FRA-lagen [143 ja / 138 nej] [Sammanslagen tråd]

Tack för ditt e-brev angående signalspaning. För att svara på de frågor jag får om förslaget men också för att tydliggöra varför jag avser att rösta för betänkandet får du gärna läsa nedanstående text. Eftersom ärendet är omdebatterat och jag uppfattar att det i debatten florerar många frågetecken och tyvärr också en del missuppfattningar är mitt svar på ditt e-brev omfattande.

Försvarets radioanstalt (FRA) har sedan mycket lång tid ägnat sig åt signalspaning i etern för att kunna få en bild av vilka yttre militära hot som finns mot Sverige. Under andra världskriget och kalla krigets mest hotfulla period betydde signalspaningen oerhört mycket för att ge kunskap om hur hotbilden mot Sverige såg ut.

Genom den tekniska utvecklingen har läget förändrats. Radiotrafiken i etern spelar allt mindre roll, och allt mer av kommunikationen över gränserna går i trådbunden trafik. Mindre än fem procent av all kommunikation sker numera via etern. Detta gör att Sverige liksom andra länder hamnar i ett vägval: antingen anpassar man signalspaningen till de nya förhållandena eller så lägger man ner verksamheten och försämrar kunskapsläget om hot mot det egna landet.

Det finns en bred enighet över blockgränserna om att det ligger i Sveriges intresse att ägna sig åt signalspaning också i framtiden. Samtidigt är verksamheten oerhört känslig för den personliga integriteten, och det måste finnas mycket starka säkerhetsspärrar så att man ser till att spaningen bara bedrivs inom strikt uppställda ramar.

Ända fram tills nu har det inte funnits någon särskild lagstiftning alls som reglerar hur signalspaningen ska gå till. Fram till år 2000 fanns det inte ens någon lagreglering om försvarets underrättelseverksamhet i stort. Detta har varit ett problem inte minst med tanke på riskerna för den personliga integriteten.

Det förslag till beslut som vi skall votera om på tisdag är som bekant lagförslag om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Lagen innehåller flera regler till skydd för den enskildes integritet. Signalspaning får bara ske efter inriktning från regeringen och berörda myndigheter. Det införs också ett särskilt tillståndsförfarande när det gäller myndigheternas inriktningar - i klartext kan inte de egna myndigheter själva bestämma om inriktningen på spaningen, utan de måste söka om tillstånd. Det införs också tydliga regler om hur rapportering ska ske och när uppgifter ska förstöras. Likaså införs en särskild ordning för att kontrollera att spaningen verkligen sker enligt de beslutade riktlinjerna och att uppgifterna verkligen förstörs i efterhand. Förslaget betyder dessutom att det inrättas ett integritetsskyddsråd.

Förslaget går ut på att signalspaningen ska ta sikte på yttre hot mot rikets säkerhet eller mot viktiga samhällsstrukturer. Förutom militära hot kan det handla om internationell terrorism eller annan mycket allvarlig gränsöverskridande brottslighet. Sökbegreppen som används får inte rikta sig mot en enskild person om det inte är av synnerligen vikt för verksamheten.

Signalspaningen får enligt förslaget bara avse utländska förhållanden och ska, liksom i dag, bara vara tillåten när det gäller kommunikation som går över Sveriges gräns. En viktig avgränsning är att kommunikation där både avsändaren och mottagaren finns i Sverige men som passerar Sveriges gräns av rent tekniska skäl (t.ex. när ett företags e-postserver ligger utomlands) inte ska omfattas.

Gränsdragningen mellan försvarsunderrättelseverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten måste vara helt klar. Straffprocessuella tvångsmedel och annat utövande av polisiära befogenheter som riktas mot enskilda ska vara förbehållna polisen och andra brottsbekämpande myndigheter. Det ska alltså inte finnas någon möjlighet att kringgå de lagbestämmelser som ställts upp till skydd för den personliga integriteten vid brottsbekämpande arbete genom att begära stöd av myndigheter inom försvarsunderrättelseverksamheten. Förslaget tydliggör också att försvarsunderrättelseverksamheten är förhindrad att vidta också andra konkreta åtgärder i den brottsförebyggande och brottsbekämpande verksamheten som direkt syftar till att lösa uppgifter som föreskrivs för den verksamheten.

Integritetsskyddet är en central del av den föreslagna lagstiftningen. Frågan är extra viktig eftersom det här är två mycket centrala intressen som står mot varandra - den nationella säkerheten och skyddet för privatlivet. Jag anser att förslaget innebär en tydligare och rättsäkrare reglering än dagens läge, och försvarsutskottets borgerliga majoritet har också föreslagit ytterligare förtydliganden av rättssäkerhetsgarantierna.


Ursäkta att mitt svar är långt och mycket omfattande men detta är för att förklara varför jag kommer att rösta för förslaget. Besök gärna Riksdagens hemsida för att läsa betänkandet i dess helhet.

Med vänliga hälsningar
Margareta Cederfelt