Gettierproblemet! [Sammanfogade trådar]

Den traditionella definitonen av kunskap var:

S har kunskap om P omm

(i) P är sann
(ii) S tror att P
(iii) S är rättfärdigad i att anta P

Gettier attackerade den tidigare till synes fullgoda definitionen av kunskap genom två exempel där alla punkterna höll men där man ändå inte hade kunskap.

Exempel 2 är i följande stil:

Smith har starka skäl för följande:

(q) Jones äger en Ford

Smiths skäl kan vara att Jones alltid i det förflutna, som Smith känner till, ägt en Ford och att Jones sittandes i bilen har erbjudit Smith en tur med densamma. Smith har en annan vän, Brown, som Smith inte har en aning om var han är. På måfå väljer Smith en stad och konstruerar följande sats:

(p) Antingen äger Jones en Ford eller så är Brown i Barcelona.

Smith inser att q för med sig p och sluter sig till att p är sann. Eftersom han har skäl nog för q, så, har han också skäl nog för p. Men anta nu att Jones inte äger en Ford (han satt i en hyrbil när han erbjöd Smith skjuts), men också att, som ett sammanträffande, Brown faktiskt är i Barcelona. Detta betyder att (i) p är sann, (ii) Smith tror att p, och (iii) Smith är rättfärdigad i att anta p. Men Smith har inte kunskap om p.

Enligt Gettier visar detta på att vår ursprungliga definition av kunskap inte håller.

Men en annan filosof, Alvin I Goldman, menar att det som gör p sann är det faktum att Brown är i Barcelona, men att detta faktum inte har något att göra med Smiths tro att p. Det finns ingen kausal kedja mellan faktumet att Brown är i Barcelona och Smith tror att p. Om det fanns en sådan kedja så hade vi kunnat säga att Smith hade kunskap om p. Goldman anser att vi genom att lägga till en sådan kausal kedja som villkor till de övriga villkoren i den traditionella definitionen av kunskap är den bästa lösningen på Gettiers exempel

Jag anser att Alvin Goldmans försök att lösa problemet - genom att påstå att det måste finnas en kausal kedja mellan p och S tror att p för att S ska kunna ha kunskap om p, och att denna kausala kedja inte fanns i Gettiers exempel - är en god lösning.

Därför undrar jag om jag inte missat något problem som Goldmans lösning ger upphov till. Känner ni till några?

Vad anser ni om problemet i dess helhet och andra försök till lösningar av den?

(Det kanske finns slarvfel eller felaktigheter i texten, hojta till i så fall)

EDIT: Den nedan infogade diskussionen handlar inte bara om Goldmans invändning, utan om problemet i stort. /Mod

Problem: kausalitet.

Hume menade att vi aldrig empiriskt kan styrka kausalitet; vi ser t.ex. endast en biljardboll röra sig mot en annan, så att nästa flyttas. Dessutom förutsätter kausalitet en inre regelbundenhet i världlen, som styrks genom induktion, vilket leder till ett cirkelresonemang.

Kant och Schopenhauer skulle säga att kausalitet är en form i medvetandet, så kanske kan vi låta detta passera ändå.

Platons grundläggande tro-sanning-rättfärdigande är fortfarande en ganska basic och användbar formel.

Jag tror inte att det är den typen av kausalitet som Alvin Goldman syftade på. Han var intressearad av vad som orsakar S tro att p. Inte i fysikalisk mening.

Lite OT men... Jag är inte överdrivet påläst på Gettierproblemet men av det jag läst på Wikipedia så drar jag slutsatsen att Gettierproblemet bygger på en lek med ord och är ett falskt problem.

Ett exempel från wikipedia: Luke ser att Mark sitter på en stol i sitt rum genom fönstret. Luke drar slutsatsen att Mark är i rummet. I själva verket såg Luke ett hologram av Mark. Mark låg dock under en bänk i rummet. Därav håller inte den traditionella analysen.

Detta är ett falskt problem därför att slutsatsen "Mark är i rummet" är alldeles för generell. Slutsatsen borde ha varit "Mark sitter på stolen, på den specifika platsen". Mark såg honom ju på stolen. På den grunden var Marks slutsats redan från början falsk.

Går inte Gettierproblemet ut på i första taget att visa att den traditionella analysen inte håller?

Jo, men problemet angriper fel sak. Det anser sig bevisa att den traditionella analysen inte håller eftersom JTB kan vara uppfyllda utan att det är "kunskap". Är det verkligen psykologiskt rimligt att Luke tänkte sig att Mark fanns i rummet, och inte mer specifikt "på den specifika platsen som han såg Luke på". Om man omformulerar Lukes slutsats till det senare så innebär det att T(rue) inte var uppfylld.

Den traditionella analysen borde istället angripas med att vi inte kan veta om det vi vet är 100% sant. Vetenskaplig kunskap grundar sig på sannolikhet inte något så fundamentalt som JTB.

Jag tycker bättre om Gettiers egna andra exempel. Det går ungefär såhär:

Smith har starka skäl för följande:

(q) Jones äger en Ford

Smiths skäl kan vara att Jones alltid i det förflutna, som Smith känner till, ägt en Ford och att Jones sittandes i bilen har erbjudit Smith en tur med densamma. Smith har en annan vän, Brown, som Smith inte har en aning om var han är. På måfå väljer Smith en stad och konstruerar följande sats:

(p) Antingen äger Jones en Ford eller så är Brown i Barcelona.

Smith inser att q för med sig p och sluter sig till att p är sann. Eftersom han har skäl nog för q, så, har han också skäl nog för p. Men anta nu att Jones inte äger en Ford (han satt i en hyrbil när han erbjöd Smith skjuts), men också att, som ett sammanträffande, Brown faktiskt är i Barcelona. Detta betyder att (i) p är sann, (ii) Smith tror att p, och (iii) Smith är rättfärdigad i att anta p. Men Smith har inte kunskap om p.


Vad det visar på är att alla villkor är uppfyllda, men att de tillsammans inte är tillräckliga för att S vet att p, dvs S har kunskap om p. Det är något som är fundamentalt fel i den ursprungliga analysen av kunskap. Det finns fler exempel men jag tycker att detta bäst illustrerar det.

Gettiers artikel finns säkert på nätet, den är mycket kort, knappt tre sidor lång. Ändå så har den skakat om rejält. (att det var Russell som först kom på detta har man glömt bort lite)

I exemplet verkar han inte ha några giltiga skäl för att tro att Brown skulle vara i Barcelona. Jag måste fortfarande sluta mig till att Gettierproblemet är en lek med ord.

Rent logiskt så får man lägga till konnektivet "eller" utan vidare. Alltså får han konstruera en sådan sats.

Då det är hela satsen som avses så är den sann eftersom A var falsk men B var sann. Och han hade ju goda skäl att anta denna sats också.

Ifall det är så (jag anser personligen att "eller" inte kan läggas till utan vidare men jag är inte så påläst på satslogik) är det något fel på logiken. På liknande sätt kan man säga att det ontologiska gudsbeviset inte innehåller något logiskt fel (som vi kan se), men det förefaller fullkomligt orimligt. Borde vi inte istället sluta oss till att satslogik kan vilsleda oss?

Nej det tycker jag inte.

Det ontologiska gudsbeviset är inte sunt, det är kanske logiskt giltigt men inte sunt. Så det är inte logiken i sig det är fel på. Har för mig att kritiken av det gudsbeviset går ut på att existens inte är en egenskap utan att existens kommer före och möjliggör egenskaper för ett ting. Vilket visar på att premisserna inte är sanna = inte sunt.

Det är snarare världen som är svår att begripa.

Jag vet bara Kants kritik som visar att man med samma logik kan komma fram till den löjliga slutsatsen att det finns en perfekt Ö.

Hur som helst menar jag att slutsatsen "Jones äger en ford eller så är Brown i Barcelona" omöjligt kan vara logiskt konsistent utan att man visar en kausal koppling mellan Jones ägande av en Ford och var Brown håller hus.