Det är helt omöjligt att ljuga!

Aha. Jo det kan jag visserligen helt hålla med dig om. Men då pratar vi väl egentligen inte om att "ljuga" längre?

För om jag egentligen råkar mena något annat än det jag ursprungligen ville att mina ord skulle betyda, så handlar det ju om att jag har missförstått något i mitt eget språk, inte att jag egentligen har ljugit - inte sant?

Jag kan till exempel försöka ljuga, men misstaga mig på vad mina ord betyder, så att min mening oavsiktligt blir en sådan att jag i själva verket råkar talar sanning.

Det här var faktiskt en riktigt kul tanke att filosofera kring!

Undrar om någon filosof förutom Kant har gjort något försök att beskriva lögnen? Nån som vet?

Jag tror det där är svaret.
Först och främst så ljuger du när du säger att det är omöjligt att ljuga,
vilket gör att du egentligen säger motsatsen,
det är möjligt att ljuga.
Sen kan man inte i en mening säga att man ljuger,
för då talar man sanning:
"Nu ljuger jag." <-- Är ju motsatsen till en lögn.

Så det är två sidor av samma mynt,
det är möjligt att ljuga,
och folk som säger att dom ljuger, dom ljuger

hm.intressant.
provtanke: ALLT man säger görs säkert också med en orsak, ett bakomliggande motiv att skydda sig / förhandla sig till en "bättre " position i något läge till den man säger lögnen till.
Att komma på en alternativ sanning kan således alltid ses som ett sätt att med ord "förhandla" och / eller kommunicera på ett annat plan, dvs nå ett annat resultat och säga saker med ord med andra saker än just "bara" ord.
nåt sånt?

Om motsatsen till att ljuga är att vara sann så borde det vara möjligt att ljuga - både medvetet och omedvetet.

Man kan leva i en livslögn utan att vara medveten om det. Lögnen blir ett skydd för att orka överleva. Är man inte medveten om att man lever i en livslögn, så ljuger man förmodligen både för sig själv och andra...

Medveten lögn har som syfte att förleda. Oavsett om den som blir förledd tror att lögnen är sann eller inte, så är det likväl en lögn som serveras.

En sak som jag dock aldrig kan säga och bli trodd är: "Jag ljuger alltid"

Handlar bara om att vara en skillad lögnare

I always tell the truth, even when i lie

intressant frågeställning anyway

Aa nåt sånt

Du har ju bara definierat om "lögn" till att inbegripa frånvaro av orsak. Detta är fel. En proposition som (avsiktligt) emotsäger fakta är definitionen på en lögn.

Här har du en genuin lögn: Jag finns inte. Uppenbart falsk, eller hur?

Vill inte vara elak, men jag tycker att frågeställningen och hela den här diskussionen är väldigt ytlig. Det här borde inte ens behöva tas upp.

om jag säger att den rätta vägen är höger och du säger att det är vänster behöver ju inte betyda att någon ljuger...
Hur MIN sanning ser ut kontra din är något du aldrig kan emotsäga, för vem bestämmer vad som är fakta?
jag tycker det är en intressant grej att diskutera.Huruvida det är ytligt är i MINA ögon oväsentligt.min fakta

Din lögn "jag finns inte" är inte en lögn eftersom du försöker motbevisa något med att säga så, alltså är påståendet "jag finns inte" till för att du ska känna dig tryggare och känna att du har rätt.

Det kan vara också av andra orsaker du sa "jag finns inte" så jag dömer dig inte, var ett exempel, men iaf, en orsak finns alltid vilket innebär att det inte går att ljuga eftersom allt har ett syfte på djupare plan.

Det där är inte speciellt smart resonerat.
I så fall finns inte mord heller,
för dom har djupare orsaker bakom.
Ingenting finns då egentligen,
för allt man gör gör man av en djupare orsak...
Inte ens individer finns, för samhället är deras existens' djupare orsak.

Saker är inte bara dess orsaker.
Symboler är både form och innehåll, samtidigt.
Det finns både en subjektiv och en objektiv verklighet, samtidigt.

Lögner är både retorik och diskurs.


edit:
Se http://www.philosophy.su.se/kurser/F...eckenbegreppet
för mer information om språk som symboler