Skvaller om Mats Ronander?

Han har väl spelat med Ted Gärdestad på 70-talet också. Har för mej jag sett honom på Liseberg nån gång på 70-talet, då hade han långt hår....

Där ser man. Hade slagit vad med mig själv om att artisten i fråga var Sven-Bertil Taube...

Ojdå, så mycket rock'n roll har Mats Ronander inte varit på länge, om ens någonsin.
Synd att det enbart blir tragiskt sett i ett större perspektiv; en enstaka spelning för 150 frusna själar på ett Sporthotell någonstans i bushen (Sporthotell i Ulricehamn? Va fan?). Det kunde åtminstone varit på en comebackturné som gick över hela riket (och detta skulle då blivit en ögon öppnare för "publiken" att sluta upp till spelningen i just deras håla för att beskåda den förestående fyllekatastrofen - men icke), men det går ju inte när karln inte har något att comebacka.

Han och Niklas Strömstedt kompade väl Lundell på Längre inåt landet, sen dess har ingen av dom varit i närheten av någon musik värd namnet.

Jupp. Sanne Salomonsen-kopian.
http://imgs.sthlmsfinest.com/imageGa..._729_488_1.jpg
http://www.stureplan.se/articles/350...e141094705.jpg
http://imgs.sthlmsfinest.com/imageGa..._729_488_1.jpg


Nåja, det är förvisso en smaksak. Men Mallas storhetstid var väl ändå i mitten av 80-talet, efter Abba & Lundell, då hans solokarriär tog rejäl fart med plattan 50/50 1984 - varpå han gifte sig med Sanne Salomonsen (som ju också var huuge precis under den perioden) och gav ut "kärleksplattan" Tokig 1985 (med Kött och blod och liknande arenarock). Han var väl lite av hennes inträdesbiljett till svenskt musikliv. Deras samarbete live (ihop med Micke Rickfors t ex) höll i sig rätt länge, långt efter skilsmässan. De är väl fortfarande bästa polare.

Dom är väl nyseparerade, kanske därför han krökat ner sig.

Är de? Sedan när då? Då är det kanske inte så underligt.

Ouch! Han kör blåneka-varianten. Tja, det är ju också en taktik...


http://www.expressen.se/noje/musik/1...skandalkonsert

Ronander förnekar nu att han var berusad:

http://www.expressen.se/noje/musik/1...skandalkonsert

Kött och Blod och En Hederlig Man är ju riktigt bra låtar. Han sjunger ju inte dåligt heller, men jag tycker trots allt att han verkar lida av nån sorts studiomusikersyndrom. Det riktiga passionen och fokuseringen på en solokarriär verkar saknas.

Hur gick det med trumsetet?

http://www.sr.se/sjuharad/nyheter/ar...rtikel=2096621

Får väl tänka på att ha ett madrasserat trumset i fortsättningen...-;

Glöm inte hans insatser i Lowbudget bluesband, dom var riktigt bra.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Low_budget_blues_band