Citat:
Vad som styr är snarast hur ett ord ser ut jämfört med redan etablerade. Det heter kanske die Mauer för att det heter die Dauer. Det heter "hon" om människa för att -a på slutet på svenska vanligen innebär att det är femininum. Det heter fönstret och das Fenster för att det heter das Fenstar på forntyska och ord på -ar vanligen var neutrer, medan -a i latinets fenestra precis som på svenska för det mesta innebär att ordet är feminint.
Jo, det är klart att det finns lånord i Svenskan, som givetvis har ett språkligt ursprung. Men varför skall vi behöva skriva "ett x-box, bara för att det i engelskan, förmodligen bör heta "a x-box". Men frågan är omdiskuterad även där:
https://answers.yahoo.com/question/index?qid=20110922210401AAzB218
För känns, för det första, onaturligt för mig att en enstaka och fristående bokstav, i detta fallet "x", på något sätt, skulle kunna styra om vi skall använda "en" eller "ett" i samband med "x-box". Visst heter ett "x", men då enbart som en benämning av en specifik bokstav.
För det andra så intresserar inte grammatik och språkhistoria mig speciellt mycket. Jag kör på gehör och använder rättstavningsprogram för att kunna hantera min dyslexi. För mig räcker det med att använda språket för att göra mig förstådd och kunna föra ett, helst djupt, resonemang.
För det tredje, som nämnts tidigare. Vi i Sverige har all rätt i världen att skapa vårt eget språk, oavsett hur man gjort i andra språk.
Och slutligen, för det fjärde: Jag tycker att det låter betydligt mer naturligt att säga "en x-box" än att säga "ett x-box".
