Varför är ateister ovetenskapliga?

Observera att enligt min uppfattning Jesus är den personlighet som som inneburit mest positiva drag för Kristendomen! Utan honom inget Nya Testamentet - utan det, enbart en grym religion byggd på en Gudsbild för vilken människooffer var en nturlig sak. Det jag av naturliga skäl reagerade på var inte Jesus som person utan: "Subjektet" alltså, enligt dig, representerande Gud. Vad hade du väntat dig för reaktion? Du har i en rad avseenden accepterat omständigheter som talar mot existensen av en utomjordisk Gud (eller Gud överhuvudtaget utanför den mänskliga hjärnan). Det är som om huvuddelen av din Gudsbild lever på hoppet och tron och att detta skulle räcka för utställandet av garantier i långa rader - till stor del uppbyggda på en föreställningsvärld uppdiktad av människor för tusentals år sedan.

Jag säger inte att det inte "finns ett högre väsen", dock kan jag med 100% säkerhet säga att det är högst osannolikt och lite väl gammalmodigt att tro något sådant.
I min mening vill jag säga att vad folk kallar "gud" och "guds verk" är överbevisat sedan länge. Blixt orsakas inte av Zeus eller Tors hammare, jorden skapades inte på 7 dagar, varken ormar eller brinnande buskar kan prata och nej, "gud" skapar inte träd, dom växer där människan väljer att plantera dem.

Jag tycker du bör sätta dig ner och läsa Nya Testamentet, bortom de första sidorna i matteusevangeliet. Ta gärna en blyertspenna och stryk under de passager du finner ohållbara som en god förebild. Håll utkik efter antidemokratiska uttalanden, rasism, kvinnoförtryck, diskriminering, fall där Jesus kritik är hård och oförstående, subtila dödshot, antisemitism, hostila uttalanden i övrigt m.m.

Jag lovar, att ju längre fram du kommer, destu mer välfylld kommer din bibel att vara med understrykningar. Jag hoppas du vågar testa din tro på tro, för du verkar tro på bilden av Jesus som en hippie som så ofta förmedlas i de mer moderata kretsarna av Kristendomen, tyvärr inkompatibel med den bibliska.

Positivt svar. Kan du erkänna att du tillhör en minoritet bland aktiva kristna?


Jag räknar mig själv som en existentialist, men vi är förhållandevis få.

Hm. Jag är nog inte i stånd till att göra en sådan bedömning, de människor jag har kontakt med ifrån FB som delar min tro tycker jag i långt har samma åsikter som jag inom detta ämne. Däremot så kan jag mycket väl tänka mig att jag skulle vara det i en församling, jag är inte medlem i någon församling, kanske därför man kan vara "objektivt kritisk".

Kanske förmätet av mig att tro att jag kan sitta och analysera församlingar sådär utan någon större delaktighet, men lite tankar måste man ju få ha. Men jag ser nog gärna en större individualism inom de kristna leden, det ska inte behövas en Pastor i alla sammanhang när vi redan har ett föredöme att leva efter, som överträffar alla Pastorer.



En intressant inriktning. Sartre är en intressant person, dock kan jag få hjälplös ångest när jag läser i hans verk, men det är väl just sådana känslor som symboliserar om en bok är bra eller ej.

"Såga på" kanske ger en liten hänvisning om vad jag förväntar mig för reaktion. Du skall dock ha kred för dina försök till förståelse.

Jag ser att systemet går ihop utan en Gud med i ekvationen. Jag tror inte man kommer komma fram till ett bevis utifrån studium av naturen.

Existens i måndags handlade om "finns Gud i hjärnan". Martin Ingvar har en strålande hållning i detta. Gud är inte nödvändig för att förklara våra observationer. Men att man hittar processer i hjärnan som är samtidiga med religiösa upplevelser är inget bevis för att upplevelserna inte har en grund. Att vi däremot skulle uppleva saker där hjärnan inte var i bruk hade varit en omöjlighet, då hjärnan bär våra upplevelser.

Det är nog en ganska bra sammanfattning. Vad annat kan Gudsbilden bygga på? Jag hade ljugit om jag sagt att jag hade bevis, men det finns något som jag behöver undersöka, gå till botten med. Försanthållande är väl ett bra ord. Vad händer om jag försöker göra verklighet av det, om det är sant. Hittills ser jag många positiva effekter, varför jag fortsätter mitt sökande.

Jag är väldigt fundersam över varför så många "religiösa" har så svårt att se
skillnad mellan gudstro, religion och religiösa böcker.

När jag möter religiösa så är det ungefär lika skrämmande som när jag
möter djurgårdare eller någon annan typ av betraktande uppläskade sköna idrottstyper.

Det är ytterst få av Religiösa eller Sporttokar som klarar av att se att det
är en stor skillnad mellan Gud och Religion, Fotbollslaget och Fotboll.

Det hela övergår av vad jag märkt till nån form av fanatism där de till varje
pris skall berättiga sin egen övertygelse, oavsett om det är rena snurren
eller ej.

Ännu mer ansträngt blir det när religiösa försöker använda sina böcker som
faktaunderlag i debatter, då blir jag mörkrädd, har vår skola så totalt
misslyckats?

Jag har helt avsagt mig all relation till "heliga skrifter", helt på basis av
att jag har läst dem och konstaterat att innehållet är rena snurren.
Mitt nästa läseprojekt blir nog "Uppfinningarnas Bok", hoppas på bättre
story där.

Vidare har jag inga som helt belägg för/emot någon "Guds" existens, så den
frågan kan jag lämna öppen, mest för att svaret på en sådan fråga inte
ens har någon betydelse. Min tillvaro påverkas inte nått nämvärt om
det inte skulle finnas nån gud, ej heller om det skulle finnas nån gud.

Hur vanligt tor du/ni att det är med en gudstro helt utan formalia i form av
mumbo-jumbo böcker, obskyra dogmer och konstiga cermonier?

Shine On!

Greve Rutger MacLean

Hm. Mycket svepande och generellt inlägg. Varför konkretiserar du dig inte lite så kanske vi kan diskutera istället? Vad ska diskuteras här, skolutbildning? Ditt liv med/utan en Gudsexistens? "Uppfinningarnas bok"? Heliga Böcker? Sambandet mellan fotbollsupportrar och troende människor?

Vill inte vara spydig men forumet blir så mycket trevligare om vi verkligen kan diskutera, vi behöver inte dela åsikt men det är alltid intressant att ta del av andra syn på saker och ting.

Ingen fara, jag har själv funderat lite i de banorna, jag skall prova att
konkretisera min fundering.

Jag tror att det jag funderar över är vad det är inom religionerna som ofta
leder fram till fanatism och avsaknad av källkritik samt förnekande av
vetenskapliga rön.

Jämförelsen mellan religiösa fanatiker och sportsliga fanatiker ligger lite i
att det verkar vara samma bakomliggande mekanismer som driver det
fanatiska beteendet framåt.

Shine On!

Greve Rutger MacLean

Jag är med i din jämförelse. Känner mig träffad, är själv rätt engagerad i en supporterklubb, ajaj. Jag motsäger dig inte, religion kan leda till fanatism inget snack om saken, det blir bara dumt att förneka då empirin visar snabbt motsatsen. Jag har valt att inte förkasta religionen utan har själv funnit min tro, därmed inte sagt att jag ställer mig bakom fundamentalism som finns inom min tro. ID-kreationister, Young-earth kreationister osv, anser även jag förkastar vetenskapen på ett sätt som jag har svårt att stå bakom.

Det du säger om att samma mekanismer kan ligga bakom inom en supporterförening och inom religion för att fanatism ska utvecklas är intressant. De upplevelser jag har haft inom supporterkulturen är att just det sociala grupptrycket skapar fanatiska strömningar, detta kan utmynna i antingen våld eller extatisk glädje. Jag har sett båda sidor men jobbar för det sistnämnda, sport är härligt just för att det är känsloladdat. Inom sport kan jag se tjusningen med "fanatismen" så länge det inte utmynnar i våld eller liknande.

Kort kan man kanske säga att låt oss vara fundamentalistiska på rätt sätt. Så länge det är glädjen som får komma till uttryck ser jag inga problem. Inom religion försöker jag vara mer objektiv så att förnuftet fortfarande kan närvara i min trosuppfattning, det kan jag inte säga om min relation till idrottslaget, jag är alltid lika naivt lycklig inför säsongen för att sedan bli bedrövad.

Nu menar jag inte att det inte är några känslor inblandade i religionen, utan själsligt samspel ihop med trosläran så är det en bräcklig tro om den enbart bygger på intellektuella konstruktioner. Däremot ser jag en klar distinktion mellan den oförnuftiga kärleken till ett idrottslag och tron på en religion.

Kontakten med Bibeln hade jag långt innan du föddes. Min inställning till religionen har varit tudelad - Gamla Testamentet en historisk, grym berättelse som demontrerar den primitiva inställning som dåtida kunskapsbrister resulterade i. Min positiva inställning till Nya Testamentet är naturligtvis inte entydig - alla texter som blandar in mytbildningar och mysticism får stå åt sidan. Man kan som du leta med ljus och lykta efter negativa textavsnitt som styrker din agenda - att vår civilisation hade utvecklats bättre utan Kristendomen. Min uppfattning är att västvärlden utan Kristendomen (Nya Testamentet har utgjort en viktig tillgång för människor och samhälle, som regelbok i sociala sammanhang), i nutid aldrig skulle ha kunnat utvecklats till det vi nu ser. Du får fortätta tro annorlunda - det känns uppenbarligen bäst för dig!

Vilket egentligen bara antyder att du var barn i den era i vilken kollektiv indoktrinering in i kristendomen fortfarande var vanligt förekommande i allmän skola. Även under mina barndomsår fanns det inga regler mot att predika kristendom öppet och brett som lärare.


Med livets erfarenheter gjorda skulle en återtitt på detta kärndokument förmodligen göra dig gott. 1900-talet har bjudit på åtskilliga tankeställare vilket förändrat synen på hur folk bör vara och bete sig. Inte otippat har även tron på vad Nya Testamentet innehåller förändrats och omtolkats tillsammans med tidens ande. Trots den enorma förändring som gjorts så har bibeln hängt kvar i sin oförändrade form. Jag är övertygad över att du skulle bli lika besviken som jag ifall du öppnar boken igen och granskar den med kritiska ögon.