Varför är ateister ovetenskapliga?

Ateister påstår att det inte finns några högre makter. Detta är ovetenskapligt, eftersom det inte finns några bevis för att så är fallet (det finns varken bevis "för" eller "emot"). Avsaknad av bevis ger inte automatiskt bevis för motsatsen. Är man verkligen vetenskaplig så kan ens svar endast bli "jag vet inte", eftersom vetenskapen enbart utgår ifrån vad som bevisats.

Ateister är i själva verket fanatiker, eller värre, eftersom de håller fast vid en åsikt trots trots att den är fullständigt ogrundad.

Tja, tyvärr håller argumentationen rätt bra även i den andra riktningen, trist men sant.

Min egen inställning är att avsaknaden av bevis inte per automatik ger rätt
att ersätta "det okända" med sagor och vidskepelse eller snubbar/or med
superkrafter, sen om det kan kallas för ateism, det vett'e 15.

Shine On!

Greve Rutger MacLean

Är inte ateist en som inte tror på religion?

Njaa... Jag skulle vilja jämföra det med "Oskyldig tills motsatsen har blivit bevisad". Att inte ta något för givet. Något som är fullständigt ogrundat är väl ändå religionen? Det finns inga bevis för religionen. Om det skulle finnas så skulle ateisterna tro på den.

Vetenskapsmän brukar aldrig svara "jag vet inte". Dom brukar väl snarare säga att allt är möjligt så länge det inte är bevisat omöjligt. Ta Richard Dawkins tex. Han säger ju att det finns en möjlighet att gud finns, för man kan inte bevisa motsatsen. Däremot är det samtidigt omöjligt att bevisa att ett "flying spaghetti monster" inte finns så därför måste man även ha överseende med det.

En tjej jag känner är muslim. När jag sa att jag tror på tomten blev hon förbannad. Hon hävdade att man inte kan jämföra tomten med gud. Jag vet inte det jag....

Problemet är väl att ateisten inte är lika medveten om att det är tro och inte vetenskap h*n håller på med. Man kan gå grymt långt i sin skepsis med rätta, men när man tar steget och säger "det finns ingen Gud" så slänger man fram en icke testbar tes, (om än giltig i logisk mening). Det mesta av dagens evangelikala ateism ägnar större delen av sin tid att kritsera religionernas sanningsanspråk, tyvärr nöjer de sig inte där utan för även fram sin egen trosuppfattning att Gud inte finns, att vetenskap och kunskap skall ge frälsning och att vi går från det primitiva till det civiliserade i en rak linje.

Det må jag säga var en av de mer bakvända inställningarna jag sett hittills från en troende.

Är det så att du helt enkelt tar ateism-argumentet: "bevisbördan ligger på den som påstår något osannolikt", och sedan anser att du kan vända på det och få ett argument mot ateism?

Då får du nog vara beredd på att folk inte tar dig på särskilt stort allvar i debatten.

Bakvänt är det väl knappast, men omedvetenheten om det visar ju på vilka blinda fläckar som finns om vilka antaganden man gör som ateist, och vilken missuppfattning om vad vetenskap är som florerar.

Bevisbördan ligger på den med sanningsanspråket är väl den rimliga principen, oavsett vilket sanningsanspråket är. "Det vet väl alla" är kanske inte något man bör bygga forskning på.

Insiktsfullt, sant att en Ateist faktiskt är troende.

Ett utkast till upplägg, kan det här vara nått;

1 - Det finns/finns inte någon Gud = Påstående utan bevis, dvs ej testbar tes = Tro
2 - Det finns inga bevis för guds existens = Testbar tes (Förutsätter då bevis för att vara sann)
3 - Det finns bevis för guds existens = Testbar tes (Förutsätter då bevis för att vara sann)

Shine On!

Greve Rutger MacLean

Ateister är oftast inte av åsikten att det absolut inte kan finnas en gud, utan att möjligheten finns men eftersom det inte finns någonting som talar för guds existens är det mer rimligt att utgå från att han/hon/det inte finns.

De flesta (om inte alla) religioner uppvisar ju stora brister gällande logik, trovärdighet etc, medan ateismen inte uppvisar dessa brister på alls samma sätt.

Jag är agnostiker, men jag måste hålla med om att ateismen ter sig betydligt mer logisk och trovärdig än någon av dagens eller historiens religioner.

Fast problemet där är att du inte förstår betydelsen av meningfullhet i argumenten. Man kan rabla upp ett oändligt antal icke testbara teser.

Alla nedanstående är "icke testbara teser":

-det finns inga troll i skogen
-det finns ingen midgårdsorm
-det finns ingen gud
-det finns inget flygande spagettimonster
-det finns ingen tekana i omloppsbana runt jorden
-det finns ingen jultomte
-det finns ingen röd smurf på månen som enbart äter gorgonzolaost
-det finns inga spöken

Eftersom de religiöst troende med emfas egendomligt nog hävdar att en av dessa faktiskt är sann, är det en helt adekvat respons att hävda motsatsen rent språkligt sett. Att därifrån anse att man på något sätt argumenterar intelligent och rationellt genom att påstå att ateister "för fram sin egen trosuppfattning, att gud inte finns", är faktiskt mest tramsigt.

Och sen trodde jag inte att det fortfarande argumentades för att ateism skulle vara en tro. Lite vanlig bildning och ordförståelse kan man väl begära. Läs på om ekvivokation, och kom sen tillbaka.

Nej, det kan tyvär inte vara något (och det du citerar är inte heller särskilt insiktsfullt). Läs på om ekvivokation.

Ett myckte bra inlägg! Jag bugar för stor insikt, detta inlägg har verkligen
förgyllt min dag, stort tack.

Fast, spagettimonstret, det finns ju

Shine On!

Greve Rutger MacLean

Edit: det finns ett inlägg till några inlägg fram läs det också innan kommentar.

Då skall man inte ta ateisten på allvar när h*n säger att det inte finns en gud. Det är mer ett ordstäv, eller?

Alltså, när man som t.ex. Sam Harris säger att det är bevisat att det inte finns en Gud, eller när man hävdar att Dawkins har bevisat att det inte finns en Gud, skall man alltså tolka det som att de förhåller sig skeptiska till den Gud som presenteras av religionerna men faktiskt inte vet mer än de som säger att de vet. Korrekt?

Om man just saknar lite vanlig bildning och läser en pocketbok av nämda författare kan man ju annars bländas av deras titlar och tolka dem bokstavligt, och det är ju tråkigt för då är vi inne i det som du upplever som tramsigt. Ateismen blir en irrationell tro, som inte har något med vetenskap och vetenskaplighet att gör.

Angående meningsfullheten är Gud i allra högsta grad meningsfull i människors liv. Jag tycker dock att Gud är en personlig angelägenhet som vare sig har i politik och akademi att göra. Däremot måste religiösa människor ha samma rätt som alla andra att vara akademiker och framföra politiska åsikter. Alltså: inga lagtexter eller forskning med grund i "Gud tycker", eller "det står i.." Däremot "jag som männsika som också råkar vara religiös tycker/tänker".