Citat:
Ursprungligen postat av
Gincan
Man undrar hur spelare som Lendl, McEnroe, Connors och Borg kunde spela fler turnering och fler matcher än dagen toppspelare och ändå hinna klämma in massor av uppvisningsturneringar om året.
Trots detta var man inte mer skadedrabbade, doping kan inte vara den enda förklaringen. Exempelvis spelade Lendl som 29 åring 78 matcher på ATP touren 1989, samtidigt lyckades han klämma in ytterligare ett 20-tal matcher i uppvisningsturneringar samma år, ändå så var han hur fräsch som helst i masterfinalen och vann enkelt sin grupp innan han åkte ut mot Edberg.
Tennisen var inte lika fysisk krävande 1989. En hel del bollar avgjordes på tre slag, serve-retur-volley. Det behöves inte samma snabbhet och explosivitet då som idag. Under Borgs storhetstid var det exempelvis vanligt att stå över vissa GS som AO. Det sparade mycket på kropparna och gjorde att spelare som Mcenroe och Connors kunde ha väldigt långa karriärer på hög nivå.
Den allt mer fysisk och krävande tennisen har medfört mycket skadebekymmer, inte minst för våra svenskar på senare år. Söderling, Pim-Pim, Vinci för att nämna några toppnamn. Sverige har dock drabbas hårdare än andra länder känns det som. Vete fan vad det beror på. Om det inte läggs ner lika hårt jobb i gymmet som krävs för att förbereda och träna musklerna inför maratontennisen.
Jeje, tennisen var helt klart roligare att följa på 70, 80 och en bit in på 90-talet. Då bjöds det på underhållning, olika spelstilar och udda karaktärer som ogillade varandra. Nu är det defensiva specialister med bäst fysik som kan slå rekordlånga dueller som vinner mark. Pengarna har så klart också bidragit till det sämre.
Man beundrar spelare som Monfils som ger publiken värde för pengarna. Han bjuder på sig själv och måste inte vinna varenda bolljävel.