Varför är ateister ovetenskapliga?

Du tycks tro att den äldre generationen inte har kontinuerlig kontakt med verkligheten eller med den litteratur och de strömningar som förändrar samhället. Att ha perspektiv på den utveckling man själv deltagit i har stora fördelar. Man lär sig att se mellan träden - ungdomar ser oftast inte skogen för bara trän, som det heter. Genom religionen och dess makthungriga utövare har självklart mycket elände skett. Det är dock inte liktydigt med att, som du, ständigt sträva efter att spola ut barnet med badvattnet!

Min föräldrageneration var långt mycket mer ihärdiga att kasta ut barnet med badvattnet än vad min generation är. Jag pratar om hippiekulturen, studentrevolten, ungdomsrevolten under 60-talet. Själv var jag i slutet av tonåren då informationssamhället blev ett faktum och revolutionerade samhället på nytt. Något som hör vår generation till är den öppna kontakten med andra länder, varav också utbytet med andra kulturer är större. Tiden kring andra världskriget handlade mycket om konflikten mellan diktaturer och demokratier i vilka demokratin gick vinnande. Tiden kring kalla kriget handlade mycket om konflikten mellan kapitalismen och kommunismen i vilken kapitalismen gick vinnande. Konflikten i nutid har långt mer att göra med religion. Det ligger idag en skräck mot religiös fundamentalism i vilket många fasar för både mellanöstern och USA. Det hör vår tid till att fråga om religiösa instutioner är kompatibla med fria demokratier. Detta är givetvis en effekt av 9/11 samt den stora fokusen på politiska frågor kring evolution/abort/homosexualitet i en tid då miljöförändringarna är så mycket viktigare. Samtidigt har liberala samhällen som Storbritannien kraftigt motverkat yttrandefriheten och pressfriheten i rädsla för att inte "kränka" muslimer.

Betänk att jag inledde min bana som mer bokstavstroende kristen än mina föräldrar. Mitt uppbrott med det arvet är inte en ungdomsrevolt. Jag är förhållandevis väldigt konservativ och orolig för dagens ungdom där oansvarighet har blivit en norm och filmer/datorspel hyllar samhällsdestruktiva ideal. Jag förbehåller mig dock rätten att ifrågasätta det som bör ifrågasättas.

Citera sig själv har man inte gjort så många gånger...

Nåja. Jag har tänkt vidare och det är inte riktigt ärligt att säga att jag, i min praxis, är så öppen som jag kanske kan läsa i detta inlägg. Eftersom jag inte kommer fram till något svar, vare sig för eller emot, så tror jag att jag i mycket parentessätter alla osäkerheter och så vidare. Försanthållandet blir i praktiken att jag ser det som sant, alltså, Jesus, den Helige Ande, mirakel, the works. Den modell jag presenterade handlar inte om bara en inre process, en Gud i min kammare, utan en Gud som jag tror om kunna utföra underverk och som i allra högsta grad vandrat ibland oss. Det är inte en rationell meditationsfilosofi även om jag har någon sorts dragning och fascineras åt det hållet. Det jag lever efter är att Gud är verksam, i världen, och i synnerhet i den metafysiska gemenskap kallad Kyrkan; de människor som låtit sig påverkas av subjektet. Att jag kan se mig själv och mina tankar i andra människors situationer och tankar över tid 200-tal till nu, ja ännu längre med profeterna etc., från olika kulturer, olika samfund, olika allt, ger mig någon sorts visshet om att det finns något att upptäcka. Berättelserna konvergerar.

Jag vet att vi diskuterat detta tidigare och din plausibla förklaring då var att det är inom samma diskurs (tror inte du använd ordet men det var andemeningen) utifrån vilken man drar samma slutsatser.

Så.. Jag önskar inte frisera min tro. Den är vad den är.

Jag kan bara säga att det varit och är angenämt att ha gjort din bekantskap!

Måste bara inflika följande: att vara ateist innebär inte nödvändigtvis att man inte tror på någon högre makt. Tror man inte på någon högre makt är man i min mening naiv, antropocentrisk och rent ut sagt dum i huvudet, eftersom man då förutsätter att människan är den ultimata skapelsen, det som allting kretsar kring. I min mening är det naturen som är den högre makten då den skapar oss, förintar oss och styr våra liv därinemellan. Man skulle kunna likna detta vid religiösas gudasyn, men det skiljer sig på många fundamentala punkter som de flesta torde kunna komma fram till själva.

Var människan befinner sig i rangordning lär inte ha betydelse för existensen av en högre makt. Evolutionen t.ex. representerar ingen makt utan enbart det händelseförlopp som ligger bakom naturen. Eftersom själva orsaken inte kan sägas ha en medvetenhet, kan ju inte gärna resultatet ha det heller. Ja, genom att den saknar avsikt!

Hur ska en ateist kunna "bevisa" något som inte finns?
Om gud finns så måste han existera, och om han är osynlig så gör han det inte. För det som är osynligt kan man inte se och då existerar det ju inte.

Exakt.

Jag tror vi bör skapa en klistrad tråd som beskriver ateism, agnosticism och deras variationer. Folks vanföreställningar om dessa verkar vara ett utbrett fenomen.

Det generella problemet har att göra med att de icke-troende, som argumenterar utifråb naturvetenskaplig kunskap, av de troende breaktas som kränkande, eftersom Gud inte tillåts inta en central roll.

Dawkins tar upp detta i The God Delusion, i ett av de bättre kapitlen faktiskt. Han säger att Gud har fått en sådan ställning i samhället att det har blivit en form av tabu att kritisera eller "kränka" Honom. Fast detta är ju mest i USA och Mellanöstern, men det passar väl ändå in här.

En sak jag inte förstår är; När man frågar en ateist om de är öppna för möjligheten om Guds existens så svarar de flesta ja, det är en möjllighet.

Frågar man en troende om de är öppna för möjligheten att Gud inte skulle finnas så får man nästan alltid samma svar, nej.

Vem är det som är ovetenskaplig?