven för att hamna i himlen var hårda. Så kyrkans uppfattning var att många egentligen goda kristna, men som gjort något misstag här och där, skulle brinna i helvetet tills den yttersta dagen.

Detta sågs som ett problem. Inte minst därför att de som redan var måttligt syndfulla helt saknade motivation för att alls fortsätta leva som goda kristna. Därför hittade man helt enkelt på skärselden. Detta var en tredje instans mellan himlen och helvetet, eller snarare en stoppstation på vägen till himlen.

Endast de absolut renaste av själar kunde räkna med att direkt fara till himlen efter att de lämnat jordelivet. Många människor har däremot något i syndväg med sig i baggaget och dessa behövde således först renas i skärselden innan de kunde träda in i himmelriket.

Och här kom det, från kyrkans maktposition sett, kluriga in. Handlingar på jorden kunde förkorta tiden, och förminska lidandet, för själen som renades i skärselden. Detta genom att den döende skänkte pengar och jordegendomar till kyrkan, eller lät uppföra kyrkor, kloster, kapell, etc. Men även den avlidnes levande fränder och släktingar kunde hjälpa själen i skärselden, genom förböner eller gåvor till kyrkan. Krasst sett kan man kanske se skärseldskonceptet som en konstruktion för att hålla de avlidnas själar som gisslan, där det krävs en lösensumma för att de ska frisläppas/slippa lidande.

Efter att skärseldstanken inlämmats med katolicismen, så menade man att endast de värsta syndarna, de mest förtappade, var helt bortom räddning, och därmed fick en enkelbiljett till helvetet. Så för det mesta fanns det skäl för en syndare att bättra sig (och skänka rikedomar till kyrkan).

Inom de flesta protestantistiska inriktningarana saknas skärselden. Detta då denna inte omnämns i bibeln. Så alternativen är då endast himlen eller helvetet.

Vet inte hur de har det med avlaten inom katolska kyrkan idag men så sent som Pius X visste att en kardinal kunde bevilja upp till 200 dagars rabatt på skärselden, en ärkebiskop 100 dagar och en vanlig biskop endast 50 dagar.

Även i dag borde det väl gå för välbeställda att betala folk för att be för dem om de inte har helt rent mjöl i påsen och förväntar sig ett uppehåll i skärselden.

Också tycker folk att den där snubben i Florida som sett Jesus, änglar och talat med Paulus troligen är en skojare, helt klart en småhandlare jämfört med katolska kyrkan.

Till jubelåret år 2000 så lovade JP2 fullständig avlat under vissa omständigheter (bön i församlingens huvudkyrka typ.) Avlaten handlar i grunden om att lösas från synder, sedan kan man ju alltid tjäna pengar på det också.

Tack så mycket för svaren!

Sjukt hur svinig kyrkan var förr i tiden ...och så tycker många att islam är helt åt helvete.

Alltså.. det här med skärselden är ju lite bökigt..



Det bibliska stödet är ju som sagt svagt.. det är sant.. det finns några enstaka passager som kyrkan använder som teologiskt underlag.. exempelvis..


Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus.



På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt.



Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld.. (1 Kor 3:11-15)

Det finns dock rikligt med utrymme för andra tolkningar..




Men..


.. de kristna har i alla tider bett för de avlidnas själar..

Ja.. faktum är att de äldsta arkeologiska vittnesbörd vi har av fornkristen aktivitet vittnar om detta.. nämligen de romerska katakomberna..

Där finner vi bland de tidigaste bevarade spåren efter kristen gudstjänst..

De höll de avlidnas minne i ära.. och bar fram böner för dem..

Det är i sin tur troligtvis ett arv fån kristendomens rötter i Israel.. vi finner nämligen att denna omsorg om de döda redan existerade i judarnas tradition..

I den apokryfa Andra Mackabéerboken kan vi läsa..

Därför lät han (Judas Mackabeus) bära fram detta soningsoffer för de döda, för att de skulle befrias från sina synder” (2 Mack 12:45b)

Tanken om skärselden är alltså ett eko av en annan tid.. då kristendomen fortfarande var en knappt tolerabel.. förbjuden sekt..

Och än idag bär kyrkan fram böner för de döda.. för att de ska befrias från sina synder..




Det är dock inte förrän vid koncilierna i Florens och Trient på 1400- och 1500-talet som denna lära formuleras i kyrkans dogmatiska struktur..

Vi vet alla hur Luther reagerade på det degenererade påvedömet missbrukade detta.. och det måste väl sägas att Luthers reaktion var utmärkt sund.. och kanske nödvändig..

Trots det så rekommenderar Kyrkan än idag allmosor, avlat och botgärningar för de döda..


Bara en liten kommentar..

Jag skulle vilja slå ett slag för någon form av skärseld. Det är ju uppenbart för oss alla att delar av våra personer inte är lämpliga att bära med in i evigheten. Dessa måste ju försvinna någonstans.

Hehe jo jag håller med... skulle allt vad bibeln står för vara sant men skärelden inte finns så blir det att tillbringa evigheten i helvetet för mig

Den prövotid vi talar om är den tid som kommer inför domen.
Många människor har likt Kristus redan upplevt det här i livet.
Andra måste prövas en andra gång innan domen.

Var inte rädd. Det finns inget evigt helvete.
Elden är evig men döden är slutlig.

Tubbo, mycket intressant att judarna bad/ber för de döda. Jag måste säga att jag inte riktigt kan förstå varför. Om den avlidne var jude, var han (enligt judendomen) utvald och borde därför inte behöva några böner. Och om han inte var jude så hjälper väl knappast några böner, han är körd ändå?

Utanför ämnet: Vad säger egentligen judendomen om vad som händer med icke-judar efter att de dör? Judarna tror inte på något helvete, så försvinner icke-judar helt sonika ur existensen då de dör? Har de alls själar?

Om de romerska "katolikerna" verkligen ville åtgärda fattigdomen i världen så skulle deras rikedomar räcka till tio gånger om.

Klä av dom deras falska mask av "kristenhet".

P.S. Även "katoliker ber för de döda. Det har dom gemensamt med de s.k. judar.

Vi kristna ber för de levande.

Min personliga uppfattning av vad som händer efter döden är att jag hamnar i paradiset. Mitt eget paradis dvs, jag lever vidare med folk jag älskar och bara har det bra. Gör saker som jag tycker är roliga, tröttnar aldrig på allt jag tycker om. Allt är frid och fröjd helt enkelt!

Är protestant f.ö. :>