Citat:
Ursprungligen postat av
ingetbranick
Alltid lika fjantigt när snälla killar som Ruud ska försöka se riktigt farliga och tuffa ut. Nadal mår nog rätt bra nu när årets bokslut närmar sig, två slams, världstvåa och så nybliven pappa på det. Han kan inte låta bli att le. Hade bilden tagits inför Roland Garros hade leendet kommit av tanken på vilken slarvsylta han skulle göra av de andra deltagarna ("En vinnare, 123 förlorare" som Connors sa inför Wimbledon 1975 där han föll mot Arthur Ashe i finalen), men här kommer han att få det svårare.
Djokovic har väl ett litet svagt, djävulusiskt leende också? Som sig bör.
"Eight champions, one shot"
www.nittoatpfinals.com
Typiskt Connors att säga fel, han var aldrig bra på det där med siffror, hur svårt ska det vara att lära sig att det är 128-draw i GS, inte 124.
Wimbledon 1975 förresten, var det inte då vi hade de där många och spektakulära svenskframgångarna?
1. Birger som kom från ingenstans, men anlände som ett yrväder och sopade fullständigt rent på Wimbledons gräsbanor, vann den ena matchen efter den andra - det tog stopp först mot den gigantiske superstjärnan Ken Rosewall i typ 3-4:e omgången. Rosewall, som ju dominerade tennisen vid den här tiden. Så en väldigt imponerande turre där av Birger. Vad hette han mer? Birger Andersson va? Minnet sviker lite..
2. Sedan har vi förstås Tennys nagelbitande maraton-match. Det var väl den längsta matchen någonsin i Wimbledon när det begav sig då 1975, om jag inte missminner mig? Och så var det en svensk som fick vara med om det historiska ögonblicket, som dessutom fick vinna matchen. Och som lök på laxen har ett så passande namn. Så perfekt allting, hela kontexten.
Det är garanterat Tennys favoritmatch från sin karriär, tillika största framgång får man nog säga - inte dåligt att vinna maratonmatcher i huvudturneringen i Wimbledon efter tufft kval. Vad blev det i femte och avgörande set till slut? 18-16 till Tenny? Vilken sjuk match det var, fyra timmar gastkramande tennis från Tennys racket. Jag brukar förövrigt säga.., när Tennys maratonmatch kommer på tal.., att Tenny Svensson är Sveriges retroaktiva svar på Tennys Sandgren.
3. Och sedan då förstås Björns fina run till QF där det krävdes en Arthur Ashe i absolut bästa form för att sätta stopp på Borg. Ashe vann ju sedan hela turneringen, men det var som om vi kände.., det låg i luften liksom.., framtiden i Wimbledon kommer tillhöra Borg. Och som man säger, the rest is history..
